Sitt öde mötte Arn i Husaby kyrka när han övade inför julottan tillsammans med Cecilia. Båda förundrades över sina sångarstämmors heta och omslingrande möten. Så gick det som det brukar gå. På våren red de ut på Kinnekulles blommande sluttningar, läste ord ur Höga visan och lovade varandra evig kärlek och tro. För sin förbjudna kärleks skull blev Arn bannlyst av biskopen och fick lämna sitt land och Cecilia för att tjäna som Tempelriddare i det Heliga Landet under 20 år. Han tog farväl av Cecilia utanför Gudhems klosterport och lovade att han sannerligen skulle komma tillbaka och hämta henne. Varje kväll skulle Arn sedan be till Jungfru Maria, att hon måtte skydda Cecilia och det barn han inte fått se och att de skulle mötas igen.
En av Tempelriddarnas hedersregler löd:" När du drar ditt svärd - tänk inte på vem du ska döda. Tänk på vem du ska skona."Hans största fiende men också nära vän Saladin sade;" Om alla våra fiender vore som Al Ghouti så skulle vi aldrig kunna segra, men å andra sidan, om alla våra fiender vore som han så skulle ingen seger längre vara nödvändig. "Arn deltog i många strider i det Heliga Landet och kunde återvända hem när straffet var avtjänat.
Han stannade till i Forshems kyrka och där, när han låg på knä vid altaret, talade äntligen Jungfru Maria till honom och han förstod vad som var hans uppgift i livet. Tillbaka på Arnäs fick han också svar på sin allra viktigaste fråga; Cecilia levde, var ogift och hade inte avgett några klosterlöften. Nu påbörjade han sin allra längsta resa - till Näs på Visingsö för att möta Cecilia. Många år hade gått men trots detta känner Cecilia igen Arn. "Dina blå ögon är desamma som jag minns. Vilken fridfull styrka visar inte ditt ansikte. En sådan skön man finns inte i hela vårt rike." Men många menade att det är en annan kvinna han skulle gå i brudsäng med för att hålla kriget mellan tronpretendenterna insnärjt.
