Logården

På en kulle vid sydvästra delen av sjön Östen ligger Odensåkers kyrka, vit och med svart plåttak. Tornet har inte någon påtaglig strävan upp mot rymden, som är vanligt i kyrkoarkitekturen, utan är satt och knubbigt till formen. Vid kyrkan har man utsikt över Logårdens naturreservat och delar av sjön Östens vattenspegel, som under det att sommaren fortskrider, får ett allt grönare inslag, av all växtlighet, som frodas i denna typiska slättsjö. Grund och näringsrik till sin karaktär.

Om man vid kyrkan vänder blicken norrut ser man en stor röd byggnad vars ena del har vitkalkade stenväggar. Det är Logården, som allt mera har blivit ett nav i ett besök vid sjön Östen och dess omgivningar.

Det har gått många år sedan korna rasslade med sina bindslen i båsplatserna innanför Logårdens väggar. Detta var nämligen ladugården på ett kronoboställe, en gång i tiden. Sedan ägdes det av Domänverket och skulle rivas. Men hembygdsföreningen i Odensåker framförde åsikter om att de ville försöka reparera byggnaden. Man fick gehör för dessa idéer, men allt sådant kostar pengar. Arbetskraften fanns lokalt i byn, men arbetena fick gå framåt i perioder, när det på olika vägar flöt in medel.

Man började med att lägga ett riktigt plåttak på byggnaden. Murade upp stödväggar till de gamla väggarna, som höll på att vittra sönder. I slutänden blev det så lyckosamt att det kom fram statliga pengar till projekt av denna typ och man kunde förse Logården med ett vasstak. En av bygdens söner, Bengt-Rune Eriksson, fick möjlighet att åka på en speciell kurs, där han tillsammans med andra fick en första introduktion i denna takläggningskonst. Tillsammans med en kamrat åtog han sig arbetet och efter nio månader av idogt arbete låg vasstaket färdigt. Det gick åt 15000 kärvar vass, med en storlek, på omkretsen av 63 cm. När taket var klart, kunde man notera hösten, år 1996 i kalendern.

Logården, före detta kronoboställets ladugård, är nu tack vare hantverkare och andra flitiga människor i byn Odensåker med omnejd, magnifikt inredd med serveringslokal, utställningsytor, naturrum och ett riktigt bygdemuseum. Det senare beskriver det mesta i den agrara miljön, som präglar hela detta område runt sjön Östen.

Logården förvaltas och drivs av Odensåkers hembygdsförening. I bakgrunden finns Länsstyrelsens naturvårdsenhet. Logården är tillsammans med naturreservatet ett riksintresse. Sommartid kan man bese olika utställningar, både den museala permanenta utställningen, på den övre våningen och tillfälliga utställningar nere i serveringslokalen.

Just detta intresse av att bevara, skapa nytt och underhålla är också drivkraften till att man nu kan bese de byggnader som ligger strax intill Logården, nämligen Klockarbolet, som var klockarens boställe, med fähus och loge.

Klockarbolet

För många år sedan ville en grupp bönder från trakten riva hela Klockarbolet, på grund av, att som de ansåg, det såg så förfallet och taklöst ut, att det inte var någon idé att kosta på någon reparation.

Då fanns i bygden en lärarinna vid namn Tyra Borg och hon såg längre än de rivningsintresserade bönderna. Hon såg historien, hon såg berättelserna som fanns i husens väggar, hon såg sammanhangen av skeenden i tiden. Hon tog sig an frågan om bevarande och argumenterade starkt och envist för ett bevarande. Även här kom Bengt-Rune Erikssons förvärvade takläggarkunskaper till nytta, för även dessa byggnader fick vasstak. Efter mycket arbete av många, skänker oss dessa byggnader nu intressanta upplevelser vid besöket, där man kan höra historiens vingslag, medan man svagt framåtböjd går in och ut, i de olika husen, för det är nämligen lågt i tak, och mången har dunkat huvudet i dörröppningarnas överliggare.

Utanför Logårdens magnifika byggnad finns ett naturrum, illustrerat av bl. a Hornborgakonstnären Göran Löfving, som med sina skickliga teckningar och akvareller berikar naturrummets textinformation. Detta naturrum är naturlig utgångspunkt för ett besök i naturreservatet.

Landskapet här är alltid fullt av liv, även om detta tar sig olika uttryck, beroende av vilken årstid det är. Ett besök här, brukar bli början till flera. En årstid som är enastående vacker är när alla körsbärsträden i reservatet slår ut i en praktblomning. Då bli markerna runt Logården och vid sjön Östen, med sina vilda körsbärsträd, klädda som en brud, i lycklig närvaro.

Är det att undra på att inte näktergalen kan vara tyst, dessa nästan smärtsamt vackra vår- och försommarkvällar vid sjön Östen?!

Bild och Text: Åke Rosén

keros@telia.com