Stugorna i Ulricehamns stadspark
Ulricehamn

1907 köpte Ulricehamns stad Himmelslyckan, en lövskogsklädd hage söder om staden. Året därpå iordningställdes promenadvägar, parksoffor ställdes ut och allén som ledde fram till Fredriksbergs gård införlivades i området. Stadsparken hade blivit till. Här ville Sällskapet Ulricehamns Vänner, föregångare till Ulricehamns Hembygdsförening, skapa ett Skansen i miniatyr.

Kulturarvets bevarande

Stockholmsparken hade tillkommit i slutet av 1800-talet och frågor kring kulturarvets bevarande var i hög grad aktuella vid denna tid. År 1907 köpte Ulricehamns stad marken som kom att bli Stadsparken. Under perioden 1910-48 kom byggnaderna till parken, de flesta under de första sju åren på initiativ av Fredrik Brusewitz, patron på Limmareds glasbruk.

1972 överlät Ulricehamns Hembygdsförening Stadsparkens byggnader till Ulricehamns kommun. 2009 påbörjades ett renoveringsarbete av de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Limmaredsstugan

Limmaredsstugan är den största byggnaden i Stadsparken och stod tidigare vid Limmareds glasbruk. Den är från slutet av 1700—talet och fungerade från början som förvaltarbostad och kontor för bruket.

I Limmared kallades huset sedermera för Sandinstuganefter glasblåsare Per-Olof Sandin som bodde här med sin familj på 1800-talet. Stugan blev en samlingsplats för traktens glasknallar. Efter Per-Olof Sandins död 1889 tjänade den som logi för brukets många hyttpojkar under arbetsveckorna. Fredrik Brusewitz, patron vid Limmareds glasbruk, skänkte Limmaredsstugan till Ulricehamns Hembygdsförening och Stadsparken 1917.

Fataburen

Fatabur är ett annat ord för förvaringsbyggnad.
I Stadsparkens fatabur har bland annat matvaror förvarats. Tidigare stod stugan i Ryda, Nittorp. 1917 skänkte Fredrik Brusewitz boden till Ulricehamns Hembygdsförening och samma år byggdes den upp i parken.

Båtsmansstugan

Denna stuga har varit bostad för en av Ulricehamns båtsmän. Den var en av fyra båtsmansstugor som uppfördes runt 1760 vid nuvarande Rådmansgatan (tidigare Båtsmansgränd).

Timmerstommen är kvar från denna tid. Landets städer var under indelningsverkets första tid skyldiga att hålla manskap till flottan på samma sätt som landsbygden fick förse armén med soldater. Det var upptill borgarståndet i riksdagen att komma överens om hur många båtsmän respektive stad skulle bidra med.

Båtsmansstugan är den av Stadsparkens byggnader som tillkommit senast. 1948 skänkte direktör Sven E. Svensson denna till hembygdsföreningen i samband med att Rådhus-gatan breddades. De andra stugorna var då rivna.

Enfotakvarnen

Där bäcken rinner idylliskt genom Stadsparken finns Enfotakvarnen. Den är en så kallad skvaltkvarn - kvarn med liggande hjul, lämplig för mindre vattendrag.

På Ulricehamns första stadskarta från 1643 finns inte mindre än elva kvarnar avbildade. Kvarnarna ägdes av borgarna i staden och de användes främst under vår och höst för malning av säd och sågning. Enfotakvarnen är från slutet av 1700-talet och härstammar från gården Backen i Nittorp. 1917 kom den till Stadsparken genom donation av patron Brusewitz.

Ryggåsstugan

Från gården Haga iTranemo kommer Ryggåsstugan. Beteckningen har den fått på grund av hur taket är byggt - vilande på ryggåsen mellan gavlarna. Det är en enkel stugtyp, vanlig bland allmogen. Den är från 1830-talet och här bodde på sin tid korpral Andreas Hag med hustru Ingrid Andersdotter och barn. 1910 kom den som första byggnad till Stadsparken genom Fredrik Brusewitz försorg. Han hade då köpt den på auktion av Johan Anderssons änka.

Klockstapeln

Själva stapeln restes som ny 1932 på plats i Stadsparken, men dess klocka är äldre. Då man ersatte klockorna i Ulricehamns kyrka 1929, hamnade den i hembygdsföreningens ägo. På en fråga från kyrkorådet om föreningen kunde tänka sig att uppföra en klockstapel i Stadsparken, blev svaret ja. Brusewitz ordnade finansiering och länsarkitekt Allan Berglund gjorde ritningarna. Exakt hur gammal klockan är, är oklart. Det har sagts att den härstammar "från urminnes tider". Vad man vet är att den tillverkats i Tyskland - den har ett tyskt gjutarmärke.

Allé mot Fredriksberg

Allén med alar var ursprungligen en del av vägen från sjön till Fredriksbergs gård, vars gula corps de logi ligger kvar uppe på Fredriksbergsplatsen mellan Parkgatan och Hemrydsgatan.