({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
Gå till innehåll Tillbaka till början
  • Fotograf: Konstnär Axel Nordgren

  • Fotograf: Dalslands Kanal AB

Dalslands kanal 150 år

  • Per Nyström

Den sista färden... I december 1971, när Sverige är som mörkast och kallast, avgick fartygen Balder och Lindö från kvartsbrotten i Fröskog. Valdemar Olsson, skeppare på Lindö, bestämde att de båda båtarna skulle ta sällskap ner till smältverket i Vargön. Han visste att det här var Den sista färden. Det var med vemod han tog farväl av slussvakterna i Strömmen, Snäcke, Upperud och Köpmannebro.

Balder och Lindö var byggda för att precis rymmas i slussarna. Riktiga kanalbåtar. Och de blev de sista fraktfartygen som trafikerade Dalslands kanal. Det var längesedan andra transportmedel tog överhand men kvartstransporterna i Snäcke kanal hade hållit ut. Ända till den här decemberdagen. Nu var det slut.

 

Nils Ericsons galna idé

Det hade naturligtvis förekommit trafik på sjöarna i Dalsland långt innan kanalen byggdes. Till en början med rodd- och segelbåtar. Men för att få ut gods ända till Vänern krävdes flera omlastningar. Därför var det många som ville se att sjöarna i västra Värmland och Dalsland byggdes samman till en kanal. De tidiga ritningarna visade att det stora problemet var forsen i Håverud. Här skulle det krävas omlastning och någon kilometers transport på hästdriven järnväg. Det vill säga ända till den store kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson tittade på projektet. Han hade en annan idé. Han ritade en akvedukt i Håverud. Båtarna skulle transporteras över forsen i en plåtränna. En smått galen idé, som nog aldrig blivit förverkligad om det varit någon annan som föreslagit det. Men Nils Ericson var en auktoritet. Han fick genomföra sitt projekt och 1868 kunde kung Carl XV inviga en obruten vattenled från Töcksfors i västra Värmland till Vänern. Ja, till hela världen.

 

En månad till Göteborg T/R

När kanalen stod färdig var storbönderna i Dalsland och Värmland beredda. De hade ofta stora skogsegendomar och egna sågverk. Nu kunde de få ut sina sågade trävaror och investerade därför i egna båtar som kunde gå ända till Göteborg. På returresan hade de med sig vardagliga förnödenheter till människorna i det ganska väglösa landskapet. En sådan resa, tur och retur, tog ungefär en månad.

 

Men sen kom järnvägen...

Det dröjde dock bara ett tiotal år innan det byggdes en järnväg i Dalsland och kanalskutorna började försvinna. Bortsett från Balder och Lindö som höll ut ända in på 1970-talet.

 

Det ska firas!

Dalslands kanal har i stället blivit ett drömresmål för fritidsbåtägare. Här finns den orörda naturen och de vänliga slussvakterna i en 25 mil lång vattenled. 2018 fyller kanalen 150 år. Akvedukten i Håverud är nyrenoverad och jubiléet ska firas med massor av evenemang hela året. Häng med du också! Det kommer att bli ett hejdundrande kalas.

 

Läs mer: dalslandskanal.se eller kolla in alla jubileumsevenemang!