Byggnaden ritades av Gunnar Asplund, en av Sveriges genom tiderna allra största arkitekter. När tillbyggnaden stod klar hördes en del förvånade röster, det är väl inte med sådan varm öppenhet man gestaltar en så allvarlig sak som ett rådhus? Men det var precis det som var arkitektens avsikt. Han ville skapa en ljus och harmonisk interiör för att sprida lugn över alla de människor som var fyllda av oro inför eventuella domar. Exteriören kan nästan framstå som oansenlig, dess fasad mot Gustaf Adolfs torg enkel och svalt modernistisk. Men när man kommer in i entréhallen möts man av varm rymd och ett lätt organiskt formspråk. Ljuset flödar från sidan genom stora glaspartier och strilas vackert genom interiörens alla mjukt formgivna detaljer. Mitt i rummet stor den stora trappan, som med sina breda låga steg liksom tvingar ner hastigheten och kräver en upprätt gång. Det var med lugn och samlade tankar den anklagade hade rätt att träda in i sessionssalarna.
Rådhustillbyggnadens storhet ligger i den helhetsmiljö som Asplund skapade tillsammans med sina medarbetare. Med stor omsorg gav de form åt alla de detaljer som fogar samman huset, inget fick någonsin lämnas åt slumpen. Lika stor uppmärksamhet ägnade de åt all lös inredning som mjukt formade möbler, armaturer och stora textilier. Denna helhet berättar mycket om samhället kring 30-talet och dess öppna gestaltning är gångbar än idag. Det har därför väckts stor debatt när nu byggnaden skall få nytt innehåll.