Varggropen på Värpemon
Hova

Vid utgrävning av varggropens botten den 19 juli 1960 hittades i lerlagret resterna av den ursprungliga vargbetsstolpen. Den var då 40 cm lång men hade från början en längd av ca 6 m. Denna tillvaratogs och konserverades och ingår sedan flera år i Hova Hembygdsmuseums samlingar. 

Man känner till att tre vargar fångades i gropen på 1790-talet, strax efter färdigställandet.

I likhet med många andra varggropar i länet är denna grop ca 3 m djup och 9 m i diameter. I varggropens botten slog man ner upptill vässade pålar, täckte över gropens öppning med ris, gräs och mossa samt placerade en anka, höna eller annat levande bete på stolpen i gropens mitt.

Det levande betet lockade till sig vargen som tog ett språng mot bete, föll igenom ristaket och spetsades på de sylvassa pålarna. Med gevär eller spjut dödades sedan vargen ifall den ännu var vid liv. Dessa fällor grävdes i anslutning till bebyggelsen, oftast i gränszonen mellan hag- och utmarker där vargarna strök fram. 

Att vargerna kunde vara farliga för människor framgår av en skrivelse som prosten Nils Carlenius i Hova den 12 januari 1763 ställde till landshövdingen i Mariestad. Den handlar om två vargar som tagit en nioårig pojke vid hans hem på ett torp vid Walaholm som låg drygt tre km nordost om Hova och släpat bort honom. Det berättas även hur de åt upp pojkens ena lår trots moderns förtvivlade skrik. Tillskyndade personer kunde dock rädda pojkens döda kropp.

På 1850-talet dödades 100 vargar i Skaraborgs län och sedan lär vargbekymren har varit över.  

Vägbeskrivning
Ifrån Hova kör mot Gullspång på väg 200. Sväng höger efter f.d. bygdegården vid skylten märkt Delebäck, Gudhammar. Kör ca 1 km, parkera vid kanten på väg mot Smedstorp. Gå vänster på asfaltsvägen och in i skogen vid skylt märkt Varggrop.