I Sverige har just julafton den 24 december fått en särskild betydelse, eftersom det är då man oftast träffas och äter julmat samt ger varandra julklappar. Julafton kallas även dopparedan, d v s den dag då man doppar i grytan. I de flesta länder är det faktiskt juldagen som är den stora dagen.

Läs mer om:
Nordisk folktro >>
Jultomten >>
Julgranen >>
Lucia >>
Advent >>
Glögg >>

NORDISK FOLKTRO

Döda själars återvändande
Natten mellan den 24 och 25 december kallas julnatten, som i folklig tradition är förknippad med en del skrock. I gammal nordisk folktro omges julafton och julnatten av magi och skrock, t ex sas det bl a att djuren kunde tala.
På bondgårdarna ska gårdstomten till exempel ha lite av risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den kan han bli svår att tas med under kommande året. Likaså är det bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl. Den som får mandeln som finns i julgröten blir först gift och helst ska ljusen brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.

Förr trodde man att de dödas själar under julnatten återvände till sina hem varpå man satte fram mat åt dem.
Det finns också vidskepelse som säger att man på olika sätt kan se sin tillkommande under just julaftonskvällen, bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla.

Dan före dan
Nedräkningen inför julen benämns ofta dan före dan före dan före dopparedan. Att kalla julafton för dopparedan är vi svenskar ensamma om även om seden med dopp i grytan också förekommer i övriga Norden. På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. Det var alltså inte tillåtet att äta köttmat under dagen men genom att kringgå fastebestämmelserna kunde man få känna köttsmaken i alla fall. Dopp i grytan är från början ingen typisk julrätt. Eftersom det var långt mellan baken behövde det hårda brödet mjukas upp för att kunna ätas.

JULTOMTEN

Urfadern S:t Nikolaus
Det råder delade meningar om varifrån jultomten kommer men konstaterat är att han har återuppstått i flera olika skepnader under årens lopp.

Legenden har sin födelse år 270 då ett litet gossebarn såg dagens ljus i den turkiska staden Patara. Hans förmögne familj döpte honom till Nikolaus och han blev så småningom utnämnd till biskop i staden Myra. Biskop Nikolaus var en mycket givmild person som generöst skänkte små och stora gåvor, ofta till barn. Härifrån härstammar begreppet Nikolauspresenter. Han levde i en svår tid då de härskande romarna förföljde de kristna. Han blev efter sin död den 6 december år 347 helgonförklarad och var bland annat barnens och sjöfararnas speciella skyddshelgon. Detta datum bär än idag hans namn i vår svenska almanacka.

Under reformationstiden då Nordeuropa blev protestantiskt, förändrades synen på alla de katolska helgonen. Man menade att helgonen med Sankt Nikolaus i spetsen vände barnens sinne bort från Kristus. Samtidigt är det svårt att utrota en sådan populär sed som Nikolauspresenterna. Det gällde att låta seden leva kvar men att ge den ett evangeliskt acceptabelt utseende. På många håll lät man Nikolaus leva vidare alltjämt utstyrd som en ståtlig och långskäggig biskop med mantel och mitra men med det mera neutrala namnet "julgubbe", på tyska Weihnachtsmann. I England, där man inte tog helgonkultens avskaffande så allvarligt, bibehöll man både figuren och namnet - Santa Claus har där aldrig varit rubbad i sin ställning som julklappsutdelare.

Den svenske Jultomten
Dagens tomte är släkt med tyskarnas S:t Nikolaus eller amerikanarnas Santa Claus. I England heter han Father Christmas. Det var först på 1870-talet som han kom till Sverige för att dela ut julklappar på julafton.

I det gamla bondesamhället fanns det en annan tomte som inte hade med julhelgen att göra. Denna tomte arbetade och levde på gården. Det var sällan man såg honom, men de som träffat på honom har berättat att han var liten till växten, klädd i grå kolt och röd luva. Han hade vitt skägg och såg ut som en gammal man.
Tomten skulle man hålla sig väl med, annars kunde det gå illa för gården. Var man snäll mot honom drog han istället lycka till gården. Han månade mycket om husdjuren och såg till att de sköttes väl.
På julafton fick man inte glömma att ge tomten gröt, då kunde det hända att han kunde hämnas.

Den utklädda julbocken spelade en viktig roll i julens alla upptåg och när vi fick en julklappsutdelande figur var det till en början bocken, som var julklappsutdelare. Skolbarnens skyddshelgon S:t Nikolaus gav presenter till snälla barn på Nikolausdagen den 6 december. En populär sed, speciellt i Holland, men också på andra håll på kontinenten, däremot inte i Sverige.

Jenny Nyström skapade vår julklappsutdelande jultomtes profil när hon gav honom drag av den gamle gårdstomten, som allteftersom tiden gick alltmer började likna en jovialisk St Nicholaus i fina röda kläder. I Sverige är ganska ensamma om att ha en synlig jultomte som kommer med julklappar. I andra länder lämnar han dem i smyg och oftast på natten mellan julafton och juldagen.

JULGRANEN

Tyska traditioner
Vår klädda och ljusprydda inomhusgran härstammar från Tyskland. Den äldsta dokumentation i Sverige i detta utförande dateras till 1741 och fanns på herrgården Stora Sundby i Södermanland. De levande ljusen i granen var tillverkade av vax och den var klädd med godis och julklapparna var placerade under granen.

I slutet av 1800-talet blir julgranen allmän. Från herrgårdar, prästgårdar och skollärarbostäder sprider den sig bland hemmen. Om stugan var trång så placerades granen på en pall, på bordet eller hängdes den i taket. Detta var t ex vanligt i julgranens hemland Tyskland. Det är även härifrån de första julgransprydnaderna och julklapparna, mekaniska leksaker och dockor, kommer ifrån.

Julgransprydnader
Enklare granar kläddes med ätliga prydnader som äpplen, russin, nötter och pepparkaksfigurer. Stora marknadskarameller hängdes gärna i de lite större granarna och hemtillverkade girlanger av silkes papper nådde från grantoppen ända ner till nedersta grenen. Även glittergirlanger och flaggor, både svenska och utländska, prydde granen. En fattig familj hade kanske bara råd med små papperstussar av brunt omslagspapper.

Om man bodde i ett välbärgat hem var det däremot annorlunda. Här var granen en del av inredningen och visade herrskapets sinne för smak samt hur välbärgade de var. Ofta var granen "brokig" i sitt utförande och hade tyska prydnader i form av glaskulor, istappar, påsar, korgar och strutar med godis, leksaker, flaggor och bokmärkesänglar.
Men det dög inte med bara köpta saker, man skulle göra sitt eget, vilket var en dygd i en borgerlig familj. Som exempel på detta klipptes t.ex. snökristaller i vitt papper som sattes på yttersta grenspetsen.

LUCIA

Legenden om Lucia
Luciadagen har fått sitt namn efter Helgonet S:ta Lucia. Hon var en ung italiensk flicka från Syracusa på Sicilien som år 304 led martyrdöden. Det finns många legender om henne med något varierande innehåll men den mest berättade historien lyder att hennes fästman angav henne för att vara kristen - som vid rådande tid var straffbart i det romerska samhället - efter det att hon hade givit bort sin hemgift till de fattiga. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till sin fästman och angivare. Hon blev därefter dömd att brännas på bål men lågorna vek undan från hennes kropp och till slut blev hon dödad genom att ett svärdstick.

Luciatåg
Lucian med ljus i sitt hår, som kommer med en lussebricka och sjunger på luciamorgonen, var en sed som hörde hemma i de högre stånden, och förekom framförallt i Västsverige. Första gången Lucia omnämns är redan 1764 och i mitten av 1800-talet spreds seden vidare. På 1920-talet ökade luciafirandet i popularitet i och med att Stockholms Dagblad anordnade det första Luciavalet och det första offentliga luciatåget med kröning. Från början uppträdde Lucia ensam eller med en eller två följeslagare men i dagens luciatåg har hon ett stort följe av tärnor och även stjärngossar.
Det finns flera Luciasånger, framförallt Sankta Lucia, Natten går tunga fjät och Ute är mörkt och kallt. På kaffebrickan finns naturligtvis lussekatter eller lussebullar.

Numera firas Lucia på skolor, daghem, bland föreningar och på många arbetsplatser. Många större städer utser genom omröstningar i lokaltidning stadens Lucia. Den största årliga luciakonserten äger rum i Globen, där Adolf Fredriks Musikklasser, Stockholms Musikgymnasium och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker spelar och sjunger. Detta Luciatåg har bland annat blivit omnämnt i Guinness Rekordbok som världens största med över 1200 medverkande.

ADVENT

Jesus ankomst och julfastan
Advent, som kommer av latinets adventus, är kyrkans ord för "ankomst" eller "väntan",och den som ska komma är Jesus, vars födelsefest vi firar den 25 december. Första söndagen i advent inleds kyrkans år. Från början var adventstiden en sträng och allvarlig bot- och försakelseperiod, som också kallades julfastan. Detta påminns vi än idag av, bl a regeln att lägga den traditionsenliga fastematen lutfisken i blöt på Annandagen 9 december.
Under julfastan skulle man vara återhållsam med mat, dryck och festligheter.
I bondesamhället var advent framför allt en tid av lugn och samling inför den stundande julhelgen.
Advent symboliserar för oss nedräkningen inför julens ankomst, ljusets och framtidshoppets högtid.

Adventsljusen
Seden att tända fyra levande ljus, ett ljus fyra söndagar före jul, två ljus tre söndagar före och så vidare, är yngre än många kanske tror. I Sverige kan seden spåras tillbaka till slutet av 1800-talet. Det var först mellan 1920 och 1930 som det blev vanligt att folk i allmänhet tände fyra ljus i adventsljusstakar, och därmed att affärerna började sälja sådana.

Adventsstjärna
Decembermörkret lyses upp av adventsstjärnan och är en symbol för Betlehemsstjärnan som ledde de tre vise männen det nyfödda Jesusbarnet. Den stjärna vi idag förknippar med jul och advent blev populär i Sverige på 1930- och 1940-talet. Seden är dock äldre än så och härstammar från Tyskland från 1700-talets början.

GLÖGG
 
Kort historik
Mot slutet av 1800-talet tog den glögg som vi är vana vid idag form och tillverkades och av några sprittillverkande företag i Stockholm. Flaskorna dekorerades med färgglada etiketter med tomtar och karaktäriserande julsymboler. Dåtidens glögg påminde om det "glühwein" som serveras på vintersportorterna i Alperna. Glöggen har sedan dess blivit både sötare och starkare.
Från början var glögg en hälsodryck, en medicin mot olika sjukdomar. Redan i de antika skrifterna kan man läsa om läkande kryddor och örter som tillsatser i upphettat vin. I vårt land blev glöggen populär som hälsodryck redan under medeltiden. Gustav Vasa sägs ha blivit förtjust i denna form av alkohol och han hade sin egen favorit.

Källor och mer info >>
http://web.telia.com/~u40305582/tomten.html
www.nordiskamuseet.se
http://www.edu.linkoping.se/museum/jul.htm#TOMTEN