Urberg
En gång materialet i en hög bergskedja som sedan slipats ner under årmiljonernas lopp till ett slätt underlag, ett s.k. peneplan. Vid Fullösa ligger urberget på sina ställen i dagen och vältrar sig som vågor över slätten.
Sandsten
35 meter tjockt lager. Byggnadsmaterial i t.ex. Husaby, Skälvum och Forshems kyrkor. Platser på sandstensplanet: Husaby, hällristningarna vid Flyhov, Västerplana Storäng.
Alunskiffer
Näringsrikt stenlager, 22 meter tjockt. Här trivs många typer av växter. Användes förr som bränsle vid kalkframställning. Stora högar bränd alun (rödfyr) finns kvar runt de gamla stenbrotten, t.ex. vid Kinnekulle Ring. Plats på alunskifferplanet: Munkängarna.
Kalksten
Består av både röda och grå lager, sammanlagt ca 75 meter. Sedimenterades ungefär samtidigt som bergskedjorna veckades i Nordamerika. Har brutits på Kinnekulle i tusen år. I vissa lager finns gott om förstenade djur: urtida motsvarigheter till sjöborrar och bläckfiskar. I detta lager hittades också världens äldsta meteorit. På kalkstenslagret: Österplana hed.
Lerskiffer
Ca 60 meter tjockt lager. Grått eller grågrönt till färgen.
Diabas (trapp)
Västergötlands landskapssten. Sten av vulkaniskt ursprung som har letat sig upp genom sprickor i de sedimentära stenlagren och nu bildar ett 27 meter tjockt skyddande lock på Kinnekulle. Utan detta lager hade berget eroderats till den omgivande slättens nivå. Kanske har det också en gång funnits ett eller flera stenlager ovanpå diabasen som nötts bort.
Människan har under årtusenden hämtat material ur bergets rika resurser. Av sandstenen har blivit byggnadsmaterial, något som går att se i flera av traktens kyrkor. Ur alunskiffern har man i olika perioder försökt att utvinn olja med växlande framgång. Det mest använda materialet är ändå kalkstenen. Det återfinns i många bostadshus, ladugårdar och källare i bygden. Dessutom har den fått utgöra råvara för cementframställning.
Vid Hällekis finns det stora stenbrottet som användes av cementindustrin fram till 1978. Här finns numera en sportfiskesjö men också möjlighet att i bergväggarna studera de olika stenlagrens mäktighet.
