Österplana kyrka
Kinnekulle

Tidiga spår och platsens historia

I Österplana har man, liksom på flera andra platser runt Kinnekulle, funnit fragment som tros härröra från en tidigare stavkyrka. Platsen bär tydliga spår av en lång historia, inte minst genom förekomsten av både domarring och hällekistor.

Den nuvarande kyrkan

Den nuvarande kyrkan uppfördes 1875 i en storslagen katedralstil. Inne i kyrkan finns en medeltida dopfunt samt märkliga liljestenar. Tornet renoverades under vintern 1992 till 1993.

Österplana kyrka är en av få kyrkor på Kinnekulle som inte har sitt ursprung i den tidiga medeltiden. Cirka 400 meter väster om den nuvarande byggnaden finns grundmurarna kvar efter den gamla kyrkan, som bland annat hade målningar från 1460 talet. Under mitten av 1800 talet var den gamla kyrkan både förfallen och för liten för den växande församlingen, vilket ledde till beslutet att bygga en ny och större kyrka. Den nya kyrkan uppfördes under en av de mest omfattande kyrkobyggnadsperioderna i landet.

Planering och byggnation

Från det att planerna på en ny kyrka började diskuteras tog det 25 år innan beslut fattades. Därefter dröjde det ytterligare 20 år innan kyrkan stod färdig att invigas.

Målet var att skapa en genomtänkt och högkvalitativ kyrkobyggnad trots begränsade ekonomiska resurser. Kestad erbjöds att gå samman med Österplana för att bygga en gemensam kyrka. Inledningsvis avböjde Kestad, men efter inspektioner av deras egen kyrka uppmanades de att bygga nytt. Då återupptogs kontakten med Österplana, och man enades om samarbete under vissa villkor.

Församlingarnas kyrkokassor skulle slås samman. Den nya kyrkan fick inte byggas på den gamla platsen utan skulle flyttas närmare Kestad. Gudstjänster skulle fortsätta hållas i Kestad kyrka så länge den inte behövde repareras, dock som längst tio år efter att den nya kyrkan stod klar. Dessa villkor godkändes av Österplanas kyrkostämma.

Ritningar och material

Det ursprungliga ritningsförslaget från länsarkitekten ändrades flera gånger. Till slut ansågs det svårt att förena de olika stilidéerna till en enhetlig byggnad. Lösningen blev att använda ritningar från Björkängs nybyggda kyrka i Töreboda, som ansågs både vacker och kostnadseffektiv.

År 1871 beslutades att kyrkan skulle uppföras efter dessa ritningar, med vissa anpassningar. Medan Björkängs kyrka var byggd i tegel, skulle Österplana kyrka byggas i kalksten med sandstensdetaljer. För att minska kostnaderna föreslogs att endast delar skulle utföras i huggen sandsten, medan resten putsades i samma färgton. Ritningarna fastställdes 1872.

Kalkstenen hämtades delvis från prästgårdens mark, men främst från Törnsätersgårdarna. Sandstenen bröts på J Törnbergs ägor. Byggnadsarbetet inleddes i juni 1874 och var i stort sett klart hösten 1876. Kyrkan invigdes den 14 oktober 1877 och fylldes då till trängsel av besökare från både Österplana och närliggande områden. Den ansågs redan då vara en av de vackraste kyrkorna i bygden.

Hållbar energi och modaniseringar

Kort efter kyrkans invigning stod det klart att byggnaden saknade uppvärmning. Redan 1879 diskuterades om männen skulle få behålla sina huvudbonader under vintertidens gudstjänster. Tre år senare installerades två kokskaminer, och 1906 kompletterades dessa med nya värmeugnar. Under åren har det även funnits förslag om att minska kyrkorummets storlek för att göra det lättare att värma upp. Först 1962 genomfördes större förbättringar med installation av en mer sammanhållen värmeanläggning, tillsammans med kapprum, brudkammare och städutrymmen. I övrigt har kyrkan främst genomgått reparationer och ommålningar, vilket gjort att dess ursprungliga utseende till stor del har bevarats.

För att möta dagens krav på hållbarhet och funktion har kyrkan nu utrustats med bergvärme genom borrning av fyra energibrunnar, vardera 210 meter djupa. Systemet täcker hela byggnadens framtida uppvärmningsbehov utan fossila bränslen och gör det möjligt att använda kyrkan året runt med ett betydligt mindre klimatavtryck.

I samband med detta uppgraderas även kyrkans elsystem. Det äldre nätet ersätts med en modern, säker och energieffektiv lösning som bättre möter framtida behov. Elcentralen placeras i det tidigare vapenhuset, som byggs om till ett installationsrum.

Projektet genomförs med stöd från Klimatklivet,  ett statligt investeringsstöd för åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser och med medfinansiering från Europeiska unionen. Detta möjliggör ett mer hållbart bevarande och utveckling av kyrkan för framtiden.

Inventarier och äldre föremål

De flesta inventarier från den gamla kyrkan ansågs inte passa in i den nya byggnadsstilen och flyttades till Hönsäters kapell. Den medeltida dopfunten från 1200 talet finns dock kvar, kompletterad med ny fot och dopfat.

Vid rivningen av den gamla kyrkan 1878 togs flera gravvårdar tillvara och placerades längs kyrkogårdsmuren. År 1937 flyttades de till kyrkans innerväggar för bättre bevarande. Även liljestenar från 1200 talet bevarades på detta sätt.

Kyrkklockor och gåvor

Kyrkklockorna skänktes av general Harald Stake på 1600 talet och sägs ha fått namnen Karin och Kerstin efter hans döttrar. Enligt sägnen kastade hans hustru en silversked i gjutmassan till den stora klockan för att förbättra klangen.

Altarljusstakarna tros också vara en gåva från samma familj. De är tillverkade i Amsterdam år 1616 och bär familjens vapensköld.

Gravstenar och minnen

I kyrkans södra vägg finns en porträttsten över kyrkoherde Anders Tidström. Stenen visar en man, en kvinna och tio barn, trots att Tidström var barnlös. Förklaringen är att stenen ursprungligen tillhörde en annan person och senare har bearbetats med ny inskrift, vilket inte var ovanligt.

Den gamla kyrkan

Den gamla kyrkan byggdes i kalksten och bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare kor i öster. Med tiden byggdes den ut i flera etapper. Ett vapenhus tillkom i söder, koret förlängdes och sakristia byggdes på norra sidan, troligen under 1400 talet. Tornet uppfördes 1627 och hade en hög spetsig spira.

Senare förändringar innefattade en ombyggnad av tornet 1822 då spiran ersattes av en lägre tornhuv. År 1661 byggdes sidoskepp på både norra och södra sidan, där det södra bekostades av Harald Stake och senare användes som gravkor.

År 1877 revs den gamla kyrkan och en ny uppfördes cirka en kilometer norrut. Den gamla kyrkans interiör flyttades till Hönsäters kapell. På den gamla kyrkplatsen finns fortfarande en begravningsplats där bland annat Harald Stake är begravd. Vid rivningen rasade gravkoret med ett stort antal kistor, och idag finns där en gravhäll och en minnessten.

Avsakralisering/Avkristnad

Kyrkofullmäktige fattade ett principiellt beslut om att sälja Österplana kyrka. Den 15 september 2024 togs kyrkan ur bruk genom en särskild gudstjänst för avsakralisering. I och med detta upphörde byggnaden att vara en plats för gudstjänster och kyrkliga handlingar enligt Svenska kyrkans ordning. Kyrkan såldes därefter under 2024.

Nutida användning och framtida vision

Kyrkan ägs idag och drivs under namnet Österplana Agriturismo. Verksamheten har som mål att skapa en öppen och tillgänglig mötesplats, där natur och kultur samverkar. Här planeras ett centrum med måltidsservering där konserter, scenkonst, utställningar och andra kulturevenemang kan samsas. Lokalen kommer även att kunna hyras för bröllop och fest.

Ambitionen är också att utveckla platsen till en knutpunkt för friluftsliv och vandring, där besökare kan påbörja sin upplevelse på Kinnekulle eller ta en paus längs vägen. I anslutning till kyrkan planeras odlingsprojekt och en köksträdgård som lyfter fram områdets flora, biologiska mångfald och kulturarv.

En central del av utvecklingen är att bevara och vårda byggnaden, så att kyrkan fortsatt kan vara en levande del av både historia och framtid. Arbetet präglas av ett genomgående fokus på hållbarhet.

Planerad ombyggnation

Under åren 2025 till 2026 genomförs en omfattande ombyggnation. Arbetet inleds under sommaren och hösten 2025 med installation av bergvärme, uppgradering av elnät samt indragning av nytt vatten.

Under läktaren byggs ett kök och fler besökstoaletter för att förbättra funktionaliteten i kyrkorummet. Det tidigare kyrkorummet med 44 fastmonterade kyrkbänkar anpassas varsamt genom att bänkarna kortas och återbrukas som matsalsbord. Bänkskärmar omvandlas till serveringsdisk, och i taket installeras ett segel tillsammans med ny ljussättning för att förbättra både akustik och belysning.

Resultatet blir ett flexibelt och multifunktionellt rum som lämpar sig för konserter, kulturevenemang och måltidsservering.