Redan när Göteborg grundades inhämtades internationella idéer. Det var holländare som gjorde den ursprungliga stadsplanen innanför vallgraven och stadens styrdes med hjälp av skickliga engelsmän och tyskar. När staden utvidgades i mitten av 1800-talet drogs avenyer likt de franska och i början av 1900-talet gjordes nya stadsplaner med inspiration från tyska idéer. I vår tid bjuds ständigt arkitekter och planerare in från omvärlden när staden skall byggas till.
Samtidigt har dessa influenser alltid utvecklats mot en bakgrund av våra folkliga byggnadstraditioner. Som ett fattigt land i Europas utkant har vårt byggande i allra högsta grad varit en praktisk företeelse. Sällan ett pompöst skådespel, utan mer en enkel ram och bakgrund för mänsklig verksamhet. Det riktigt storslagna har haft svårt att slå rot, till förmån för enkelt lediga lösningar på vardagens problem. I Göteborg märks detta både i de typiska landshövdingehusen och i bostadsexperimenten kring 1900-talets mitt.
Urbaniseringen kom dessutom igång sent i Sverige och med bondekulturen i blodet är våra band till den fria naturen starka. I Göteborg märks detta i hur hela staden passats in i det naturligt kuperade landskapet och överallt finns gröna höjder och bevarade parker. Naturliga material som trä, sten och tegel är vanligt i byggandet men också i inredning och möbler. Självklart går det att förklara detta fenomen av att landet är rikt på råvaror i skog och mark. Samtidigt har det också varit en vilja hos arkitekter och formgivare att bygga en materiellt sinnlig arkitektur. Detta syns till exempel i inredningar i flera av Göteborgs offentliga byggnader från trettiotalet. Här influerades arkitekterna av den strama modernism som växte fram i Centraleuropa men istället för att använda rått stål och betong skapade de mjuka inredningar och möbler med lätta träkonstruktioner. Denna nyansering av modernistiska uttrycket blev sedan till inspiration för formgivare över hela världen.