HUMMEL I VARA

Tur då att de har hjälp av ett kvicktänkt bergsrå att vakta både skatten och berget. Hummel älskar gåtor och tror själv att han är jättebra på dem. Han kan till och med sätta hela sin skatt på spel i en gåtgissartävling. Det var vad som hände i äventyret med cirkustrollen. Dubbel tur också att Kira och Luppe fanns på plats och kunde hjälpa honom tillsammans med bergsrået.

VÄSEN I VARATRAKTEN

I bilden syns det klipska bergsrået tillsammans med draken Plutten som är Hummels husdjur, om nu drakar verkligen kan betraktas som det. Det finns också små underjordiska älvor här.

Bergasmeden Hummel i Skarstad är en sagodvärg av det sägenomspunna slaget som bor i ett berg uppkallat efter honom själv. Han är alltså ingen vanlig smed eller hovslagare, du vet sådana som gör skor åt hästar. Om Hummel nu ändå skulle smida skor åt en häst, exempelvis en tävlingshäst, då kan du vara säker på att den hästen vinner i nästa lopp. Det är på det viset sagosmeders magi fungerar.

Hummels dotter, den vackra Basa, var många män förälskade i, men de vågade inte fria till henne på grund av rädsla för Hummels trollkonster. Men en orädd ung man tog ändå mod till sig och friade till Basa, som svarade ja. För att hjälpa friaren med Hummel som inte gärna ville gifta bort sin vackra dotter sa Basa till den unga mannen att säga att han kommit dit för att lära sig smida silver och guld. Hummel gick då med på att lära upp pojken.

När det gått ett tag vågade lärpojken framföra sitt verkliga ärende. Hummel svarade att om lärlingen klarade att smida något riktigt fint av ett guldstycke så skulle han säga ja. Den unge mannen satte igång, men han var nervös och det gick inte så bra. När Basa förstod att friaren inte skulle lyckas av egen kraft smög hon dit och hjälpte honom. Hon hade hjälpt sin far att smida många gånger och var själv en skicklig smed.

När Hummel kom tillbaka blev han imponerad och de två unga fick gifta sig. De bosatte sig på en gård nära Humlaberget och kallade den Basegården. Deras äldste son hette Dön. Han byggde sig en gård vid östra stranden av Lidan. Det är efter honom som Dönstorps badplats är uppkallad.

MAGI

För att komma till Hummels smedja inne i berget använde Kira och Luppe sig av jättegrytan i Eling som magisk portal. Detta fungerar bara vid särskilda tidpunkter och under de rätta omständigheterna, så jag vill bestämt avråda från oplanerade och mindre seriösa försök. På botten av grytan har det hittats en del mynt, så den har säkert också använts som önskebrunn.

För länge sedan antogs det att jättegrytor var skapade av jättar, på samma sätt som det antogs att de mycket mindre älvkvarnarna var skapade av älvor. Båda dessa företeelser liknar varandra, även om jättegrytorna kan vara riktigt stora och ibland flera meter djupa medan älvkvarnarna är små, sällan större än en halv tennisboll.

De vetenskapliga förklaringarna till jättegrytorna är att de skapats under istiden, när stora stenar snurrade runt i starka vattenvirvlar inne i isen. Enligt sägnen är jättegrytan i Eling i stället tillverkad av jätten Nol, genom att han under mycket lång tid snurrade en sten runt och runt och... Ja du förstår. Grytan skulle bli en present till jättinnan Frössa, men hon blev aldrig nöjd, så till slut tröttnade Nol och behöll den själv.

Älvkvarnar eller skålgropar som de också kallas, hittar du på stenar och bergknallar ute i naturen, ibland tillsammans med hällristningar. Som på berghällarna i Flyhov nära Husaby och Götene till exempel. Men också på taklocken till en del flera tusen år gamla stenkammargravar, likt de på Ekornavallen i Hornborga socken. När skålgroparna inte är gjorda av älvor är det helt säkert människor som skapat dem. Jag tror inte att människorna malt vanligt mjöl till husbehov i de här små kvarnarna, då skulle de inte blivit särskilt mätta. Men, ja, kryddor skulle de förstås fungera till. Då behövs inte så stor kvarn eller mortel.

Kanske de malt något i dem som en form av offer, exempelvis torkade örter till medicin mot älvblåst? Eller kanske färgpulver till ansiktsmålning?

SKATTER

Vid Finnestorp i Larv mellan Vara och Falköping, där det i dag ligger en mosse, fanns för ca femtonhundra år sedan i stället en mindre sjö. I vår tid har arkeologer här hittat mängder med föremål som under lång tid lagts i sjön. Troligen är det krigsbyte som offrats, osäkert till vem och varför. Ja det är klart, om det är krigsbyte så kan offrandet ha skett som tack för vunnen strid och förhoppningar om framtida segrar?

Teckningen här ovan föreställer ett av föremålen som hittats av arkeologerna i Finnestorp. Figuren i smycket, vilket fungerat som ett spänne, tros föreställa asaguden Oden när han offrar sitt öga i Mimers brunn. Guden gjorde enligt myten sitt offer för att uppnå stor vishet. Själv föredrar jag att offra tid på att studera och forska för att lära mig saker. Men det kanske egentligen är det vi lär oss av Oden, vi måste alltid offra något för kunskapen.

Förutom fynden vid Finnestorp och Hummels och Pluttens skatt har det i trakten hittats en vikingatida silverskatt i Fyrunga som bland annat innehöll ett silverkors tillsammans med en mängd hela och sönderklippta mynt och smycken. Kanske var det en silversmeds skatt, på så sätt att mynten sågs mer som arbetsmaterial än som mynt? De kom från länder som Danmark, England, och Tyskland.

SPÄNNANDE PLATSER

I Vara finns flera intressanta besöksmål, som Vara Konserthus >> och det mycket blå stationshuset The Blue Orange >>. Det gigantiska Lagerhuset för Varaslättens spannmålsförvaring är riktigt häftigt. Jag och min trollforskarkollega Christina missar inte en fika på  Conditori Nordpolen >> om vi har möte i Vara. Utanför själva staden finns jättegrytan i Eling >> och Sveriges högsta runsten står i Levene >>. I Stora Levene finns också Levene äng >> som är trevlig att besöka året runt men kanske främst under våren då vitsipporna blommar för fullt. I Sparlösa finner du den märkliga Sparlösastenen >>.

Sparlösastenens runor och bilder är tolvhundra år gamla och delar av texten är skadad. Om runristaren Alrik likt Hummel tyckte om gåtor kan det förklara varför vi idag har så svårt att förstå budskapet han ristat på stenen. Kanske det inte ens var meningen att alla hans samtida genast skulle förstå texten. När Alrik skriver att runorna stammar från gudarna och att han själv ristat dem ville han kanske bara göra sig själv märkvärdig? Stenens mystik och gåtfullhet lever ännu kvar.

Kunskap är makt brukar det sägas. Oden lär ha erhållit kunskapen om runorna genom att hänga nio dygn utan mat och dryck i ett träd. Enligt dikten förmedlade han sedan sin kunskap om runorna till människorna. Alrik kanske ville påskina att han själv fått kunskapen om runorna direkt från Oden?