Hindalebyns gravfält
Dals-Ed

De torra åsarna runt sjön Lilla Le passade forntidens folk. De var bra att bo och färdas på. Åsarna var också mera lättodlade än dalgångarnas tyngre lerjordar. Dalarna började odlas upp först under senare delen av järnåldern. Istället användes Dalgångarna som betesmark. Troligen var boskapen viktigare än spannmål för överlevnaden i forntidens Hindalebyn.

Hindalebyns gravfält består av cirka 40 gravar. De flesta är högar och runda flacka gravar, så kallade stensättningar. Dessutom finns här en rektangulär stensättning, en tresidig grav (treudd) samt en domarring. Domarringar har fått sitt namn av att man förr trodde att stenarna, som står i en ring, hade varit en tingsplats. Flera av gravarna, bland annat domarringen och treudden har undersökts. De fynd som gjordes, främst skärvor av lerkärl, kunde dateras till järnålderns mellersta del (100-400e Kr). Under järnåldern var det vanligt att bränna den döde och lägga de brända benen i ett lerkärl, som ett slags gravurna. Graven kunde också anläggas direkt på bålplatsen. Ibland fick den döde med sig gravgåvor, som verktyg och smycken.

Det var säkert bara de riktigt välbärgade som fick synliga gravar, som stensättningar och högar. De flesta på gården har fått en obemärkt gravplats. Fornlämningar är skyddade enligt lag. Hindalebyns gravfält vårdas av Dals-Eds kommun.

Text: Länsstyrelsen/Älvsborgs länsmuseum Dals-Eds sn, formlämning nr 87, 88, 89, 90, 91