Hoppa till textinnehållet
Turbinhusön från bron

Historiskt

Tidaholms Konsthall

Turbinhuset

Turbinhuset som givit ön dess namn uppfördes 1898 för en turbin avsedd att driva ett tröskverk på logen som låg på vänstra tidanstranden vid järnvägsbron. En stållina drogs från turbinhuset till logen med en stödbock på den gamla kyrkplatsen vid ån. Denna anordning fanns kvar till 1914 då logen revs. Tidigare fanns vattenhjul vid fallet i kvarnen och sågen på samma plats. Sågen byggdes 1846. I turbinhusets bottenvåning fanns i södra rummet tvåbadkar av trä med dusch uppifrån och från sidan. Vattnet pumpades av en vädur upp till en stor träbassäng i husets andra våning. Det uppvärmdes av en ca 2,5 m högsmal badkamin som eldades med ved. I samma våning åt norr hade sadelmakaren sin verkstad. På andra våningen fanns bostäder och huset har även senare använts som bostad. Byggnaden är renoverad och anpassad till att sommartid verka som konsthall med olika tillfälliga utställningar.

Smedstugorna

När de s.k. Smedstugorna uppfördes är inte klarlagt. De låg från början vid Smedjegatan. Tre av dem flyttades till sin nuvarande plats på Turbinhusön under 1940-talet. En stuga är omgjord för caféverksamhet, som blivit en sevärdhet och turistattraktion i sig, och de övriga består av en enkelstuga och en parstuga.

Ursprungligen bodde smeder vid Tidaholms Bruk i stugorna, senare bodde där arbetare vid bruket. Varje stuga hyste två familjer som hade ett rum vardera och delade köket. Att stryka väggarna med rödfärg blev allmänt under 1800-talet.

Smedstuga

Stuga 1

I denna smedstuga har ett försök gjorts att visa hur enkelt en smedfamilj bodde under 1800-talets första del. Väggarna var målade, inte sällan stänkmålade som i köket. De få möblerna stod uppradade längs väggarna och lyftes fram när de skulle användas. I rummet finns tapeter, gardiner, mattor och tavlor på väggarna, saker som blev allmänna i vanliga hem först vid 1800-talets mitt. Annars hade man i ett enkelt hem vid 1800-talets början varken gardiner, mattor eller tapeter. På bordet ligger en bibel i vilken Frans Victor och Christina Wilhelmina Sandqvist fört in sina barns namn och födelsedatum, något som var mycket vanligt förr. 

Stuga 2

I denna stuga skildras ett enklare och ett mer välbärgat hem vid sekelskiftet. Tapeter, mattor och gardiner finns nu i alla hem. Fortfarande står många möbler längs väggarna men en ny möbleringsstil har börjat bli vanlig. Möblerna ställs i grupper i rummet. Ofta placerar man någon möbel snett över ett hörn. Köksutrustningen skiljer sig inte mycket från den som var vanlig hundra år tidigare. Många möbler är också likadana men man kan notera en rad nyheter som den stoppade soffan, gungstolen, runda småbord, piedestal och sekretär. Man pryder väggarna med oljetryck med profana motiv vid sidan av de religiösa och avbildningar av kungafamiljen. Fotogenlampan har ersatt lyktor och andra enklare ljuskällor. Grammofonen har gjort sitt intåg och prydnadssaker har blivit vanliga.

Magasienet

Magasinet

Ett svenskt brukssamhälle var förr självförsörjande. De anställda hade lön i natura och andra naturaförmåner. Ofta fick man mjölk och säd från brukets jordbruk och det var vanligt att man disponerade mark för köksträdgård och höll husdjur som gris, får och höns. Det s.k. magasinet på Turbinhusön, där silversmide, keramiktillverkning m.m. numera försiggår var troligen från början avsett för lagring av jordbruksprodukter. Andra uthus har givetvis förr tillhört bebyggelsen. I Magasinet har elever från Hellidens Folkhögskola sommartid öppen verkstad där de tillverkar i silver, textil och keramik. I lokalen sker även försäljning av hantverk som eleverna skapat.

Källförteckning

1.  ”I M S 1697”, troligen förkortning av namnet Johan von Mentzer, ägare till Holmagården m.fl.

2.  ”A.R. 1799”, initialer för hovmarskalken Per Alexander Rudbeck, vars mor var född Menter. Rudbeck, som är begraven i gravkoret på gamla kyrkplatsen, anlade järnbruket år 1799 och byggde vattenfallet.

3.  ”H.v.E.”, gamlebaron, Hans Henrik von Essen, som 1858-1860 byggde kanalen till bruket fick lov att ta sten ur gamla bogårdsmuren kring gamla kyrkplatsen, troligen osckå från kyrkoruinen. Liknande stenar som fanns i de gamla kyrkmurarna finns i rikt antal i fallet.

4.  ”THB AB 1898”, Tidaholms Bruks AB samt byggåret.