({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
En del av

Fotograf: Lars Eric Fjellman

14. Ed - Vid inlandsisens kant

  • Källa: Dalslands Miljö & Energiförbund

Man behöver inte ströva länge i Ed för att börja fundera över varför landskapet ser ut som det gör. Bara utsikten från centrum, norrut över Stora Les mäktiga dalgång, är fantasieggande. Och här har sannerligen hänt dramatiska saker! Följ med på en vandring vid inlandsisens kant!

Vi kan börja vår istidsvandring var som helst i Eds samhälle, men varför inte någonstans där man kan njuta av utsikten över Stora Le. Till exempel vid järnvägsstationen. Vi står 50 meter över sjöns yta och ser ut över en mäktig, vattenfylld spricka i urberget. Den är drygt en kilometer bred och sträcker sig nästan tio mil norrut. Dessutom är den upp till 200 meter djup, räknat från sjöns botten till toppen av de omgivande bergen.
För 12 000 år sedan var hela detta landskap täckt av en enorm glaciär, inlandsisen. Istäcket var kilometertjockt, men hade börjat smälta bort. En mäktig älv dånade fram under isen genom den djupa spricka i berget som i dag är Stora Le. Vattnet förde med sig massor av sten, grus och sand som isen skrapat loss.

Ett isälvsdelta bildas
Vid iskanten mynnade älven i havet och allt det material som det strömmande vattnet fört med sig sjönk till botten. Ett delta bildades. Vid denna tid låg iskanten stilla under några hundra år strax söder om nuvarande Eds centrum. Deltat blev därför mäktigt. Efterhand byggdes det upp nästan till havsytans nivå och breddades åt sidorna. I dag ligger campingplatsen Gröne Backe och villabebyggelsen söder och väster om Lilla Le på detta isranddelta.  
Naturreservatet Äng skyddar en obebyggd del av deltaplanet. Området är en gräsbevuxen slätt, som i sydväst övergår i en brant sluttning. Det är isälvsdeltats yttre rand, ut mot det djupare ishavet. Från kanten ser man i dag ut över skogar och odlingsmarker. Höjdskillnaden är 30–40 meter. Så tjockt är det lager av sand och grus som isälven avsatte.  

Isen gör en ny framstöt
Efter stilleståndsfasen blev klimatet först varmare och sedan åter kallare. Iskanten drog sig norrut, men sedan stannade avsmältningen åter upp. Kanske gjorde iskanten rentav en ny framstöt mot söder under denna andra köldknäpp. Hur som helst byggdes ett nytt delta upp vid iskanten, ännu mäktigare än det första. Den rygg av grus och sand som i dag stänger av Stora Les dalgång i söder reser sig 50 meter över sjöns yta. Mätt från sjöns botten är höjden över 70 meter. Eds centrum är byggt på denna israndsbildning.

Spår efter isberg
Under den period då isen drog sig tillbaka från det första stilleståndsläget till det andra sprack iskanten sönder. Glaciären kalvade: stora isberg föll ner i det grunda havet. Några drev kanske iväg, andra blev liggande och bäddades helt eller delvis in i isälvsavlagringarna. När de så småningom smälte bort hade landet redan höjt sig över havsytan. Spåren efter isblocken blev kvar som gropar i isälvsavlagringarna. Det finns många sådana dödisgropar här. Den största är vattenfylld – sjön Lilla Le.
När det gigantiska isblock som låg här till sist töat bort låg iskanten redan långt norrut och den norra israndbildningen bildade en damm mot Stora Les sänka. Lilla Les vattenyta ligger 33 meter över Stora Les.  
Under en tid avvattnades Lilla Les dödisgrop genom en bäck, som bröt igenom israndbildningen i öster och mynnade i Stora Le ungefär vid nuvarande småbåtshamnen. Bäckfåran syns fortfarande tydligt. En del av den ingår i naturreservatet Skansen, som skyddar en del av den norra israndsbildningens sluttning ner mot Stora Le. I Skansen växer Dalslands nordligaste ekskog. Här finns lundväxter som ormrot och trolldruva. I bäckravinen växer den praktfulla ormbunken strutbräken.
Bäcken genom Skansen torrlades för många tusen år sedan. Numera har Lilla Le inget synligt utlopp. Dess vatten sipprar underjordiskt genom åsen ner i Stora Le.
Istidsleden är en naturstig med informationstavlor som förklarar landskapet i och runt Eds tätort. Leden går på gator och stigar, men är inte markerad. Det finns flera andra markerade vandringsleder i området. Den blå leden, 11 km lång, passerar några av Istidsledens stationer inklusive naturreservaten Äng och Skansen.

 

Hitta hit:
De beskrivna istidsformationerna ligger i och omkring Eds tätort. En bra utgångspunkt är parkeringsplatsen strax öster om infarten till Gröne Backe camping, där det också finns en ledkarta med information (N58.900286 O11.936561). Informationstavlor och parkeringsmöjligheter finns  också vid de båda naturreservaten. Äng nås via Södra Moränvägen. Ta sedan in på Bygdesmedsvägen och följ den fram till parkeringsplatsen (N58.897831 O11.924333). För att komma till Skansen tar man in på Gamla Edsvägen från Storgatan söder om kyrkogården. Kör under järnvägen och sedan till vänster. Parkera vid den gula trävillan (Gamla Real) (N58.913419 O11.936610).

 

Karta över området

 

Tillbaka till www.naturidalsland.se