Skiftande berggrund ger rikt varierad flora
Dalslands berggrund är komplicerad. Här finns mycket gamla bergarter, men också vårt lands yngsta urberg. Det unga urberget gav tillgång till brytvärd skiffer och ger idag stora mängder kvarts till vägar och industri. Den skiftande berggrunden skapar också en varierad flora. Genom landskapet skär från Norge över Edstrakten ut mot Mellerud och Hjortens udde en stor änd-morän, som ingår i utbredda istidsbildningar. Denna ändmorän utgör faktiskt en kulturgräns. Norra delen av landskapet har haft en annorlunda orientering än den södra.
Forntida mötesplats för skilda intressen
Åmålsbon blickar mot Säffle i Värmland, färgelandabon mot Uddevalla i Bohuslän och edsbon mot Norge. Länshuvudstaden Vänersborg omfattar flera av Dalboslättens socknar. Landskapet ingår alltså i Västra Götalands län. Dalsland var under forntid och senare en mötesplats för många intressen: dansk-norska från Östfold och Bohuslän, svenska från Västergötland och Värmland. Dessa inflytanden kan ännu spåras i ortnamn, arkeologi, konst och arkitektur, i mötet mellan gammalkyrklighet och frikyrklighet och mycket annat. Gränsläget skapade också ett Dalsland härjat av gränsstrider under Sveriges många krig. Efter Bohusläns inlemmande i svenska riket och Karl XII:s död utanför Halden fick landskapet lugnare tider.
Från jordbruk och boskapsskötsel till järnindustri
Trots att landskapet dominerats av jordbruk och boskapsskötsel fick under 1700-talet järnindustrin en betydande spridning, tack vare god tillgång på kolskog och vattenkraft. Järnet fick dock hämtas från Värmland. Götstålsprocesser och kommunikationsproblem slog ut de små dalsländska bruken kring mitten av 1800-talet. Många bruk övergick då till massa- och papperstillverkning, som fortfarande har en stark ställning inom Bengtsfors kommun.
Havrens uppgång och fall
Under 1800-talet hade Dalsland en jämfört med riket kraftig befolkningsökning. Samtidigt tilltog havreodling ofantligt. En stor del av havren exporterades via Uddevalla till England. Jordbrukskrisen under 1880-talet drabbade havreodlarna. Jordbrukskris och överbefolkning medförde en emigration, som relativt blev störst i Sverige.
Kanalen var för liten redan vid start
Dalslands kanal öppnades år 1868, men den var för liten redan från början och järnvägarna hade då redan börjat breda ut sig över vårt land. År 1879 invigdes både Bergslagsbanan och Dalslands järnväg till Norge. Banorna möttes i Mellerud, som så småningom fick en bana till Arvika (DVVJ). Uddevalla - Bengtsfors och Åmål - Årjäng fick järnväg. Nu finns bara dalslands – och bergslagsbanorna kvar. DVVJ har spår till Bengtsfors. Ett ganska bra vägnät har ersatt järnvägarna. Under 1900-talet har landskapet haft en negativ befolkningsutveckling och trots att jordbruket någorlunda hävdat sig (t ex i Brålanda), har tätorterna, trots ett till synes varierat näringsliv, mycket blivit beroende av bilindustrin.
