Väderöarna – för en helg i lugn och ro

Andas in. Andas ut. Njut. Det är så Mikael och Pia Hansson, som driver Väderöarnas värdshus vill att vi ska uppleva vår vistelse långt därute i havsbandet. Här finns ingen TV på rummen. Inte ens en klocka. Och i entrén uppmanas vi ta av skorna och låna ett par tofflor. Strumplästen går också bra.
Från köket doftar det nybakat vetebröd som vi ska få till fikat. Det är bara att kapitulera. Gå in i sysslolösheten. För det känns som om det räcker att komma till dukat bord flera gånger om dagen. Att aktivera sig härute skulle mer kännas som ett slöseri med tid.
– Visst erbjuder vi båtturer med sälsafari eller hummerfiske, men de flesta är mest nöjda med att bara vara här, säger Mikael Hansson.

Att komma ut till Väderöarna på vintern eller våren, innan turistsäsongen börjat, är en mäktig upplevelse. Det tycker Mikael också, trots att han kör sträckan mellan Fjällbacka (ibland Hamburgsund) och Väderöarna varje dag.
– Häromdagen åkte jag precis i soluppgången. Du skulle sett vilket sken det var över himlen, säger han.
Väderöarna är Sveriges västligast belägna ögrupp, som sägs bestå av 365 öar. En för varje dag på året.
– Fast jag skulle säga 200. Det beror nog på hur man räknar, om man börjar räkna alla grund också, säger Mikael Hansson.
Många är de fartyg som gått på grund härute och när sjöfarten kom igång på 1700-talet bosatte sig lotsar på Väderöarna. De bodde på Storö, där värdshuset nu ligger, men några fyrvaktarfamiljer bodde också på Väderöbod, en fyrplats vi känner till från radions väderleksrapport.

I köket på Värdshuset är det Petter Alm som rör i grytorna. En krämig fisksoppa till lunch väntar och senare i kväll en pocherad torskrygg med räkor, pepparrot, smält smör och potatis- och palsternackspuré. Ibland är gästerna med i köket, som när de varit ute på hummerfiske. Annars ser man ofta Petter ute hos gästerna.
– När vi är härute och jobbar så bor vi ju här. Då blir stämningen väldigt familjär. Ena stunden är jag ute och eldar i badtunnan, nästa lagar jag mat eller pratar med gästerna.
Han trivs på jobbet, Petter, framför allt med att komma så nära gästerna och få det där samtalet om hur han tänker kring sitt matlagande.
– Det ska vara okomplicerat men vällagat. Vi har ju redan så fantastiska råvaror med fisk och skaldjur. Då behöver man inte krångla till det.
Och när efterrätten, den här gången blev det en crème brûlée med bär, är uppäten väntar en stunds samvaro innan det är dags för sängen. I morgon när det ljusnar får det nog bli en promenad till den gamla lotsutkiken och en sväng runt ön. Med kikaren om halsen – för naturens eget skådespel vill man ju inte missa.

Text: Anna-Lena Bjarneberg