Strömstads historia

Strömstad grundades på 1500-talet vid mynningen av Strömsån - under namnet "Strömmen". Detta blev grunden till nuvarande Strömstad.

Man hade länge forslat timmer längs ån. Både sågat och osågat virke var en stor handelsvara. Många var de fartyg som kom seglande för att köpa trälast. Sedan Bohuslän blivit svenskt, genom freden i Roskilde 1658, fick regeringen i Stockholm intresse för att anlägga en handelsplats i norra Bohuslän. Man ville också försvenska den nya provinsen. Den svenska regeringen hade tidigare genom lagstiftning förbjudit all handel från lastplatser, som inte var städe och därför måste norra Bohuslän få en egen stad. Den nya staden skulle också bli en befäst ort som kunde försvara det nyligen erövrade landskapet. När man skulle välja plats för den nya köpstaden föll valet på Strömmens lastplats, troligtvis pga. den goda hamnen och möjligheterna att bygga befästningar till stadens försvar i bergen. Strömmen fick köpingsrättigheter 1667 och stadsprivilegier strax därefter.

Strömstad profilerade sig snart som en viktig sjöfartsstad och under den stora sillfiskeperioden under 1700-talets andra hälft blomstrade handeln. Salt sill, torrfisk och trävaror var stora handelsvaror och flera större handelsfartyg hade hemmahamn i Strömstad. Samtidigt som det fiskades sill som aldrig förr lades fundamenten till det som senare skulle bli Strömstads signum; badorten Strömstad.
För 100 år sedan började räkfisket i Kosterfjorden. Trålningen av Kosterfjordsräkan bedrivs idag i samklang med fjordens unika marina mångfald. Du hittar räktrålare och fiskaktioner ute på Torskholmen – här kan du köpa och äta havets läckerheter i fiskaffärer och skaldjursrestauranger.

Bukten är Strömstads äldsta bevarade kvarter. Buktegatan är Strömstads enda bevarade kullerstensgata. Enligt hörsägen var det kvinnorna i husen vid gatan som bar hit alla stenar. Gatan anlades för över 100 år sedan. Vid den här tiden höll de boende kor och grisar som husdjur. Sina åkrar hade de utanför bebyggelsen. Den gränsen gick vid den byggnad som idag är bibliotek. Trädgårdslanden, som kallades kålhagar, låg där husen mitt emot järnvägsstationen nu ligger och även på andra områden som vetter mot sjön.

Bebyggelsen är uppförd som radhus och byggdes för att åstadkomma en låg bebyggelse som gav utsikt över hamn och båtar. De byggdes i slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Innan järnvägen byggdes i början av 1900-talet gick havet ända upp till bebyggelsen. 

I husen har flera kända personer bott. En av dem är Adina i Bukten, Adina Karlsson, Strömstads "first lady" under en period. Hon var lärarinna i samrealskolan, bodde på Buktegatan 4 och kände till det mesta om livet i Strömstad från sekelskiftet och framåt. Inge Schiöler, känd konstnär från Strömstad, bodde periodvis under 60-talet i huset Buktegatan 3. Från 1785 ägdes huset av skräddaren Bovall. Borgmästare J Hegarth köpte huset 1827 och huset var i hans ägo ända fram till 1882. Då ropades huset in på auktion av sjökapten Carolus Christensson. 1959 köptes huset av Inge Schiölers syster Brita. 1974 bytte huset åter ägare och då öppnade här det nu kända Galleri Olivia. Flera av husen är än idag året-runt bostäder. Sommartid håller innehavaren av galleriet, Liv Olsson, öppet hus.

Stadshuset är Strömstads märkligaste byggnad. Det är uppfört av granit i pampig jugendstil och stod klart 1917 och togs i bruk 1919.

I början av 1900-talet fördes diskussionen om Strömstad var i behov av ett nytt rådhus. En kommitté tillsattes och efter diverse överläggningar föreslog stadsfullmäktige att på en central plats i staden bygga ett nytt stadshus för 140 000 kronor. Några pengar för ett nybygge fanns dock inte.

Då erbjöd sig grosshandlare Adolf Fritiof Cavalli - Holmgren att donera pengarna. Gåvobrevet är daterat den 27 maj 1908. Donatorn ställde mycket detaljerade villkor för hur och var huset skulle byggas. I donationsbrevet står det att stadshuset skulle uppföras "på krönet av mina föräldrars förutvarande tomt å norra sidan av Strömsån, mitt för stora bron". Han krävde också att förutom rådhusrätt, drätselkammare, stadsfullmäktige och polis skulle huset inrymma: sparbank, post, systembolag, museum samt lägenheter som kunde ge staden hyresinkomster.
Efter flera år av meningsskiljaktigheter mellan donator och stadens styrande kunde bygget sättas igång 1912. Byggkostnaden kom att sluta på 600.000 kronor. Olika stenarbeten i stadshuset vittnar om den stora yrkesskickligheten hos den tidens bohuslänska stenhuggare. Minnestavlan i huvudtrappan sattes upp 1923.
Adolf Fritiof Cavalli-Holmgren dog 22 juni 1922. Av hans stora förmögenhet återstod då fyra miljoner kronor - men också lika mycket i skulder.

Magiska tal
Magiska och symboliska tal har människan använt sedan urminnes tider. I den judiska och kristna tron fick talen symbolvärde som uttryck för att Gud ordnat allt efter mått, tal och vikt. I folktron fick de första tolv talen ofta en symbolisk betydelse hämtad från bibeln. Även inom vissa frimurarrörelser har talmystik och talsymbolik förekommit.

Det var stadskamrer Jarl Jonasson som först intresserade sig för det egendomliga husets – Stadshusets - utformning. Han fann att alla viktiga händelser under tiden huset byggdes inträffade på vissa bestämda datum och dessa tal fanns även inbyggda i huset. Cavalli-Holmgren hade den egenheten att han bara deltog i möten och besvarade brev vissa bestämda dagar. Dessa dagar motsvarade faderns och moderns födelsedagar, deras bröllopsdag samt förlovningsdag.

Stadshuset är ett minnesmärke över föräldrarna och uppbyggt efter dessa minnesdagar. Talen i dessa datum har helt kommit att prägla Stadshuset. T ex kan antalet fönster och dörrar i första våningen anses bilda faderns födelsedatum = 27 st. Stora sessionssalen (Fars sal) är 7 m hög, 7 m bred och 13 m lång, summerat blir detta 27. Mors sal 7 m+7 m+5;te månad = 14 maj och så kan man fortsätta. Mycket återstår säkert att finna ut.

I dag disponerar kommunens olika förvaltningar hela byggnaden. Sommartid arrangeras guidade rundvandringar.

Strömstad är en av de äldsta badorterna i Sverige. Det är inte klarlagt exakt vilket år badortslivet i stan började. Vad man däremot vet är att det dracks brunn vid Lejonkällan 1782. Brunnens mineralhaltiga vatten ansågs bota sjukdomar som epilepsi, paralysi, reumatism mm. Brunnskurer var på modet vid den här tiden och man ansåg att uteaktiviteter tillsammans med brunnsdrickning var mycket hälsofrämjande. Ett antal kallbadhus och varmbadhus byggdes i Strömstad det närmsta seklet.

Strömstad har sedan långt tillbaka varit starkt förknippat med kurbehandlingar. 1813 uppfördes det första badhuset med fyra badrum och tillhörande omklädningsrum. Redan 1827 byggdes ett större badhus då efterfrågan var stor. Så småningom byggdes allt större badanläggningar i takt med att badturismen utvecklades. I badhusen fanns duschbad, gyttjebad, karbad och tångbad. Behandlingar som är högaktuella även idag och som också erbjuds i nuvarande varmbadhus, uppfört 1909. Det gamla kallbadhuset från 1888 förstördes av en storm 1968 och brändes därefter ner genom en övning med stadens borgarbrandkår.

Till badortslivet hörde sommarrestauranger samt platser för kulturella nöjen och sällskaplig samvaro. Societetshuset Skagerack byggdes på rekordtid 1877, då Strömstad stod utan sällskapssalong till följd av den stora branden som drabbade centrala stan året innan. Ett stenkast från Skagerack drivs sedan mitten av 1800-talet restaurang på Laholmsudden. Hundra år senare tillkom även en hotelldel. Anläggningen brann ner till grunden på 1970-talet och det nuvarande Laholmen Hotell stod klart 1984.

Ett nytt kallbadhus finns nu utanför Laholmen i centrala Strömstad. Det stod klart i juni 2005 och sedan dess kan man mitt i stan ta sig ett uppfriskande morgondopp eller en simtur när det passar. Här hittar du en plats för sol och bad! Soldäck, hopptorn, omklädningshytter och sötvattendusch finns inom anläggningen. Även bastu – två basturum med utsikt över västerhavet. Att ta ett bastubad en kulen höstkväll och sedan ett svalkande dopp i havet är ett sätt att uppleva livskvalitet.