"Tredje gången gillt" för Birgit Johansson

Året var 1991 och Birgits man Henrik hade precis kommit hem från affären i Väby.

- Vi är bjudna på begravning.

Filminspelningarna av den första Änglagårdsfilmen hade börjat och Henrik hade tillfrågats om han och frun hade lust att ställa upp som statister.

 -  Klart vi ska, minns Birgit att hon svarade.

Begravningen det rörde sig om var givetvis densamma som inleder historien om Änglagård, nämligen Erik Zanders, gestaltad av Per Oscarsson. När Helena Bergström och Rikard Wolff i rollerna som Fanny och Zac går uppför kyrkgången i Öra kyrka, sitter såväl Birgit som Henrik i kyrkbänken som statister.

Varför var det självklart att ställa upp?

-  Det är ju så intressant och roligt att få vara med om att se hur en film blir till, säger Birgit som hela livet varit intresserad av kultur. Man kan inte föreställa sig hur mycket arbete som ligger bakom för scener som sedan i filmen blir bara några minuter långa.

God rutin har hon fått, för efter den första filmen var hon med även i den andra och nu också i den sista. Trots att statistjobbet handlar om en massa väntan.

 -  Vi får veta i god tid datum och var vi ska vara, men väl på plats kan det dröja. Regissören kan ändra sig och man kanske inte ens får vara med. Men det får man ha respekt för, det är ju hans film som skapas.

På gården i Brunnstorp alldeles nära affären i Väby, har Birgit bott sedan 1962. Känslan för hembygden är stark. Hon berättar om jaktscener från skogen ovanför och att bilderna av Ing-Marie Carlsson vid sin cykel är filmade på grusvägen bredvid. En riktig "Änglagårdsväg" som slingrar sig genom landskapet och förbi de egna husen.

Genom åren har Birgit samlat på det mesta som skrivits om Änglagårdsfilmerna. Hon har också båda på DVD och hon brukar inte missa dem när de går på TV. De välkända platserna och minnena från inspelningarna berör.

- Ibland kommer det allt en tår också.

- Ja, det tror jag verkligen, säger Birgit bestämt. Man blir stolt över det man har. När man ser bilderna av bygden på film tänker man – är det så här vackert?

Och att filmerna lockat turister till området, har hon själv erfarenhet av. Familjen hyr sedan många år ut logi på gården. Genom Birgits försorg har dessutom en och annan Änglagårds-DVD hamnat i exempelvis Tyskland.

Birgit är säker på att just de lokala statisterna har en särskild relation till filmarbetet.

- Man gör ju inte detta bara för att få vara med på film, man gör det också för att man känner att man ställer upp för bygden.

Utan att avslöja för mycket berättar Birgit om en inspelning kring midsommar. I scenen hon möjlighet att sitta och väva vid sin egen väv, sådant ger en speciell känsla. Regissören använder sig gärna av gränslandet fiktion och verklighet för att skapa förnimmelse av äkthet på filmduken.

I och med den tredje filmen avslutas historien om Änglagård, det har Colin Nutley varit tydlig med.

- Det beslutet känns riktigt, avslutar Birgit.