Gå till innehåll
({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
  • Fotograf: Vanja Leander

  • Fotograf: Vanja Leander

  • Fotograf: Kent-Åke Gustavsson - Guckusko

  • Fotograf: Vanja Leander

45. Skärbo – En hemlighet med en hemlighet

  • Källa: Dalslands Miljö & Energiförbund

Skogarna öster om Laxsjön gömmer en hemlighet, en lummig oas där människor bott och brukat jorden sedan 1500-talet. Och hemligheten gömmer i sin tur ännu en klenod. Här – och bara här i hela Dalsland – blommar den mest exotiska av alla arter i Sveriges flora, guckuskon.

Vägen till Skärbo är som vilken skogsbilväg som helst, omgiven av helt vanlig barrskog. All erfarenhet säger att resan kommer att sluta på ett kalhygge.
Istället lyser det plötsligt till av lövgrönska vid vägkanten. Kvastar av hassel skuggar frodiga gräsmarker. Landskapet öppnar sig till ett lummigt rum. En vattenyta blänker mellan höga stammar. På andra sidan sjön står barrväggen tät. Brudborstens viskor lyser vid vägkanten, som purpurröda rikedomssignaler.
Från stigen runt Skärbotjärnet skymtar det gamla boningshuset, som vittnar om god jord och trygg bärgning. Brett och proportionerligt ligger det där under sitt tunga, svarta skiffertak, mörkt falurött och med en massiv dubbeldörr mitt på framsidan. Det har legat här i mer än 200 år. Det är äldre än barrskogen, som på alla sidor sluter sig runt odlingsmarkerna.

En annorlunda historia
I Dalsland har bosättningar som ligger så här isolerat oftast en kort historia. Människor flyttade ut i skogen när odlingsjorden nere i bygden inte längre räckte till åt alla. De hade inget val. Tre, kanske fyra generationer kämpade för brödfödan, sedan var det slut. Inte sällan emigrerade den siste torparen till Amerika i början på 1900-talet.
Skärbos historia är annorlunda och mycket längre, och det beror främst på Dalformationen. Kalkhaltigt berg ger bördiga marker, men inte bara det. Dalformationens lerskiffer är ett förträffligt taktäckningsmaterial, och på Skärbo bröt man takskiffer i större skala från slutet av 1700-talet fram till omkring 1915. Skifferbrottet syns fortfarande tydligt öster om Stora Skärbotjärnet. ”Skär” är för övrigt ett dialektalt ord för skiffer i Dalsland.
Jordbruket på Skärbo upphörde på 1960-talet, men odlingsmarkerna har hävdats genom bete och omfattande naturvårdsröjningar. I dag är Skärbos marker öppnare och lummigare än de varit på decennier. Lundfloran är rik, med många av de arter som är typiska för Dalformationens kalkområden. Trolldruva, storrams och tandrot är några exempel.

Rika ängsgranskogar
De skogar som omger odlingsmarkerna är tätare i dag än de varit på hundratals år. Här har avverkats timmer för husbehov och ved till både kolmilor och spisar. Kreatur har betat på skogen, här som i alla andra skogar, och dessutom har delar av den nuvarande skogsmarken varit uppodlad. Flera torp har legat under Skärbo gård. Lämningar efter ett par av dem – odlingsrösen och husgrunder – är fortfarande synliga.
Men skogen har som sagt återerövrat åkrar och ängar, och i dag finns här fina exempel på så kallad ängsgranskog, som är något av en specialitet för Dalformationen. Den är grov och högstammig, ofta med underväxt av hassel och örter som annars hör hemma i lundar med ädla lövträd. Skogsbingel är ett exempel, och blåsippan blommar ofta rikligt i sådan skog.

Skärboskogens hemlighet
Stora delar av dessa skogar kunde ha varit avverkade i dag. Istället blev de – om än något naggade i kanten – skyddade som reservat år 2003, efter mer än tio år av dragkamp mellan skogsägaren och naturvården. Därför kan vi fortfarande söka oss in i granskogsdunklet på jakt efter Skärboskogens allra finaste hemlighet. Guckuskon liknar ingenting annat i vår flora. När den sticker upp ur mossmattan djupt inne i en dalsländsk skog ser den helt osannolik ut. Hur hamnade den här? Kanske ger den gamla häradskartan från 1890-talet ett svar på den frågan. Där är ett stort område i norra delen av det nuvarande reservatet markerat som ängsmark, och just där finner man guckuskon i dag. Vill man se den ska man komma i första halvan av juni, och man måste söka sig utanför de markerade stigarna. Leta i området mellan Torpemyren och lämningarna efter Skärbotorpet.

Skärbo är naturreservat, 163 ha. Det finns ett system av väl markerade vandringsleder. Informationstavla och folder med karta vid P-platsen. De två gårdarna i reservatet är privatägda och bebodda – visa hänsyn till de boende!

 

Hitta hit:
Skärbo ligger isolerat mellan Dals Långed och Fengersfors. Vid den norra infarten till Dals Långed tar man av mot S Fjäll, och i S Fjäll kör man vidare mot Åmål. Efter ca 3 km finns vägvisning mot reservatet. Från E45 tar man av mot Dals Långed vid Tösse kyrka. Ta av mot S Fjäll ca 8 km efter Fröskog. Följ sedan vägvisning mot reservatet. Följ vägen in till reservatet fram till P-plats vid vägbommen (N58.972439 O12.363391).

 

Karta över området

 

Tillbaka till www.naturidalsland.se