Stadsvandring i Tidaholm

Vulcanön var förr en sluten arbetsplats med låsta grindar. Här låg von Essens industrier. De båda röda tegelbyggnaderna till vänster har inrymt kontor, laboratorium och bostäder. I dag har VinContoret (J) och Grafiska verkstaden (K) sin verksamhet där. Det lilla röda tegelhuset (L) nere vid ån har använts som fosforkällare.

Tidaholms Museum (M) ligger idag i den byggnad som tidigare inrymde Vulcans smedja och verkstad. Industrismedjan är bevarad i ursprungligt skick. Byggnaderna för tändstickstillverkningen revs 1987 för att ge plats åt gymnasieskola. Vulcan var världens största tändsticksfabrik 1900 och hade då 1900 anställda. Till museet hör också det stora C-magasinet (N) där brukets bilar visas.

Tre vita flyglar står kvar av den gamla herrgårdsbebyggelsen från slutet av 1700-talet. Någon huvudbyggnad kom aldrig till stånd. De två större flyglarna uppfördes 1793 med en fasad av vit slätputs. Den högra fungerade som huvudbyggnad (G) i början, men när Helliden byggdes övergick den till att bli bostad åt disponenten på Vulcan. 

Den lilla flygeln (H) uppfördes 1794 som brygghus och tvättstuga. På den fjärde flygelns plats (I) uppförde Vulcan 1897 Bibliotekshuset som ett bildningsforum för fabriksarbetarna. Byggnaden har drag från flera olika stilar och arkitekt var H. Cornilsen.

År 1941 tog stadsfullmäktige i Tidaholm beslut om att uppföra en idrottshall. Denna invigdes 16 november samma år. Idag utnyttjas idrottshallen under dagtid som gymnastiksal för gymnasiet och under kvällstid av föreningslivet. I bottenvåningen ligger Idrottshistoriska museet. Hela byggnaden renoverades 2008. Vid entrén står Ansgar Almqvists bronsskulptur "Gångaren".

Hans Henrik von Essen (1820-1894) räknas som Tidaholms grundare. Han var adelsman med stort intresse för industrialismen. Von Essen var skicklig på att starta upp verksamheter men sämre på att leda, förvalta och utveckla dem. Mest framgångsrika var tändsticks-fabriken Vulcan och Tidaholms Bruk. Tidaholms Bruk låg från början på Vulcanön men flyttades när tillverkningen expanderade. Brukets mest kända produkt var "Tidaholmskärran", en hästdragen vagn. Senare tillverkades också lastbilar, brandbilar och bussar. År 1859 byggde han Hellidens slott och bosatte sig där med sin familj. Idag fungerar Hellidens slott som folkhögskola.

Det här huset byggdes 1931 för att fungera som gasstation. Gasen såldes framför allt till mekaniska verkstäder. Byggnadsstilen är från slutet av 1800-talet, precis som turbinhuset. Idag bedriver Lilla Bryggeriet restaurangverksamhet i huset.

Det vackra turbinhuset (E) uppfördes 1898 för att förse Tidaholms Bruk med kraft. Byggnaden var mycket modern för sin tid och är idag välbevarad med sin röda tegelfasad, krenelerade gavelkrön och lilla hörntorn. Idag används huset som konsthall med olika utställningar sommartid.

De låga röda byggnaderna "Smedstugorna" (F) flyttades från Smedjegatan på 1940-talet. Namnet kommer av att husen var bostäder åt smederna på Tidaholms Bruk. Idag är husen öppna under sommaren för besök, kaffestuga och hantverksbutik finns i två av dem.

Namnet kommer av att man förr i tiden tvättade kläder vid bryggan. Smutsvattnet klappades ur med ett s.k. klappträ på särskilt uppbyggda träkonstruktioner. Det flitiga klappandet, från flera kvinnor samtidigt, hördes lång väg. Golvet kunde höjas och sänkas för att anpassas till vattennivån i ån. Det fanns fyra bryggor längs ån och på kvällarna var de mötesplatser för stadens ungdomar.

Här på Tidans norra strand låg Agnetorps gamla kyrka, en av Falbygdens många medeltidskyrkor. Kyrkan raserades 1840 och året efter stod Tidaholms nya kyrka klar. År 1953 gjordes en arkeologisk utgrävning av kyrkoruinen. Den äldsta stenkyrkan uppfördes troligtvis i slutet av 1100-talet och byggdes om och till fram till 1700-talets mitt.

Tidaholms kyrka invigdes 1841. Den gamla medeltidskyrkan revs året innan och dopfunten och ljuskronan från 1600-talet flyttades över till den nya kyrkan. År 1892 fick tornet sitt nuvarande utseende och samma år tillkom sakristian och även predikstolen. I vapenhuset finns en stor väggmålning utförd av konstnären Evald Gillbrand. Konstverket tillkom i samband med kyrkans 100-årsjubilieum 1941.

År 1904 överflyttas tinget från Dimbo till Tidaholm. Då uppfördes tingshuset efter ritningar av arkitekten F A Wahlström från Skövde. Byggnaden har olika arkitektoniska stilar och de två tornen kröns av så kallade ryska kupoler. År 1973 upphörde tingsfunktionen och byggnaden blev polishus.

Torget syns på kartor redan från 1804 men sitt nuvarande namn fick det först 1914. Under 1920- och 30-talet stensattes torget. Den gula Basarlängan (A) minner om den ursprungliga bebyggelsen kring torget. År 1894 uppfördes den av Tidaholms bruk och byggnadsstilen är tidstypisk med sitt lilla hörntorn.

Den röda tegelbyggnaden (B) på andra sidan torget uppfördes 1898 som Tidaholms Bruks Mejeri. Lägg märke till den vackra tegelfasaden med sina krönade listverk. På torget står två konstverk; vattenbäraren (C) och pumpen (D). "Vattenbäraren" avtäcktes 1968, konstnären bakom är Tidaholmsbördige Jan Steen. "Pumpen" återvände till torget efter en mellanperiod på Vulcanön. Pumpen var på sin tid en viktig mötesplats för att hämta vatten och utbyta nyheter.

Kan ni tänka er att det funnits ett stort tvåvåningshus i trä på den här platsen? Huset uppfördes 1868 som ett handelshus och kom att utgöra ett första anslag till stadsmässig bebyggelse i Tidaholm. Centralplatsen har varit en knutpunkt för handel och transporter. Genom området gick godstransporter via tåg till Tidaholms bruk och via Norra Kungsvägen kom oxforor med virke till Vulcan. Ett antal affärer växte med tiden upp runt centralplatsen och Tidaholms första gatlyktor placerades på denna plats.