Bryggan i Fjällbacka

– Det här ska vara ett ställe där man kan få allt! säger Susanne Maxvall, som för snart femton år sedan tog över ett litet kafé på Fjällbackabryggan tillsammans med sin man Peter Holmstedt. Ett kafé som idag vuxit till en hel rörelse med två kök (kafé och finkrog), hotell och pianobar. Under samlingsnamnet Bryggan i Fjällbacka kan vi som besöker det gamla fiskeläget få något till livs, vare sig det handlar om kaffe med dopp, en sallad till lunch, ett glas vin eller en trerätters.

Susanne och Peter har varit ett par i 36 år. I lika många år har de arbetat tillsammans inom restaurangbranschen. När de bestämde sig för att ta över Bryggan i Fjällbacka hade de under femton års tid drivit och utvecklat hotell Carlia i Uddevalla. Men det var ju så härligt att vara i Fjällbacka, där de tillbringat alla sina somrar sedan många år tillbaka. Så när chansen kom tvekade de aldrig.

– Vi visste direkt att vi ville starta en restaurang vid sidan om kafét. De som trivdes hos oss fick gärna komma hit på kvällen och fortsätta trivas. Och nu, sedan vi fått en pianobar, kan de avrunda kvällen och stanna ännu längre, säger Peter Holmstedt.

Det där med trivsel är särskilt viktigt. Även om maten är den stora passionen, att den är vällagad och överraskar gästerna, är den finaste utmärkelsen de hittills fått den där platsen bland White guides fem högst listade restauranger med "bästa stämning".

– Men så går du ju runt och pyntar och pysslar hela kvällarna, säger Peter och vänder sig mot Susanne.

Efter så många år som både par och partners har de fördelat arbetsuppgifterna. Peter gör det som inte alltid syns, som att planera ombyggnationer och utveckla verksamheten. Susanne har hand om gästkontakterna.

– Jag älskar att ta hand om gästerna och ge dem en upplevelse. Under lågsäsong kan vi ha två gäster en natt. Då ska de få en lika bra upplevelse som om det varit fullt.

Susanne tvekar inte att bulla upp den finaste frukostbuffén även om gästerna är få. Med mezeyoghurt som hon blandar med färska bär och ringlar honung över, med nygräddat bröd och inte minst... wienerbröd. För det är ju det här med doften.

– Det ska dofta! Och det ska vara mysigt, säger Susanne och tar en sväng i restaurangen. Det är dags att tända alla de levande ljusen och sätta på en CD med musik som passar för en kväll när det blåser ute på havet.

Text: Anna-Lena Bjarneberg