Författarbesök på biblioteket
Mariestad

Torsdag 5 november besöker Maria Larsson biblioteket i Mariestad och föreläser om sin bok - "Nu blundar de som tror sig se". Det är en föreläsning om mod, inspiration och en skopa hbtq-historia.

Föreläsningen hålls i Kronstrandssalen.

Datum: Torsdag 5 november
Tid: 18.00
Plats: Kronstrandssalen, våning 2, Mariestads stadsbibliotek
Kostnad: Fri entré

"Nu blundar de som tror sig se

Maria Larsson, Lava förlag

En föreläsning om mod, inspiration och en skopa hbtq-historia.
Med humor och värme, och med utgångpunkt från sin egen bok ”Nu blundar de som tror sig se”, tar Maria Larsson med oss på en resa; hur det var att växa upp i en småstad under70- och 80-talet och tidigt förstå att man är annorlunda.

Maria berättar gripande och medryckande om känslan av att vara ”fel”, att ha en tvillingsyster som också är ”fel” och att växa upp och tro att man är ensam i hela världen om att känna som man gör. Att inte ens ha något ord för det hon känner och när ordet väl kom – homosexuell – var det fyllt av skam. Och tystnad.

Den första som får veta hemligheten är en kvinna i Missionsförsamlingen, men hon svarar med tystnad och en uppmaning att inte berätta för någon annan, det måste bort. ”Och så kom det sig att tystnaden fortsatte att regera i min boning ytterligare några år.”

Att berätta ens för varandra kändes omöjligt för systrarna. Så kom det sig att tvillingarna Larsson, som aldrig hade varit ifrån varandra mer än fem dagar i följd, flyttade till varsin storstad när de var 25 år.

”Det var inte vad vi ville. Det var vad vi var tvungna till. Eva valde Stockholm, jag valde Göteborg, och vi visste båda varför. Förutsättningen för att kunna fortsätta leva i hemlighet var att bo i varsin stad, långt ifrån varandra.”

Först vid 26 års ålder började de prata… och det på grund av ett misstag. Att ”komma ut” är en omväg i livet. Kort för någon, lång för en annan. Vi har alla våra historier, våra vägskäl, vår längtan och våra avgörande möten. Marias vägskäl passerade inte bara småstaden utan också frikyrkan, som i all sin välmening ändå blev en extra omväg."