Sotekanalen

Max fri segelhöjd 7,2 meter vid stängd bro, fri höjd vid öppen bro.
Kanalens längd är 4,8 kilometer. Under bygget bearbetade man också farlederna till kanalen så den sammanlagda bearbetade sträckan blev 6,0 kilometer.

Kort historia:

Sotefjorden - farvattnen utanför Sotenäset - ligger helt öppet för Skagerraks stormar och är lika ökända och fruktade som Pater Noster, Tjurpannan och Islandsberg. Ändå var det först under slutet av 1800-talet som man allmänt började diskutera möjligheterna att med en kanal skapa en skyddad led mellan Hunnebostrand och Smögen/Kungshamn, och 1901 tog landstinget initiativ till en kanal mellan Ramsviks fjord och Rörviks flat. År 1913 motionerade två bohusläningar i riksdagen, som samma år tog beslut om att bygga en sådan kanal och uppdraget gick till dåvarande Kungliga Väg- och Vattenbyggnadstyrelsen, KVVS, - nuvarande Transportstyrelsen. Först 1929 hade KVVS utrett frågan färdigt och regeringen beslutade 1931 om en kanal genom Sotenäset enligt KVVS förslag.
Regeringen anslog 3,7 miljoner kronor för byggandet, och sluträkningen hamnade på 2,7 miljoner kronor!
Arbetet på kanalen hade dock kommit igång redan 1930, då regeringen förskotterat pengar, och den 15 juli 1935 kunde den färdiga kanalen invigas av kronpris Gustaf Adolf.
I medeltal var 200 man sysselsatta med byggandet, och det var i huvudsak arbetslösa stenarbetare från trakten som på detta sätt fick sysselsättning.
En del av Sotenäset blev genom kanalen ö. Från början hade man tänkt köra färja över kanalen, men eftersom kanalen på smalaste stället endast var 30 till 40 meter bred beslutade man i stället att bygga en svängbar bro.

9 700 båtar passerade kanalen året efter öppningen, vilket mer än väl bevisar hur behövlig och önskad den var. Antalet passerande båtar höll sig runt 10 000 per år fram till mitten av 1960-talet då antalet fritidsbåtar ökade kraftigt. 1995 passerade drygt 60 000 båtar.

Intressanta fynd
En hel del intressanta fynd gjordes under kanalarbetena. Flera forngravar från tiden för Kristi födelse påträffades. Här hittades bland annat en flöjt gjord av vingben från en sångsvan och ett 26 centimeter högt lerkärl av en form som tidigare inte påträffats vare sig i Sverige eller Norge.
Dessutom hittades ben från den utrotade Garfågeln, Alca impennis. Denna fågel var släkt med tordmulen, men betydligt större, 70 till 80 centimeter hög. Dess vingar var förkrympta så den kunde inte flyga, men den var köttrik och smakade bra, så den var ett populärt jaktbyte. Garfågeln var på sin tid mycket vanlig runt Nordsjön, men det sista kända exemplaret dödades på Island 1844.

Tryggves hög
Väster om kanalens södra mynning ligger ön Tryggö. På dess topp ligger ett röse från bronsåldern, cirka 1000 år f.Kr. Röset är cirka 20 meter i diameter och 3 meter högt.

Enligt Snorre Sturlasson ligger här kung Tryggve begraven, sedan han år 963 e.Kr. svekfullt mördats av sin kusin kung Gudröd. Förr var det inte ovanligt att man begravde sina döda i befintliga äldre gravar.
Utsikten från detta röse är en av de mäktigaste i Bohuslän.

Kanalen trafikeras sommartid av: M/S Soten www.soten.se tel. 0706-29 45 56
och Hållöfärjan www.hallofarjan.se Tel. 070-691 36 33