Förr skavde man upp ostronen med stora krattor som drogs efter båtar. Idag är detta förbjudet p g a de skador som redskapen åsamkar bottnarna. Nu får bara fiske ske med håv eller av dykare. Fördelen med att använda dykare är att han kommer åt ostronet på alla djup vilket ju inte håven gör. I stort sett alla ostron finns på djup mellan 1-10 m.

Forskarrön
Det europeiska ostronet, (Ostrea edulis), förekommer från Medelhavet i söder till Norge i norr. Utmed den svenska västkusten finns ostron ner till Varberg där den låga salthalten i vattnet begränsar utbredningen. De tätaste ostronbankarna finns vid 3 - 8 meters djup på sydvästsidan av öar med relativt sandiga, lätt sluttande bottnar.

Ostronen är tvåkönade vilket innebär att samma individ kan fortplanta sig både som hane och hona. När ett ostron blir könsmoget, vid ungefär ett års ålder, fortplantar det sig som hane. Vid treårs ålder kan de, om vattentemperaturen tillåter, först fortplanta sig som hona, därefter som hane igen. Sedan skiftar det mellan hane och hona under resten av livet. Om vattentemperaturen är för låg (<16 °C) hinner de dock inte bilda mogna ägg tillräckligt fort och fortplantningen riskerar att misslyckas.

Den ojämna nyrekryteringen av ostron vid svenska västkusten har ofta förklarats av att tillräckligt varmt bottenvatten endast uppträder vart 5-6:e år.
Befruktningen av de hundratusentals ostronäggen som varje hona bär, sker då hon andas/äter och pumpar in havsvatten i vilket hanarna släppt sin mjölke. Efter någon veckas yngelvård inne i honans mantelhåla, släpps de fritt simmande larverna ut i vattnet. Efter ytterligare ett par veckor söker sig larverna ned mot bottnen för att “kitta” sig fast på något hårt underlag, för att härefter sitta på samma ställe resten av livet.

Mer info:
www.ostronakademien.se
www.svenskfisk.se