Under 1800-talets tidigare del började man importera bomull, som ganska snart tog över linets roll. Nu utvecklades hemvävningen stort, eftersom bönderna inte längre behövde odla och spinna linet och utföra allt arbete det medförde, utan kunde ägna sig åt vävning året om. Vävnadsförläggaren köpte in bomullen i Göteborg, väverskorna kom till förläggaren för att hämta garnet och vävde det till tyg. Därefter fick väverskan vandra tillbaka till vävnadsförläggaren, lämna det färdiga tyget och hämta ut nytt garn. Förläggaren sålde sedan den färdiga väven till gårdfarihandlare (knallar) eller till handelshus i städerna. Hemvävnadsindustrin var som störst under mitten av 1800-talet. 80 % av allt bomullstyg som salufördes i Sverige 1840 vävdes för hand av väverskor i Sjuhäradsbygden. Mark hade blivit centrum för bomullsvävningen i landet och centralorten Kinna hade blivit centrum för förläggarverksamheten. Vävnadsförläggarna blev alltmer välbärgade och byggde ståtliga förläggargårdar för att manifestera sin rikedom. De största förläggarna kunde ha så många som 2000 väverskor sysselsatta.