Bakom varje tygstycke låg inte bara arbete, utan också en berättelse. Väverskans vardag präglades av skyttelns rytm, gemenskap och slit. Många arbetade sida vid sida med sina döttrar och förde kunskapen vidare i generationer. I torpen växte en vävande kultur fram, ett nätverk där kvinnor delade både arbete och liv. Vävstolen blev navet i hemmet, ett redskap för försörjning men också för stolthet och självständighet. Marks textila arv är inte bara industrihistoria, utan ett mänskligt arv. Ett arv av röster, mönster och liv som fortfarande präglar vår bygd.

Bakom varje tygbit som såldes och varje förläggargård som restes, fanns en kvinna vid sin vävstol, ofta i ett enkelt torp ute på landsbygden. Väverskorna var hjärtat i Marks textilproduktion, och deras arbete låg till grund för hela den industriella utveckling som följde.

Det var kvinnor som bar upp familjens ekonomi på sina axlar. Jordbruket i de skogsrika trakterna gav sällan tillräcklig avkastning, så vävningen blev ett sätt att överleva. Garn hämtades hos förläggaren, ibland efter att ha gått flera mil till fots, och tygerna vävdes hemma under tyst koncentration och med stor yrkesskicklighet. Den som inte levererade i tid kunde hamna i skuld eller i värsta fall förlora sitt hem.

Det är lätt att glömma hur fysiskt och psykiskt krävande arbetet var. Vävningen var tung, repetitiv och tidskrävande, men det fanns inget alternativ. Samtidigt bar kvinnorna ett stort ansvar för hushåll, barn och djurhållning. Trots detta vävde de vidare, dag efter dag, år efter år.

I nästan varje hem fanns en vävstol, och där satt generation efter generation av kvinnor och bidrog, tråd för tråd, till ett helt samhälles välstånd. De var inte bara arbetare, de var hantverkare, entreprenörer och överlevare. Deras outtröttliga insats lade grunden till den starka textiltradition som än idag lever kvar i Mark.

Framför Kinna bibliotek står bronsstatyn "Väverskan", skapad av konstnären Britt-Marie Jern och invigd 1982. Statyn föreställer en kvinna med sin vävlott på axeln, på väg till förläggaren. Omgiven av ängs- och hagmarksliknande växtlighet, symboliserar hon de kvinnor som genom sitt arbete bidrog till bygdens utveckling. Det är viktigt att notera att statyn inte föreställer "Mor Kerstin", som ofta felaktigt påstås, utan representerar alla väverskor i Mark.

Varje år i maj firar vi Väverskans dag, en dag fylld med aktiviteter som hedrar vårt textila arv. Evenemanget inkluderar konserter, föreläsningar, workshops, sagostunder och utställningar. En höjdpunkt är den gemensamma lunchen på Rydals Herrgård, dit gratis bussar avgår från Kinna. Dagen är ett samarbete mellan kommun, föreningar och kulturinstitutioner, och erbjuder något för alla åldrar.