Gå till innehåll
({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
  • Fotograf: Hjo kommun

Berättelsen om Hjo

Den levande trästadens historia.

Det är något speciellt med Hjo. Det tycker både vi som bor här och de människor som besöker oss. Har du en gång fått Hjosand mellan tårna dröjer du dig gärna kvar, och återkommer gång på gång. Allt enligt ett lokalt ordspråk.

Det är helt enkelt något med den levande trästaden, de vida vyerna över Vätterns klara vatten och närheten till natur och grönska som gör att människor trivs i Hjo. Vi brukar säga att vår lilla stad både är en plats och ett sätt att vara. Lite mer avslappnat, roligare och trevligare.

Ingress: David Björklund

Hur det började...

Hjoåns mynning är förmodligen den plats som skapade förutsättningarna för att staden Hjo kunde växa fram. På tidigt 1100-tal kom de franska klosterbröderna från Clairvaux i Frankrike upp till ett kallt och kargt nordanland, de delvis motsträviga göterna och svearna skulle kristnas fullt ut. På Östgötasidan byggdes Alvastra och på Västgötasidan Varnhems kloster. Sjötrafiken över Vättern ökade och platsen Hjo fick större betydelse. Så pass att man år 1413 fick sina stadsrättigheter av Erik av Pommern. Hjo ansågs nu vara en viktig handelsplats dit handelsmän reste för att sälja sina varor och bebyggelsen började sakta växa fram kring torget. Lär dig mer om Hjos historia i utställningen Skärvor av Hjo som du kan besöka i Kulturkvarteret. 

Hjoån

I naturreservatet Hjoåna dalgång kan du följa naturstigen västerut upp till Mullsjön, en drygt fyra kilometer lång vandring som tar dig genom Hjos historia. Under medeltiden var den här stigen en av de viktigaste transportsträckorna, bland annat för de munkar som kom från Alvastra på andra sidan Vättern. Så småningom etablerade sig små industrier i form av smedjor, stampar och kvarnar här utmed med stigen vid ån. Resterna av flera kan du se under din vandring. 

Namnet Hjo

Hyo, Hio, Hiyo och Hioo. Ja, trots att själva stavningen av Hjo har ändrats flera gånger sedan medeltiden ser Hjos nutida stadsplanemönster troligtvis till stora delar likadant ut som på tidigt 1300-tal. Detta kan du se på den äldsta kända kartan över Hjo från 1696. Här visas bebyggelsen, som i Hjo ända fram till 1800-talets andra hälft, var samlad till söder och öster om Hjoån och kring torget. Du kan därför med fördel uppleva trästaden genom att starta mitt i den medeltida stadskärnan. Flanera sedan längs de kringliggande gränderna och i kvarteren kring torget och insup trähusmiljöerna från 17-, 18- och 1900-talen.  

Bränder 

Trästaden Hjo har nästintill varit förskonad mot bränder. Men 1794, en ödesdiger torsdag i april, brann den medeltida kyrkan vid torget ner tillsammans med flera byggnader i närheten. Efter branden hittades bara ett fåtal av inventarierna, däribland resterna av kollekten i en så kallad ”myntsmälta”. Idag kan du besöka Hjo kyrka, i vit stenputs, på nästan samma ställe där den medeltida kyrkan stod.  

Kurorten och Stadsparken 

Aktiebolaget Hjo Vattenkuranstalt bildades i december 1876 av flera hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt, Alexis Sparre, C.J Fogelin, G. Rhodin och A. Johansson. Man köpte in en lantegendom, det som vi idag känner till som Hjo Stadspark. Här, längs med Vättern, står fortfarande trävillorna på rad.

Här, längs med Vättern, står trävillorna på rad och minner om de svunna tider då gästerna besökte badanstalten för att kurera sina krämpor. Nuförtiden huserar bland annat dagis, konstnärsateljéer och vandrarhem i villorna. Parken utgör också en vacker arena för avkoppling. Varför inte en picknick nere vid Vätterns strand, omgiven av susande träd och vågskvalp?

Hjo hamn

1847 beslöt man i Hjos allmänna rådstuga att bygga en hamn. Sagt och gjort, 1851-1855 anlades hamnen och ansågs på sin tid vara Vätterns bästa. Idag återstår bara två byggnader av den ursprungliga hamnbebyggelsen, Hamnmagasinet och den lilla Hamnvaktarbostaden där numera en av glassrestaurangerna huserar.  Men, trots de stora förändringarna så ser hamnen i stora drag ut på samma vis som 1855. Under högsäsong är det här en plats som sjuder av aktivitet och en härlig del av Hjo att flanera i en ljummen sommarkväll. Tillsammans med vänner och familj kan ni insupa hamnlivet, njuta av en god bit mat, en läskande glass eller något gott att dricka. Kanske får ni i kvällssolen se någon av yrkesfiskarna återvända med dagens fångst eller ångaren Trafik tuffa in i hamnen efter en dagstur till Visingsö. 

Ångaren Trafik 

S/S Trafik är en av Sveriges äldsta och bäst bevarade ångbåtar. Fartyget, som numera är K-märkt och som år 2013 blev utsett till Årets Arbetslivsmuseum, byggdes 1892 och fraktade på den tiden gods och passagerare mellan Hjo och Hästholmen. Idag är ångaren ett passagerarfartyg och gör sommartid turer främst till Visingsö, men även till Vadstena och Hästholmen. Du kan också följa med på Trafiks årliga jazzkryssningar eller chartra henne för en exklusiv tur.

Kihlbergsgården 

Kihlbergsgården är en gammal handelsgård med en brokig historia. Längre tillbaks i tiden kallades gården för Fotagården. Från 1870-talet blev det en järnhandlargård. 1901 tog August Källmark över både järnhandeln och fastigheten. Hos honom arbetade ett biträde vid namn Josef Kihlberg, som småningom tog över järnhandeln. Kihlbergs firma expanderade snabbt med både partihandel och industriell verksamhet och Josef blev miljonär. Järnhandeln upphörde 1968.

I gårdens många olika byggnader har utöver järnhandel även funnits specerihandel, blomsterhandel, kontor, urmakeri, optiker m.fl. I lokalen vid ”Kihlbergs hörna” låg under de första decennierna av 1900-talet spritbolaget C.A. Lindgren & Söner.

Text Kihlbergsgården: PG Ylander
Övrig text: Hjo Turistinformation