Borås grundades av kung Gustav II Adolf år 1621. Starten till Borås var handelsverksamhet. På 1500-talet fanns här bönder som drygade ut försörjningen genom att sälja sitt hantverk. De vandrade över stora delar av landet och sålde sina varor. Detta var förbjudet. Enligt tidens lag skulle all handel ske inom en stads gränser. Detta för att man skulle kunna ta upp tull på varorna och få statliga inkomster av handeln. De vandrande handelsmännen från bygden råkade ibland i slagsmål med representanter för de närmaste städerna, och de blev även anmälda till myndigheterna för sin verksamhet.
Till kungen för stöd
Våren 1620 skickade västgötarna ett par representanter till kungen för att klaga över hur de behandlades av grannstäderna och för att be att få fortsätta med sin invanda handel. Men kungen gav dem ultimatum: Senast till midsommar ska ni upphöra med handeln - vill ni sen fortsätta måste ni grunda en stad.
Böndernas beslut blev att grunda en stad. Till sommaren skickades representanterna åter till kungen för att be om att få stadsprivilegier. Men kungen var inte hemma, han var i Tyskland och bekantade sig för ev äktenskap med Maria Eleonora av Brandenburg.
Unika privilegier
Stadsprivilegier blev det så småningom. Dessutom unika privilegier som gav Boråsarna rätt att handla var de ville, bara de förtullat varorna i Borås. Med dessa rättigheter hade Borås prima förutsättningar att utvecklas som handelsstad.
1800- och 1900-talens expansion
Den stora expansionen kom ur handelns förening med textilnäringen. Textilindustrin gjorde Borås till en av Sveriges mest expansiva städer i mitten av 1900-talet. Ända in på 1960-talet sysselsatte textil och konfektion två tredjedelar av de industriarbetande i Borås. Sedan kom den svenska tekokrisen och tvingade fram omvandlingen av Borås.