({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

{{settings.Localization.Data.TravelPlanner.MaxItemTitle}}

En del av
Gå till innehåll Tillbaka till början

Sveriges levande fiskekommun

  • Sandra Osberg

Spänning och stolthet under decennier! Öckeröarna präglas fortfarande av fisket och de marina näringarna dominerar!

Stolta Fiskare i Göteborgs skärgård!

Öckerö kommunhar cirka trehundra yrkesfiskare, idag är de främst sysselsatta med att fånga skarpsill i Östersjön. Många som fiskade torsk och kolja i Nordsjön ägnar sig numer åt kräftfiske i hemmavatten.

Var tionde svensk yrkesfiskare är bosatt i kommunen och tillsammans med kollegorna i fiskebäck så levererar de 75 procent av all fisk som fångas i Sverige.

Längs kajerna i Hönö klåva, Öckerö, Rörö och andra hamnar ser man fortfarande en hel del större och mindre fiskebåtar.
Här finns vadbinderi, båtvarv, fiskekrogar och andra verksamheter med tydliga länkar till havets produkter. Två av de stora är Öckerö Maritima center och gymnasieskolan med bland annat ett attraktivt fiske- och sjöfarttekniskt program.

Stora Varv som Ö-varvet, Öckerö båtvarv, Hönö marinservice och Caterpillar ligger i Kommunen.

Lite historia... mer finns att läsa i "dåtid och nutid"

Båtbyggarna och varven

Petters varv
Vid början av 1900-talet började det växa fram båtvarv på öarna. Först var ”Petters varv”, som startades på Hälsö 1878. Varvet utmärkte sig för fiskebåtar av god kvalitet och beställningarna blev med tiden allt fler.

Bergs varv
Som granne till ”Petters” etablerades Hälsö mekaniska verkstad och varv AB med början 1912. Grundare var Johan Wiktor Berg.
Under årens lopp byggdes närmare tvåhundra fiskebåtar på Bergs varv fram till 1975. På 1940-talet införlivades också ett varv på Björkö i verksamheten.
Båtbyggeriet krävde kvalificerad och utbildad arbetskraft. Denna fanns inte på lilla Hälsö utan många orust- och tjörnbor anställdes. Varvsproduktionen krävde många olika yrkeskategorier. Timmermännen svarade för det tyngre träarbetet. Snickare arbetade med inredningen av båtarna. Drivare tätade skroven med drev, tjärat garn av lin eller bomull. Montörerna satte båtarnas motorer på plats och installerade alla tekniska detaljer. Smederna arbetade med allt fin- och grovsmide, som krävdes på fiskebåtarna och hade sina ”smedhalvor” som medhjälpare. Bergs varv anställde också svarvare, svetsare, plåtslagare och metallgjutare.

Kring de båda varven på Hälsös östsida var det ett sjudande liv och alla de inflyttade arbetarna satte sin prägel på ön, inte minst språkligt. Hälsö kom att kallas för ”Lilla Tjörn”.

 Under tiden direkt efter andra världskriget och ett tiotal år framåt hittade de båda varven en ny kundkrets. Man fick stora beställningar på fiskebåtar från Island, Färöarna och Sovjet. Därav namnet ”isländare”. Det tekniska utvecklingsarbetet hade hög prioritet på Bergs varv. Här ritades och producerades bland annat nya modeller av propellrar. Denna produktion blev så småningom den viktigaste för varvet.

En propellerfabrik byggdes på Öckerö och invigdes 1960. När den egentliga varvsverksamheten började gå allt sämre lämnade Bergs varvet på Hälsö, som såldes år 1972.
Efter en kortare blomstringsperiod under nya ägare lades varvet ner i slutet av 1970-talet. En förklaring till varvsrörelsens nedgång fanns i att byggandet av träfartyg i stort sett hade upphört.

 

Andra fiskebåtsvarv
På Björkö hade ett varv och båtbyggeri startat i början av 1900-talet. Båtbyggarsläkten Svenningsson kom att etablera sig här och på Knippla och Öckerö. På Källö-Knippla startades Knippla Skeppsvarv 1932 och byggde sammanlagt över tjugo fiskefartyg för utländska och svenska beställare. Öckerö såg också tillkomsten av vad som i senare tid skulle kallas Ö-Varvet med släkten Backman som grundare. Även på Hönö (i Hönö Klåva) och på Kalvsund fanns det slipar och båtvarv. Sammanlagt etablerades inte mindre än åtta slipar eller båtvarv i Öckerö kommun under tiden mellan de två världskrigen. Idag finns flera stora varv som Ö-varvet, Caterpillar, Öckerö båtvarv, Öckerö marinmotor, Hönö varv, Marinforum mm

 

Fisket - huvudnäringen

Den stora sillperioden avslutades 1808. Kustborna fick vara nöjda om de hade tak över huvudet och kunde arbeta ihop till det dagliga brödet. Först under 1830-talet kom fisket igång på allvar efter den chockartade nedgången efter den stora sillperioden. Man började planera för framtiden och bygga upp en ny fiskeflotta.

När sillen kom tillbaka till kusten hösten 1877 var man bättre förberedd än under den förra sillperioden. Man gick samman och bildade stora vadlag om ett tjugotal man. Vaden lades ut med små öppna båtar och fångsten togs in i en större däckad båt, en sillförarbåt.

Fångsterna ökade kraftigt när effektivare redskap uppfanns och möjligheten att livnära sig på fisket blev större. Vadlagen kunde bestå inom samma släkter under flera generationer.

Landvadarna ersattes av de kilometerlånga och hundratals meter djupa snörpvadarna en bit in på 1900-talet och krävde stora resurser och samarbete inom fiskarkåren för att kunna utnyttja de nya redskapen. Med snörpvaden kunde fisket flyttas bort

från kusten och bli ett utomskärsfiske långt från hemmahamnen.

Fisket började motoriseras 1903.

En bit in på 1900-talet blev olika typer av trålar ett nytt viktigt arbetsredskap för den svenska fiskeflottan. Trålen är ett strutformigt redskap som släpas efter en eller flerafiskebåtar. I början av 1870-talet introducerades också snurrevaden. Den är en bottentrål, som mest användes för att fånga plattfisk, särskilt rödtunga, på lämpliga bottnar i Skagerrak. Snurrevadsfisket slog emellertiigenom på allvar förrän i början av 1900-talet.

1910 startades Göteborgs fiskhamn. Där kunde fiskarna landa sina fångster och fisken snabbt nå fiskhandlare och konsumenter. Satsningen blev en stor succé och omsättningen och vinsterna inom fiskenäringen ökade kraftigt. Man lärde sig snart att isning av fisken direkt efter fångsten var viktig. 1915 startade därför framsynta Hönöbor ett isupplag. Under 1950-talet stabiliserades läget för fisket. Allt fler bytte ut sin gamla fiskebåt mot en ny och stor träbåt eller ståltrålare.
Under 1960-talet sjönk lönsamheten inom fisket dramatiskt. Många sålde sina båtar och tog mot sin vilja ett arbete i land. Under 1970-talet ökade lönsamheten igen.

Fiskets behov förändrade öarnas miljö under garnfiskets och vadfiskets tid. Garnräcken och vadkragar uppfördes runt fiskesamhällena i Öckerö socken. Garnräckena var träställningar, där makrill- och sillgarn torkades. Vadkragarna var konstruktioner byggda av barkat rundvirke, som var avsedda för att torka de stora snörpvadarna.
Det fanns en anläggning för att tjära garn, Fjärholmen,Kalvsund. 


Miljön i skärgården förändrades också på andra sätt. När fiskets struktur förändrades byggde man sina stugor så nära sina båtar och hamnar som möjligt.

Husen började trängas på minimala tomter nära hamnarna och egentliga fiskelägen uppstod.
Vid sekelskiftet 1800 -1900 skapades centrumbildningar på de flesta öar. Försöken att förädla fiskfångsterna tog också fart vid samma tid. Trankokerier ersattes av silloljefabriker. Ps. Det är inte lätt att förkorta fisket till facebookstatus och självklart finns det mer att önska.... Läs mer om fisket på Fiskemuseet Hönö klåva, ockero.se och Öckerö bibliotek...

 

 

Destination