({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
En del av

Från fattig mark till ett framgångsrikt Mark

När den magra jorden inte kunde försörja markborna längre fick vävstolarna en stor betydelse istället. I över 200 år har tusentals markbor vävt, sytt och skapat textila hantverk i världsklass. Resultatet av sålda tyger och lyckade affärer är inte bara en unik textilhistoria och en stark liknelse med Tygrike. Framförallt är det våra förläggargårdar som skvallrar om vår framgångssaga. Många av dem ligger kvar som ett pärlband i våra böljande landskap än i dag.

De unika gårdarna i Mark

Förläggargårdar – alltså herrgårdsliknande gårdar – är typiska från Mark och byggdes runt år 1830 åt förmögna förläggare som ett sätt att visa upp hur lyckade affärer man sysslade med.

Det som kännetecknar en förläggargård, förutom den imponerande storleken, är den ljusa träpanelen, många fönster som sitter symmetriskt, detaljrika utsmyckningar runt fönster och dörrar, valmade gavelspetsar och två flygelbyggnader. Planlösningen med en salsbyggnad var också något helt unikt. Gårdarna placerades ofta högt och fritt i ett öppet landskap.

Det var inte bara den påkostade utformningen som gjorde att gårdarna stack ut – det var snarare det faktum att det aldrig någonsin byggts något liknande i dessa skogsrika områden tidigare. Det fanns ingen herrgårdskultur att efterapa här.

Än i dag utgör de unika gårdarna ett karaktäristiskt drag för hela Mark, och de går inte att missa när du ser dig om här omkring. Följ det vita pärlbandet av gårdar via den slingrande vägen mellan Kinna och Fritsla så passerar du flera stycken.

Förläggaren

En förläggare var en driftig bonde, gårdfarihandlare, gästgivare, präst eller adelsman och han fungerade ungefär som en fabrikör. Han köpte upp bomull och garn billigt, och lämnade ut till väverskor som i sin tur förvandlade materialet till släta tyger i sitt hem. Tyget sålde han sedan vidare och ganska snabbt skapades ofattbart stora förmögenheter. För pengarna byggdes bland annat förläggargårdarna, inte för att de behövdes i verksamheten utan enbart för att visa upp hur framgångsrik man var. Trots sin enorma förmögenhet så sägs det att förläggarna var mycket enkelt klädda och höll hårt i sin bonde-titel. Man kallade alltså inte sig själv för förläggare.

De största förläggarna sysselsatte över 2 000 väverskor och i mitten på 1800-talet stod Marks vävproduktion för hela 80% av allt bomullstyg som såldes i Sverige. Vid samma tidpunkt var ett femtiotal förläggare verksamma.

Det var faktiskt en släkting till en framgångsrik förläggare som uppfann kullagret och, med hjälp av förmögenhet från vår textil, startade SKF. Ur detta växte sedan Volvo fram.

Väverskan

Det går inte att prata om Marks textilhistoria utan att rikta strålkastaren mot väverskorna. Dessa vardagliga kvinnor som genom århundraden promenerat flera mil för att hämta och lämna material hos förläggaren. Genom åren har tusentals kvinnor suttit hemma i sina torp och stugor runt om i vår bygd och förvandlat fluffig bomull till släta tyger för hand. Det fanns förmodligen inte många torp som inte hade en vävstol. Det var helt enkelt så man...