Ja vell bara säja däk en sak, Gustav, å dä ä att ja vell varna däk för Neklas i Sumpehola. Han ä den falskaste mänska som finns på Guss gröna jord. Du förstår att framifrå där ä han smul i mun som en filebonke, men bakifrå där spottar han folk mett i ansektet.

Tänk,när ni hade våran förre körkeherde, då va dä så fullt i körka på högmässera, så en feck knappt ståplass en gång. Men nu, Lell , när vi har fått våran nue, då ä dä så gott om römme så en kan legga raklånger i bänka om en vell dä.

Den nyförlovade vadsbölingen Alfred var tvungen att lämna sin käresta åt sig själv en hel dag, evighetslång dag. Men äntligen kunde han åter sluta henne i sina armar. Pussarna avlöste varandra. Hon viskade kärlekens ord i hand öra:
- Älskling , o vad jag har längtat efter dej. Hur har du haft det, har du haft roligt?
- Näädå uschína, jag har bara tänkt på däk hele dan.

Snål Olas dräng har gjort sig fin , tvättat  sej och kammat sej och till och med strukit svinaister( forna tiders pomada) i håret Han ämnar sig ner till byn, han skall gå och fria. Snål-Ola ståri fönstret och tittar efter honom och känner sig faktiskt för ett kort ögonblick riktigt varm om hjärtat. Men plötsligt vaknar han upp ur sina drömmar, för nu får han se att drängen tagit med sig gårdens enda lykta. Va i all sina dar! Va menar pojken? Ödsla med fotogen på det viset!
Dagen efter säjer Snål-Ola:

Va kom dä sej att du tog lökta me dej i går afta, när du geck sta å fria.? Ja har la og friat må du tro, fast aldri i tände ja noka lökta för dä.
Nää, dä förstår ja, svarade drängen och kastar ett öga på husbondens äkta hälft. Men dä sulle I nog ha gjort, för då hade I sett bätter.