Det var här, på en liten ö mitt i Tidan, som Tidaholms berättelse tog fart. I slutet av 1700-talet fick gården Tidaholm sina järnbruksrättigheter och Vulcanön började sjuda av arbete, innovation och framtidstro.

Under 1800-talet lät stadens grundare, Hans Henrik von Essen, starta Vulcans Tändsticksfabrik i brukets smedja. Det som började i liten skala växte snabbt till något betydligt större. I början av 1900-talet var Vulcan en av världens största producenter av tändstickor, härifrån spreds små lågor av ljus över hela världen.

Idag har tempot förändrats, men platsens energi lever kvar. De gamla industribyggnaderna rymmer nu nya idéer, kreativa uttryck och möten mellan människor. Vulcanön är inte längre en sluten arbetsplats, utan en öppen plats att upptäcka, uppleva och inspireras av.

Från låsta grindar till levande mötesplats

En gång i tiden var Vulcanön en sluten värld. Grindarna var låsta och området tillhörde von Essens industrier. Här arbetades det, utvecklades det och levdes det.

De röda tegelbyggnaderna, som än idag präglar ön, har rymt allt från kontor och laboratorier till bostäder. Idag fylls de istället av kreativitet och hantverk genom verksamheter som VinContoret och Konstlitografiska verkstaden.

Det lilla tegelhuset nere vid ån, som en gång användes som fosforkällare, påminner om den tid då produktionen var både banbrytande och krävande. I den gamla smedjan och verkstaden, där hammarslagen en gång ekade finns idag Tidaholms museum, Visit Tidaholm och Barnens hus. Själva industrismedjan är bevarad i sitt ursprungliga skick och ger en direkt länk till historien.

Till museet hör också det stora C-magasinet, där brukets fordon berättar om en annan viktig del av Tidaholms industriella arv.

När tändstickstillverkningens byggnader revs 1987 tog en ny era vid. Idag står Rudbecksgymnasiet på platsen. Ett tecken på hur Vulcanön fortsatt att utvecklas, från industri till kunskap och kreativitet.