VästsverigeBloggen
Påsk: På spaning efter nya smakkickar
Varje år när det är dags för en svensk högtid så överväldigas vi inte märkbart av nya mattraditioner. Vi pratar om att förnya oss men frossar ändå helst i kära gamla matkompisar. Och är det som nu snart dags för påsk är det äggfrossa som gäller. Och sill såklart.
För man kan ju inte påstå att vi vill svika sillen till påsk. Jag har alltid haft ett passionerat förhållande till sill och ägg på påsk. Jag har tävlat med familjemedlemmar i hur många kokta ägg som jag kan äta. Ätit mig mer än proppmätt och vunnit!
Ägg och sill hör samman. På ett kärt sätt och helt utan hippfaktor. Det faktum att både ägg och sill dessutom är nyttig och hälsosam mat är en vinstfaktor i sig. Men det finns kanske utrymme för nytt innehåll på påskbordet? Nya smakkickar som ger oss komplement till gamla trotjänare. Äggbuffé med olika sorters ägg som små vaktelägg. Kokta någon minut till perfektion och serverade med ljuvlig ansjovis och färska örter.
Läs mer
Matturism: På spaning efter smaksensationer med Maria Zihammou
Visst är det kul att upptäcka nya platser och samtidigt uppleva goda smaker. Testa något nytt. Eller bli överväldigat förtjust i en råvara som du provat många gånger förut. Men aldrig tidigare i sin bästa form. Odlad, lagrad eller förädlad så att den blir till en smaksensation. Många gånger tänker vi kanske först på en resa någon annanstans. På semestern tar vi oss tid att uppleva god mat i något spännande land.
Men jag tror att vi är på god väg i Sverige att återupptäcka vår eget kök. Gräva oss bakåt på ett sätt och hylla mormors mat. Våra landskapsrätter och råvaror i säsong. Det är lättare än du tror. Om man lyssnar till foodies, kockar och matskribenter är det nordiska hett. Inne och omtalat i pressen och på matbloggar. Inte bara i Sverige. Världen håller på att upptäcka oss.
I Storbritannien skriver den kända matbloggaren Kerstin Rodgers om att det finns en växande skara som intresserar sig för svensk mat. Influenserna är många som fått britterna att upptäcka det svenska.
Läs mer
Passion: På spaning efter matpassion.
Varför tröttnar jag aldrig på mat? Jag skulle nog kunna prata hur länge och hur mycket om helst om mitt stora intresse mat. Och jag är inte ensam. När jag får inspirerande möten med människor som gillar mat lika mycket som jag översvallas jag i ett matigt lyckorus. Ibland händer det. Jag fastnar i diskussioner om brässerade stekar, handkärnat smör och nyskördade grönsaker. Hänförs av nya matupptäckter och spännande matmötesplatser.
Men jag pratar inte om något ouppnåeligt för en liten skara "förstå-sig-påare". Snobbiga viner eller fina konstiga rätter som är så krångliga att förstå och laga att man behöver mini bestick för att äta. Och stor plånbok för att ha råd.
Jag gillar den enkla, genuina maten. Som är för alla. Det kan vara en kär vardagskamrat i kylskåpet. Är den bara av riktigt bra kvalité och färsk blir smakupplevelsen något alldeles fantastiskt.
Just nu är den nordiska trenden stark och vi vill återupptäcka vårt äkta matarv. Hitta den ursprungliga regionala maten.
Läs mer
Mathuvudstaden 2012: På spaning efter det goda Västsverige.
Välkommen till Västsverigebloggen 2012! Året då Göteborg, med stöd av regionen, är mathuvudstad.
"– I Göteborg är mat glädje, men något som dessutom skapar jobb och tillväxt, inte minst på landsbygden", säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson, som initierade satsningen Matlandet. Maria Zihammou har spanat vidare:
Havskräftor, välsmakande ostar, surdegsbröd, naturbeteskött, vilt, grönsaker, bär och en hel massa annat. Att Västsverige är som en välfylld gårdsbutik med det mesta värt att omnämna i matväg är ingen tvekan. Och när det tävlas i matsammanhang tar vi ofta hem priset. Eller hyllas för allt det goda som finns att upptäcka och smaka på.
I kamp mellan Gotland och Vara tog Göteborg vinsten som årets Matlandethuvustad 2012. Vad betyder det för Göteborg? Förutom en hel del reklam, även positiv fokus på att skapa ännu fler goda matupplevelser. Men inte på egna ben.
Läs mer
Matlandet Sverige: På spaning efter svenska smaker i juletid.
Hur definierar man svensk mat? För mig har det alltid handlat om mat gjord från grunden. Gjord på bra råvaror efter säsong. Det kan lika gärna vara fläsklägg med rotmos som sparrissoppa redd med äggula och gjord på egen kalvbuljong. Det här har jag fått med mig hemifrån. Goda matvanor. Nutidens bästa matupplevelser har äntligen blivit en ren upplevelse utifrån de råvaror som maten är lagad av. Och det är riktigt roligt tycker jag. För det gynnar det regionala. Maten som gror och tas fram av småskaligt mathantverk både i staden och på landsbygden.
I Göteborg och Västsverige har mat som är ärlig och gjord på riktigt bra produkter alltid varit det centrala. Det kan man ju enkelt förstå med alla fina råvaror från land och hav som finns att använda. Man behöver inte krångla till det. Finns bara kunnandet och bra råvaror behövs inte så mycket mer.
Och det verkar som jag inte är ensam att tycka så.
Läs mer
Spiken: På spaning efter fiskar i Vänern.
Många gånger har jag undrat över varför man inte kan hitta ryrökt fisk i min hemstad Åmål. Hela staden ligger som en krusning kring Vänerns klara söta vatten. Nära till sjöns goda fiskar att både sälja och göra läckerheter av kan man tänka. En gång fanns det en liten fiskaffär med rött och svart kaklat stengolv. Jag minns att fiskhandlaren hette Bonde och dit gick jag ibland med mormor för att handla torskrom på vintern eller lake på våren. Men oftast hade morfar och jag varit ute med båten och fiskat. Mormor tyckte att fisken skulle sprätta i pannan. När den nästan tog små krumsprång och vred sig visste man att den var alldeles pinfärsk. Där stod jag i mormors kök och nöt av aromen av nystekt fisk.
I dag hittar man inte många fiskaffärer eller nyrökta fiskar heller för den delen i Åmål. Det kan ju faktiskt vara så att den traditionen inte funnits på många ställen längs Vänern? Men det är synd tycker jag. En outnyttjad resurs som bara finns där men inte används.
Läs mer