De 10 vanligaste arterna på en sandstrand (info från marinbiolog på Tjärnö Marinbiologiska)
Öronmanet
Röd brännmanet
Vanlig strandsnäcka
Sepiaskelett *
Blåmussla
Ostron
Vanlig hjärtmussla
Amerikansk knivmussla
Vanlig sandmussla
Strandkrabba
Äggkapsel från rocka *
Valthornssnäcka med dess samlingar av äggkapslar *
 
* Dessa arter är svårast att lista ut vad det är för något och det är dessa som marinbiologerna får mest frågor om.
 
Du har säkert besökt sandstränder många gånger. Då vet du hur härligt det är när man kan sola och bada. Det är också mycket givande att besöka sandstränder när man vill lära känna det som lever i och nära havet. Sandstränder är ofta lättillgängliga och här kan man lätt komma i närkontakt med flera av havets invånare. Man kan ofta utan svårighet vada ut till havsinvånarna i deras egen miljö, eftersom det kan vara grunt många meter ut i vattnet. Den som inte vill blöta ner sig alls kan ändå hitta mycket på torra land; där kan allt från levande valar till tomma små snäckskal ligga uppspolade. Du kanske blir en av dem som hittar något fint!
 
Fina saker kan sköljas fram
Erosion tillsammans med landhöjning kan också ha positiva effekter - om man är intresserad av livet i havet. Sedan den flera kilometer tjocka inlandsisen började smälta för drygt 10 000 år sedan höjer sig fortfarande de flesta svenska kuster, utom de skånska, ur havet. Därför kan vågor skölja fram skal av bl.a. musslor och snäckor som för många år sedan levde på flera meters djup i havet. Utan landhöjning och erosion skulle vi nästan aldrig hitta lämningar av vissa djuplevande bottenorganismer i strandlinjen.
 
Konsten att gräva
De organismer som lever på sandbottnar, och kan gräva, har flera fördelar.
De kan t.ex.:
Gömma sig för fiender.
Skydda sig mot uttorkning.
Minska risken att spolas bort.
Öka sina möjligheter att finna föda.
 
De flesta av de större djuren utnyttjar några fysikaliska egenskaper hos sanden som gör det lättare för dem att gräva. Du har säkert märkt att när du trycker hårt med foten på en sandstrand så blir sanden ljusare, torrare och hårdare. När andelen vatten i sedimentet väger mindre än 22 % av den totala vikten, och någonting trycker på sanden, förändras dess struktur. Vatten fyller inte längre ut alla utrymmen mellan sandkornen. Sedimentet blir hårt och motståndskraftigt.
 
Tixotropi
Om du istället för att trycka hårt med foten gör små lätta rörelser på sand som innehåller mer än 25% vatten, blir sedimentet allt lösare och lättflytande (kvicksand). När man under dessa förhållanden utsätter sedimentet för tryck ändras dess struktur på ett sådant sätt att det bildas en lös sörja av sandkorn och vatten. Fenomenet kallas tixotropi. Några av de djur som använder sig av tixotropi när de gräver är maskar, snäckor och musslor. De spolar vatten på sanden och gör många små genomträngande rörelser när de skall tränga ner i sediment. På så sätt minskar sedimentets motstånd till en tiondel. När de skall förankra sig utnyttjar de det motsatta fenomenet.
 
Sandstrandsorganismerna
De organismer som är mest iögonfallande när man besöker en sandstrand är sanddynernas växtlighet, tillfälliga besökare (t.ex. fåglar, däggdjur och insekter) samt organismer som har spolats upp och strandat (t.ex. tång, snäckor, musslor och maneter). Strandade organismer, och organismer som vågorna har sköljt fram, erbjuder oss människor ett ypperligt tillfälle att få se och samla in många av havets organismer som annars lever otillgängligt i djupen eller långt från stränder. Dessutom påverkas sandsträndernas mer permanenta invånare av dessa tillfälliga gäster genom att de tillför föda, själva äter av strandinvånarna och förändrar den fysiska miljön.  Många av de permanenta invånarna ser man inte med en gång, eftersom de har grävt ner sig, liknar botten eller är små.
 
Invandring på våren och sommaren
Fjolårets sandräkor och strandkrabbor - som sökt skydd på djupt vatten under vintern - kommer tillbaka till stranden ungefär mitt på våren. Vuxna stubbar (små fiskar) kommer också in till grunda områden där de lägger ägg under musselskal. Något senare kommer rödspottornas yngel som simmat i de fria vattenmassorna. Nu förvandlas de till platta fiskar som lever på botten. Kring midsommar eller strax därefter kommer mussellarverna. Det är mest hjärtmusslor, sandmusslor och blåmusslor som kommer. De är millimeterstora och kan ibland bli så många som en miljon på varje kvadratmeter. Dessutom kommer det in larver av havsborstmaskar, snäckor och kräftdjur.