Slättbergen
Trollhättan

Välkommen till Slättbergen

Upplev Slättbergen och dess säregna natur. Här kan du ströva fritt, studera växter och djur samt njuta i mångfalden. De flacka och av joggare och flanörer omtyckta berghällarna utgör en del av en mycket gammal urbergsslätt. Detta så kallade peneplan har uppskattats vara mer än 570 miljoner år gammalt. Urbergsslätten har legat under ett kilometertjockt lager av sedimentära bergarter. Vatten, vind och inlandsisar har sakta nött bort det skyddande täcket och slutligen frilagt berget. Naturvårdsområdet Slättbergen omfattar de tre områdena: Eriksroparken, Hjortmossen och Sandhem-Halvorstorp.

Bergets form
Landskapets former skapas av uppbyggande och nedbrytande krafter. De uppbyggande krafterna bildar bergskedjor och vulkaner, medan de nedbrytande nöter ner bergen till grus, sand och lera som med vattnets hjälp spolas ut i havet. Om enbart de nedbrytande krafterna fick verka på jordens yta under lång tid skulle alla höjdskillnader försvinna. Rent teoretiskt skulle alla jordens landområden med tiden utvecklas till mycket flacka ytor i havets nivå, så kallade peneplan. Kontinentförskjutningar med bergskedjeveckning och vulkanisk aktivitet ser till att detta aldrig blir verklighet. Vissa perioder under den geologiska utvecklingen har dock varit lugna. Då har erosionen fått verka under en lång tid, med plana bergsslätter som följ.

Spår i berget
Inlandsisen och vittringen har skapat olika former i berggrunden. Spåren syns som bäst när man besöker området då ljuset faller lågt. 

• Flera av de plana ytorna har omformats till rundhällar med flack ovansida. Det har en flack, slipad sida mot nordost (stötsida) och en ojämn eller tvär sida mot sydväst (plocksida).
• Här och var finns grunda gropar eller rännor i berghällen, så kallade glaciala tråg. Efter istiden har vittring fördjupar trågen ytterligare.
• Isräfflor syns som långsträckta skrapmärken på berghällen. De har bildats då stenar infrusna i inlandsisen rispat berget.
• Ryggar och rännor har bildats beroende på att mineralerna i berggrunden har olika motståndskraft mot vittring. Den randiga strukturen i gnejs har därmed ibland förstärkts.
• På sluttande hällytor finns ibland enkla eller förgrenade sipperrännor. De har bildats genom kemisk vittring där vatten har passerat över hällen.
• På några platser syns lösa, tunna flak av berghällen. Fenomenet kallas exfoliation och bildas då vittringen spränger loss det översta skiktet av hällen.

Natur
Inom de tre områdena finns flera olika naturtyper, men många drag är gemensamma. Naturen präglas av den näringsfattiga berggrunden, med ett tunt eller obefintligt jordtäcke, och domineras av mager tallskog. På torrare mark växer ofta ljung, blåbär och stagg. I sprickorna och i den tunna jorden på hällarna är fårsvingel, hirsstarr och knägräs vanliga. Typiska örter är bergglim, klofibbla och kärleksört. Stora ytor täcks även av de vanliga lavarna fönsterlav, grå renlav, gulvit renlav och islandslav. Där berget är plant kan regnvatten samlas i mindre tråg och försänkningar. I sprickdalar mellan hällmarksytorna finns små myrar med viden, pors och blåtåtel, eller med sluten alsumpskog. I områdena finns många olika fåglar och djur. I gryning och skymning kan man ha tur att se hare, ekorre, grävling, rådjur och igelkott. 

Läs mer om Slättbergen här, samt ladda hem pdf med kartor här!

Latitud och longitud till reservatets tre delområden:
Eriksro 58°15.833'N 12°16.940'E
Hjortmossen 58°16.683'N 12°17.588'E
Sandhem-Halvorstorp 58°16.923'N 12°19.995'E