Hemma i Gräshult

Vem är Maja, utanför scenen?

Vem är Maja utanför scenen? Jag är nog ganska vanlig, egentligen. Jag brukar skämta om att jag är egentligen ingen. För att jag har ett ganska vanligt liv. Jag är en känslomänniska, jag styrs av hur jag mår på insidan. Som jag tror att alla känslomänniskor är, ofta som känslomänniskor är, man är ganska glad tills att man inte är glad längre. Jag har nära till skratt, jag älskar att skratta. Jag har väldigt nära till skratt. Jag älskar att skratta. Trivs här, här samlar jag energi. Inte i mitt hem nödvändigtvis, men här i Gräshult. Är hemma här i Gräshult, mycket hemma här, med familjen.

Barndom på landet

Jag var två när vi flyttade hit -97. Så att jag kommer ju inte ihåg något från Bocksjö. Frida är ju bara 1,5 år äldre än mig och hon har minnen ifrån Bocksjö.

Mina föräldrar träffades i Töreboda och dom flyttade hit för att pappa fick arrendera jordbruket och ladugården i Bocksjö.

Sen fick dom nys om gården här i Gräshult.

Här på gården bodde en tant som hette Ingrid, tant Ingrid, Ingrid Eklund. Med massor av katter som alla kissade inne. Pappa arrenderade alla åkrar runt omkring och jag tror att vi hade några kossor, massor av grisar men två kossor, jag kommer ihåg Max och Mamma Mu. Dom var här på sommarbete.

Här bodde tant ingrid och hon gick bort, jag tror vi flyttade hit 2018 så något år innan dess. Jag hyr av min mamma och pappa.

Det finns dom här gamla böckerna ”bygden mellan sjöarna”. Jag letade som en galning efter Ekedalsgården här i en gång. Då står det. Kolla, ett foto av Ingrid Eklund. Det är det här jag älskar. Muren är kvar, staketet är kvar. Det finns en gammal rullstol som ligger kvar.

Gräshult har varit, om jag inte har fattat det helt fel, så köpte och sålde man varor härifrån. Båtarna kom in här.

Passion för gamla byggnader. När Ingrid dog lämnade hennes syskon och syskonbarn massor av grejer. Jag har verkligen varit respektfull och frågat Ingrid. Dom här glasen är från Ingrid. Den här byrån är från Ingrid.

Jag älskar ju gamla grejer, jag kan bli så fascinerad över vad saker och ting varit med om. Oavsett om det är gamla stolar, eller loppisfynd eller gamla kläder. Vad har den här varit med om? Och så tänker jag att jag får vara med om, att jag får vara en liten del av att den saken får vara med om mer saker.

Musik och trygghet

Har musiken alltid varit det självklara valet för dig?

Ja, musiken har alltid varit självklart. Jag har velat jobba med två saker. Eller två saker som jag brunnit extra för, det är musiken och så är det barn som på något sätt har hamnat snett eller har det tufft i livet. Dom känner jag att jag skulle vilja bli deras röst. Det är för att jag vuxit upp på ett familjehem, tror jag. Jag har sett baksidan. Eller fått ta del av människors livshistorier. Det är fortfarande, dom två kommer på första plats, jag har alltid känt att det är det här jag ska jobba med, musik eller med barn.

Och nu gör du ju både och, eller hur?

Ja, det är ju sjukt ändå.

Väljer du där i mellan? Kan du jobba med enbart musik om du vill?

Ja men jag jobbade med bara musiken under förra året. Och det kan jag egentligen. Men det är som med vilken företagare som helst. Jag upplevde att jag blev ganska stressad av att jag känna att nu måste jag få in pengar. Jag blev rädd att det skulle ta bort det roliga. Jag lägger ner väldigt mycket tid på att hitta koncept som passar till olika tillställningar och tycker att det är kul. Men vill inte göra det för att jag måste.

Det har varit jättekul. Men känner nu att jag bara kan jobba halvtid med något annat, för att hinna med. Så egentligen gör jag det för att, alltså dels för att jag vill men också för att det är en säkerhet.
Just nu känner jag - som Hanna Montana ”best of both worlds”. För jag vet att jag tänkt så här ah om det skulle bli mer av musiken, hur känns det då? Men jag vill inte ens tänka så, för jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag får så mycket energi av kunna göra båda två.
Då blev hemmet en jobbstation, jag har mått väldigt bra av att komma härifrån och sen kunna jobba med musiken på kvällar och vissa dagar.

Att förvandla passion till yrke

Hur började din resa inom musiken?

Den har alltid funnits där. Mamma är ju körsångerska, har alltid hållt på med musik. Pappa är gammal dansbands-trummis. Simon spelar musik. Morfar spelar musik. Jag vet inte när jag började sjunga. Jag har nog alltid gjort det. Men också för att man sjungit tillsammans.
Det har nog alltid funnits där. Det finns ingen startpunkt så. Man har vuxit in i det.

Vad var det som gjorde att det blev ett yrke?

Egentligen nog en drivkraft. Jag har alltid velat göra det mer och mer. Också den här drivkraften i att hitta koncept. Jag var tretton år när jag började ta betalt för första gången. Då spelade vi på åldershem. Och på restauranger, trubadurade mycket och på fester. Det gjorde jag mycket, det tycker jag är kul, jätteroligt alltså. Sen har det bara blivit mer och mer. Fram tills nu har jag aldrig tackat nej till en förfrågan. Det är en rolig utmaning. Jag vet en gång när vi fick frågan om vi kunde spela ”We will rock you” med sång och dragspel. Då tänkte jag ”Hur då?” Men absolut, jag gör det!

Det jag visar utåt att jag gör, det vill folk boka. Sedan är det också säsongsbetonat. Men också, ju mer erfarenhet jag fått, ju mer kan jag rekommendera och styra mina bokningar. ”Det här tycker jag att du/ni ska ha”.
Just nu är musikquiz superpopulärt, men också vanliga trubadurkvällar. Sen sjunger jag mycket på bröllop, begravningar och dop.

Kan du säga vad som är roligast, eller är allt lika roligt?
Haha, nej, det som är absolut roligast är att komma till en kväll när det är lite fritt spelrum. Som när vi spelar på Billingen, då får vi välja vilken musik vi vill. Det är ett mellanting, det behöver inte vara klackarna i taket men vi behöver inte heller hålla igen. Men också att komma hem till folk, det är väldigt roligt. Vi gör såna ”hemma-hos-gig”, man bokar oss till en fest eller kalas. Då sitter vi i någons vardagsrum, det är så roligt!

Maja släpper ut katten Kerstin.

Men också, man får inte glömma, jag upplever att det är en otrolig ynnest att få vara med på en begravning till exempel. Att få vara en del av någon annans sista stund. Att få bidra med någonting vid en begravning. Alla dom här stora stunderna i livet. Det är ju en otrolig ynnest att jag får vara en del av det. Det är ju sjukt egentligen! Jag har följt några familjer genom flera begravningar och så något dop och så. Det är ett privilegium för mig att få vara med och få vara nära i deras känslor. Att jag får bidra med något i stora stunder.

När du skapar musik, vad inspirerar dig?

Ett, jag vill säga såhär, jag är kass på att skapa musik. Jag har ju inte skapat mycket musik. Eller jo, själv. Men nu börjar det komma mer och mer. Jag vill skapa mer. Men det är otroligt svårt. Jag har sån stor respekt för folk som skriver låtar! Men jag märker att när jag väl skriver så handlar det mycket om sådant som gör mig glad. Här i Gräshult. Och jag mår väldigt bra av naturen. Jag mår väldigt bra av våren. Jag skriver jättemycket då! För jag tycker det är som att hela världen tar ett nytt andetag typ. Det händer så mycket under den perioden! Jag märker att jag mår bättre under våren, och jag tycker jag märker att andra mår bättre. Det är så häftigt. Varför är nyår i januari? Det borde vara i maj? Det är som att ”nu kör vi”! Det mår jag jättebra utav! Våren alltså! Det luktar någonting i luften, det är inte så att det luktar gödsel, det luktar vår på något sätt! Man får ny energi, man vill ändra och man vill skapa. Det är så häftigt vad det gör med en!

Livet på landet

En vanlig dag, hur är det att bo på landsbygden?

Nu älskar jag det. Jag har så sociala arbeten så jag behöver komma någonstans där det är lugnt och tryckt. Jag är här med min dotter och våra djur. Vi är ute mycket och leker, är i skogen, går på grusvägarna och så. Jag har aldrig sett ett hinder med att bo på landet. Jag tror att det handlar om just specifikt Gräshult. Det är inte så långt bort. Glömmer jag något på affären så kan jag bara snabbt åka tillbaka, eller cykla dit! Men när jag står och tittar ut på min baksida ser jag inga hus. Jag kan gå naken i min trädgård! Jag kan släppa min hund. Jag ser vattnet. Jag ser inga, jag ser bara fördelar med det.

Karlsborg är ju också landsbygd, men ser du ändå fördelen med att bo utanför centralort?

Ja, det finns ju förstås för- och nackdelar med allt. Men jag som person, som är dels en känslomänniska. Bär andras människors känslor. För mig är det viktigt att komma till ett lugnt ställe där jag inte behöver vara trevlig mot en granne. Jag behöver inte hälsa på någon över häcken. Hade jag bott nära en granne hade jag varit tvungen att snickesnacka lite för annars hade jag burit känslan ”åh nej, tycker den att jag är otrevlig nu”? Det är en jättefrihet att inte behöva tänka på. Sen tycker jag att ha skogen precis utanför är en tillgång.

Vilka utmaningar och möjligheter innebär det att jobba med musik i en mindre ort som Karlsborg?

Utmaningarna är att marknaden inte är så stor. Det finns ju talesättet ”man kan inte bli profet i sin egen hemstad”. Jag jobbar med vad andra folk tycker och tänker om mig. Det tycker jag är jobbigt. Att stå på allsångscenen på fredagen och sträcka fram micken till någon och sedan dagen efter stå i samma kö på ica. Vad tycker den här personen egentligen om mig och min prestation? Det är en jobbig känsla. Sedan jobbar jag mycket på det får inte bli för mycket Maja Mellring. För det kan det lätt bli i en liten stad.

Hur menar du då?

När man har ett varumärke där man säljer en produkt. Då kan du massproducera. Det är svårt när man säljer sig själv. När man jobbar med musik. Då jobbar man ju så mycket med sig själv. Något som jag gör. Då tror jag att det inte får bli för mycket samtidigt som jag vill göra så mycket! Det är en balansgång. Det är svårt för mig att avgöra. Jag vill ju jobba med musik varje dag och spela på alla ställen som finns i Karlsborg. Då är det nog lätt att folk tänker ”Ska Maja vara här igen? Va?”. När jag spelar utanför kommungränsen så är det ju människor jag inte känner till. Då har vi enbart en professionell relation. Då behöver jag inte reflektera över att ”den här personen tar hand om mitt barn”, ”den här personen brukar jag snickesnacka med i kassan på ica”. Jag har ingen annan relation till dom människorna. Det är så svårt. Det sitter ju enbart i min hjärna. Jag kommer ju aldrig få reda på vad folk tycker och tänker om mig.

Har du någon dröm eller vision med din musik?
Ja jag har alltid haft en dröm om att kunna livnära mig på musiken. Men jag vill lägga till där, då är det utan stress eller press över det ekonomiska.

Hur skulle det kunna utforma sig?

Jag tror att jag behöver trampa ny mark rent geografiskt. Skapa mig en större marknad. Jag behöver bli bättre på att marknadsföra mig. Visa lite vad jag kan göra. Det handlar ju inte bara om att man behöver komma till mig för att man behöver en solist. Folk bokar ju även mig när dom vill ha ett band, eller när dom behöver en konferencier. Jag har även koordinerat middagar. Jag behöver visa att det här kan jag göra.

Platsen Karlsborg

Vad betyder Karlsborg för dig? Om man bortser från Gräshult.

Gräshult är trygghet. Men Karlsborg är en stor del av mig. Jag har ju vuxit upp här på en liten ort. Mina första år i skolan på Forsviks friskola och sedan på Carl Johan-skolan. Jag hade inte hade varit den jag är idag om jag inte hade vuxit upp i en småstad på landsbygden. Det har varit väldigt bra för mig.

Har du några smultronställen av i kommunen?

Haha, det vill jag absolut inte! Ja okej då, Gräshult! (Om man är trevlig. Haha) Men åh, jag tror inte folk fattar hur mycket jag brinner för den här småstaden. Jag skulle ju vilja att alla bara tog en turné och åkte runt och besökte verksamheterna i Karlsborg. Åka runt och fika. Det tycker jag är så himla mysigt och åka runt fika på våra fina ställen. Jag är nog mer att jag gör såna saker, åka ner till kanalen och ta ett glas vin och äta något gott än att jag åker ut i naturen och har smultronställen.
Första mjukglassen är ju speciell. Jag gillar ju inte mjukglass egentligen, men jag gillar den första mjukglassen. Jag säger alltid, ”så lite mjukglass som möjligt, med massa sås och massa strössel”.

Allsång i Karlsborg

Du har ju varit allsångsledare i två år nu – hur är det att leda detta evenemang?

Här avbryter Maja för att ringa sin mamma för att be om hjälp att hämta sin dotter på förskolan så att vi ska kunna slutföra intervjun utan stress. Det kan hon. Maja smsar förskolan ”mormor hämtar idag”.

Då vill du ha det ärliga svaret? Det är delvis fruktansvärt. Jag har sån stor respekt för det här yrket. Jag är sån nybörjare på det här. Jag är en sån noob. Jag har gjort nio dagar, jag är fortfarande supernybörjare! Delvis fruktansvärt för att jag är ny på jobbet och jag gillar inte den känslan. Men det är också så himla roligt och lärorikt och utmanande och ett privilegium, alltså, jag är så tacksam över att jag fått chansen till att göra det här. Jag lär mig så mycket. Jag försöker suga in all information och all kunskap. Så att jag bara kan bli bättre. Jag tror att många tänker det jobbet som Maja har ”det är så kul”. Så när, förra året, när dom frågade ”är det roligt?”, då visste jag inte riktigt, då tänkte jag, jag vet inte om jag tycker det. Det låter så otacksamt, för det är inte det, jag tycker ju det egentligen. För det första blir jag blir väldigt väldigt nervös innan. Jag har sån stor respekt. Jag vill ju prestera bra. Har höga krav. Och den kombinationen är inte alltid toppen. Men jag försöker verkligen att ha roligt under tiden. Framför allt på teamet som vi är. Jag är omringad av så professionella personer som säger ”nu är det såhär och såhär”. Bandet är fem, ljudet är tre, allsångskör är tre, sedan är det alla som jobbar ideellt och säljer häften och tar hand om artisterna. Fan alltså, såna eldsjälar!

Kan du beskriva känslan – när du står där och har publiken framför dig?

Åhhh, det är sånt pirr! Alltså det är det är ju! För det första, jag är så väldigt stolt. Jag tänker på den lilla tjejen som står på åkrarna och sjöng för havren här utanför. När den var så här en meter hög (Maja håller upp handen över golvet), då tänkte jag att ”nu är jag Carola och det här är min publik”.
Jag blir så väldigt stolt över att jag fått möjligheten att få göra det här. Men jag är ju också väldigt nervös och…. Ja, väldigt nervös. Men ju fler tillfällen jag gör det, ju roligare har jag! Och jag känner en sån vi-känsla, en sån lagkänsla. Oavsett om man är på scenen eller bakom scenen, så tänker jag så här, det är vi som gör det här! Sen försöker jag tänka, jag är ju inte så stor del egentligen, jag ska ju ”bara på:a nästa punt, egentligen”.

Det är så fascinerande att du kan känna såhår, det är ju inget som märks på dig?

Nej, åh det, men alltså snälla, ge mig en Oscar! För det säger ju folk ”jag hade aldrig kunnat tro att du är nervös” och jag tänker ”åh herregud”. Men då är det också tryggt, jag har ju min största, eller jag skulle inte säga kritiker, men mitt största och ärligaste bollplank, det har jag i pappa. Han säger ju precis vad han tycker och tänker. Och det är otroligt skönt! För jag är inte en person, jag vill ju bli bättre, jag är inte en sån som gräver ner mig utan jag vill ha ett ärligt svar. Jag vet ju ofta själv när jag känner att någonting inte har varit bra, då vet jag ofta själv att det inte har varit bra. Jag är ofta min största kritiker. Men det är skönt att också ha någon som säger till en ”det är lät inte så bra, du har gjort det bättre”.

Allsångens betydelse för Karlsborg

Vad tror du att Allsången betyder för Karlsborg, både för invånare och besökare?

Jag tror att vi ofta hamnar i en situation där vi tar det för givet. Jag tror att dom flesta Karlsborgsbor har eller tänker gå ner en fredagskväll och att det är liksom är självklart. Att det är en självklar del av sommaren, utan att tänka på att det faktiskt krävs väldigt väldigt mycket för att det här maskineriet ska gå runt. Därför tror jag att den betyder mer än vad vi förstår. För alla komponenter egentligen. Får vi hit fler besökare som kan handla i våra butiker, eller hyra våra campingplatser, så gynnas ju Karlsborgsborna också.

Tror du att det finns en lokal stolthet för Allsången?

Det tror jag att det är, för alla egentligen. För att, Karlsborgs allsång, oavsett om man vill det eller inte så är den vida känd. Man åker hit från närliggande städer men också långt ifrån. Den har ett bra rykte om sig. Jag tror att det är någonting som vi ska vara väldigt glada för och tacksamma över att den finns.

Finns särskild låt eller allsångsstund som du minns lite extra?

Alltså jag, jag tyckte att det var otroligt, jag spelade min egenskrivna låt förra året. Det var stort! Men också, haha, nu kommer alla tro att jag ska säga, när jag gjorde en duett med Anders Bagge, men jag vill ändå säga när jag fick köra med Anders Bagge, då var jag som tryggast. Men åh, nej, var det verkligen, nu måste jag tänka efter. Vad som jag minns? Ja men när jag sjöng min egenskriva låt, det är något som jag minns. Det tyckte jag var otroligt häftigt. (Maja blir tyst och funderar en lite längre stund) Ja men ja, nej men ingen specifik låt, men däremot när man är ute bland publiken och sträcker fram micken. Dom personerna som man ser då, det är otroligt, folk kan bli så glada, det smittar av sig. Det är så häftigt, att, man är ganska liten när man går omkring där, och så tänker man, vill folk det här? Men dom kan bli så glada. Och dom kan vara så roliga att sitta och tjöta med. Alltså Lars, som bott hos oss, han ringde mig efter att det blivit officiellt att jag skulle leda allsången första gången då, så ringde han och sa ”jaha, hur ska vi göra?” Jag frågade ”hur menar du”? ”Med allsången? Hur ska du klara av det här, hur ska vi göra nu?” Så har han ringt efter varje allsång och frågat efter, varför har du inte haft med en specifik låt och sagt såhär jag har förslag, här är låtarna du ska ha med. Så har han tjatat om att ha med ”En gammal Amazon”. Så förra året frågade jag om vi kunde ha med ”En gammal Amazon” och om Lars då kunde få vara med. Det var så otroligt roligt alltså. Ja! När han fick vara med, han ville aldrig gå därifrån. Lars fick en egen mick och han fick då gå runt och leda. Det är ju en del av mitt jobb, men för någon annan kan det vara hela världen och så viktigt.

Vad skulle du säga till någon som varit på allsången?

Man ska komma dit för att det är inte bara en allsång, det är en känsla, har du inte varit där så måste du komma dit för att uppleva det. Inte bara komma till Karlsborg för allsången, utan kom hit och upplev mer. Ät lunch på någon av restaurangerna och sen stanna. Det är någonting i luften dom här dagarna. Alla går och väntar. Det är så bra stämning! Det är som på ett bröllop, det är ingen dålig stämning. Det spirar, det är lite pirr! Vad som helst kan hända. Vi alla är på en förfest, en förfest-känsla! Det kommer mycket folk, det kommer att vara liv och rörelse. Och hur mycket vi än vrider och vänder på det, musik gör ju något med en, det är ju vetenskapligt bevisat, musik väcker känslor! Glada och bra känslor.