Albert Lillienberg var en av Sveriges främste stadsplanerare och han ligger bakom flera av Göteborgs stadsdelar. Gemensamt för dem är att de alla tillhör flanörernas, här finns en variationsrikedom i stadsbilden som är svår att överträffa. Han var väl påläst om lokala traditioner men tog samtidigt intryck av England och framförallt tyska läror. Lilienberg utgick alltid tydligt från naturliga terrängen, han sparade träd och dungar och utnyttjade höjder och andra oregelbundenheter för att skapa karaktär till stadsdelen. Genom Kungsladugård löper stora monumentala huvudgator med plats för den moderna tidens krav på spårvagn och ökad trafik. Dessa huvudstråk kantas sedan av tätt byggda kvarter med smågator och intima stadsrum. Kvarteren bebyggdes med allt från stora villor till radhus och landshövdingehusen, traditionella arbetarbostäderna i tre våningar, som är så typiska för Göteborg.
Landshövdingehusen började byggas i Göteborg redan på 1870-talet som ett sätt att bygga billiga bostäder för arbetare i staden. Brandreglerna sa att ingen fick bygga trähus högre än i två våningar men det var först vid trevåningshus som ekonomin kunde gå ihop. Lösningen blev att man byggde första våningen i tegel eller sten och den dåvarande landshövdingen sanktionerade de första ritningarna. Idag finns välbyggda landshövdingehus över hela Göteborg och de utgör ofta fundamentet i Liljenbergs planer. Ritandet av husen överlåt han åt andra arkitekter, men han gav alltid riktlinjer och var mån om att även kvarteren skulle stärka förstärka de variationsrika gaturummen. En del hus har förträdgårdar, andra har prytts med ett burspråk eller en omsorgsfullt gestaltad balkong.