Längs de slingrande vägarna i Mark reser sig ståtliga vita byggnader med symmetriska fönster, ljus träpanel och omsorgsfulla detaljer. Detta är Marks förläggargårdar, ett unikt arv från 1800-talets blomstrande textilindustri.

Dessa gårdar började byggas runt år 1830 av framgångsrika förläggare, affärsmän som köpte in hemvävda tyger från lokala vävare och sålde dem vidare. Gårdarna blev ett sätt att visa upp sin framgång och satte samtidigt en ny standard för både arkitektur och livsstil i bygden.

Förläggargårdarna kännetecknas inte bara av sin storlek och elegans, utan också av sin unika utformning. Med valmade takgavlar, vackra flygelbyggnader och en ovanlig salsplanlösning bröt de helt med det traditionella jordbruksbyggandet i området. Att placera dem högt, fritt och synligt i landskapet var ingen slump, det här var hus som skulle synas.

Det mest fascinerande är att dessa byggnader uppfördes i en trakt utan tidigare herrgårdstradition. Här fanns ingen adel eller slottskultur att efterlikna, förläggargårdarna var något helt nytt, mitt i den skogsrika landsbygden. De var uttryck för självförtroende, framtidstro och en stark vilja att skapa något bestående.

Än i dag är förläggargårdarna ett levande inslag i Marks landskap och ett tydligt avtryck av regionens historia. Följ vägen mellan Kinna och Fritsla så passerar du flera av dem. Stanna upp, se dig omkring, och känn historiens närvaro i varje välbyggt hörn.

En förläggare i Mark var ofta en driftig och initiativrik person. Han kunde vara en bonde, präst, gårdfarihandlare eller till och med adelsman, med ett sinne för affärer. Han köpte in bomull och garn till lågt pris och lämnade ut materialet till väverskor runt om i bygden. Dessa vävde täta och slitstarka tyger i sina hem, som förläggaren sedan sålde vidare med god vinst.

Affärsmodellen visade sig snabbt mycket lönsam. Inom några decennier skapades stora förmögenheter, och en växande textilindustri tog form i Mark, med förläggarna som motor. Trots sin rikedom höll många fast vid sin bondeidentitet och levde enkelt. Istället lät de sin framgång synas genom att bygga imponerande förläggargårdar, stora, symmetriska hus i trä, ofta placerade högt och öppet i landskapet.

De största förläggarna kunde ha över 2 000 väverskor i arbete samtidigt, och i mitten av 1800-talet stod Marks produktion för 80 % av allt bomullstyg som såldes i Sverige. Då fanns ett femtiotal aktiva förläggare i området.

Spåren av denna epok nådde längre än någon kunnat ana. En släkting till en av de mest framgångsrika förläggarna uppfann kullagret, och tack vare kapitalet från textilhandeln kunde SKF grundas. Det blev också starten på något ännu större, nämligen industrijätten Volvo.

Marks textilhistoria är inte komplett utan väverskorna, de tusentals kvinnor som genom århundradena varit själva hjärtat i produktionen. Med vävstolen som främsta verktyg och torpet som arbetsplats förvandlade de bomullsgarn till täta, slitstarka tyger som såldes över hela landet. Många gick långa sträckor för att hämta och lämna material hos förläggaren, och i nästan varje hem i bygden stod en vävstol.

Vävningen var ofta den enda möjliga inkomsten för familjer där jordbruket inte räckte till, och ett uteblivet uppdrag kunde leda till skuld eller till och med förlust av hemmet. Trots det fortsatte kvinnorna att arbeta enträget, och deras yrkesskicklighet lade grunden för hela den textila industrin i Mark. De var både hantverkare och överlevare, och deras insats förtjänar all respekt.

En särskild plats i historien har Mor Kerstin, som var den första att väva tyg av bomull i vår bygd, ett avgörande steg för den textila utvecklingen. Hennes gärning är symbolisk för det nytänkande och den styrka som väverskorna bar på.

Idag minns och hyllar vi dessa kvinnor varje år i maj under Väverskans dag, en dag fylld med aktiviteter för hela familjen, där vi berättar, skapar och inspireras av arvet från de kvinnor som vävde fram vår historia, tråd för tråd.