Gå till innehåll
({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
  • Fotograf: Lars Eric Fjellman

  • Fotograf: Lars Eric Fjellman - Sexfläckig bastardsvärmare

  • Fotograf: Lars Eric Fjellman - Besksöta

44. Kingebol – Fristad för fjäril i farozonen

  • Källa: Dalslands Miljö & Energiförbund

Den sexfläckiga bastardsvärmaren är en av många fjärilar som flyger i Kingebols beteshagar. Tacka korna för det! Fjärilar behöver blommor och blommor behöver öppna betesmarker.

Bastardsvärmare är lätta att känna igen. De sitter ofta synligt på något strå och blir många gånger sittande även om man kommer nära. Konstigt beteende av en liten fjäril, kan man tycka. Men bastardsvärmarens rödsvarta vingar är en varningssignal till fåglar och andra  potentiella fiender: ät mig inte för då dör du! Larverna tar upp ämnen ur sina värdväxter och omvandlar dem till starkt giftig vätecyanid. Giftet finns kvar även i puppan och den utvecklade fjärilen. Därför sitter den lugnt kvar på sitt strå och visar upp sig.
Som art lever bastardsvärmaren däremot mindre tryggt. Larverna äter nästan uteslutande käringtand, en av de växter som trivs i öppna betesmarker, men som långsamt dör ut om betet upphör.
Nästan alla fjärilar är på samma sätt beroende av en eller några få växtarter. Marker med en rik flora är därför ofta rika också på fjärilar. Eller omvänt: när värdväxterna försvinner drabbas också fjärilarna.
Det finns sju arter av bastardsvärmare i Sverige. Alla utom en, som lever i fjällen, är på gränsen till att vara utrotningshotade. Och alla är beroende av växter som förekommer i beteshagar: främst käringtand, klöver och andra ärtväxter.
Fjärilar behöver ängsblommor och ängsblommor behöver betande kor. Så enkelt är det. Men det allra mesta av de naturbetesmarker som fanns i vårt land för 100 år sedan är övergivna och igenväxande i dag. Att restaurera dem är en viktig naturvårdsinsats.

Återskapad blomsterprakt
– Så fort vi avverkat skogen och släppt på djuren sprutade blommorna upp ur marken, säger Lars-Rune Larsson på Kingebol.
Så kan restaurering av gamla naturbetesmarker ofta beskrivas. Om inte igenväxningen får pågå allt för länge återhämtar sig gräsmarkernas rika flora förvånansvärt snabbt när betet återupptas. Det som sprutade upp ur marken på Kingebol var bland annat Sankt Pers nycklar och hällebräcka – vi befinner oss på Dalformationens kalkrika marker. Backnejlika, nattviol, ängsskallra, käringtand, väddklint och kamäxing är ett urval andra arter som nu återerövrar gräsmarkerna.
Lars-Rune Larsson driver gården tillsammans med sonen Johan och hans familj. Inriktningen är köttdjur, och under senare åren har man öppnat betydande arealer betesmarker i sluttningarna ner mot sjön Ånimmen. En markerad stig genom ägorna välkomnar besökare att njuta av resultatet. Stigen klättrar också upp på en kulle med fin utsikt över gården och passerar genom ett parti högrest granskog på gammal åkermark. Och så hälsar den på hos gårdens verkliga veteran: en imponerande gammeltall, som gårdens ägare slagit vakt om genom generationer.
– Hugg vad ni vill men inte tallen, har varit budskapet, berättar Lars-Rune.

Ett misslyckat gruväventyr
Kingebol har en lång och spännande historia. I början av 1900-talet köptes gården av ett engelskt gruvbolag, som skulle utvinna mangan och kanske andra metaller här. Bolaget satsade stort, inte bara på gruvorna. Kingebol fick omgående ny ladugård och en ny, pampig mangårdsbyggnad. Men bara en enda malmlast skeppades ut – och den lär aldrig ha kommit fram till England. Precis som det mycket större och mer välkända gruväventyret på Stora Strand (som ligger bara några kilometer härifrån) andas hela projektet bluff och båg. Efter två år var konkursen ett faktum, och den gamle ägaren köpte tillbaka gården för samma summa som han sålt den för.
Gruvhålen finns fortfarande kvar, och stigen stryker förbi ett av dem.

Kingebol är privatägt, och markerna har inget formellt naturskydd. En 3 km lång markerad stig leder genom skog och betesmarker. Stigen är mestadels lättgången, men det finns ett par branta passager. Man kan stöta på betande nötkreatur längs stigen. De är inte farliga, men visa respekt och stör dem inte. Håll också avstånd till boningshusen.

 

Hitta hit:
Kingebol ligger vid sjön Ånimmens nordöstra vik. Ta av från E45 mot Bolet omkring 3,5 km norr om Ånimskog. Efter 2 km ta höger mot Sandbol. Efter ytterligare omkring 2 km finns parkeringsmöjligheter vid vägen och informationstavla (N58.915779 O12.537794). Den markerade stigen utgår härifrån.

 

Karta över området

 

Tillbaka till www.naturidalsland.se