I Ödenäsbygden finns det fortfarande ett 100-tal personer som kan hantverket. Men det är ingen självklarhet att de är stolta över sina kunskaper.
- Nej, det har inte alltid varit så lätt att prata med folk om bastabinne. Det här hantverket räknades länge som ett fattigdomsbevis och många skämdes över att behöva binda sillakassar och dörrmattor som extraknäck. Detta lever fortfarande kvar bland många äldre människor i trakten, säger Kersti.
Kersti tror också att det är bygdens gångna tiders fattigdom och det ödsliga läget som är orsaken till att hantverket kunnat leva kvar i just Ödenäs.
- Visst är det viktiga orsaker. Ödenäs var länge både fattigt och ett väglöst land. Den första allmänna vägen drogs hit ut först i början av 1900-talet. Här fanns heller inga andra arbetstillfällen att få. Torpen var alldeles för små för att en familj skulle klara försörjningen. Många var helt enkelt tvungna att binda sillakassar och dörrmattor som extrainkomst för att hålla svälten borta. Detta tillsammans har gjort att hantverket kunnat leva vidare ostört från generation till generation, säger Kersti.
