För drygt 9.000 år sedan levde små grupper av människor vid Hornborgasjöns stränder. De bodde här under några månader på våren och sommaren. Sin föda fick de av jakt, fiske och genom att samla ätliga växter. Till hjälp i jakten, som skydd mot rovdjur och säkert också som sällskap höll man hundar.
 
För dessa forntidens jägare var hunden ett värdefullt och älskat djur. Detta visar den omsorg  och kärlek som man visade när den dog. Hundarna från Hornborgasjön har lagts i egna gravar.
Hunden lades på sidan i sovställning och över den strödde man rödockra innan graven fylldes igen. Den röda färgen skulle kanske vara symbol för blod och därmed liv. Man hoppades på att hunden skulle återuppstå!
 
Sammanlagt har man funnit fem gravlagda hundar vid Hornborgasjöns stränder. Av de mer väl bevarade skeletten kan man se att några liknat spetshundar med ca 55 cm mankhöjd. Huvud och nacke har varit stabila och särskilt underkäken var kraftig och med imponerande rovtänder.
Skelettets och tändernas mått och proportioner visar att hundarna varit ett mellanting varg-tamhund.
 
Hundarna från Hornborgasjön är de äldsta kända i Norden. En av dem finns utställd på Falbygdens museum i Falköping.
 
Falbygdens museum Läs mer»