Håby kyrka
Håby
Äldsta namnet på Håby socken är Haugbaer och omnämns första gången på 1390-talet i ”Den Röde Bog”. Tidigaste bebyggelsen inom Håby socken var på Lerberg. Här finns spår efter människor som levt här redan under järnåldern. Det är möjligt att det har funnits ett kapell eller en kyrka på Lerberg men exakt var den legat är okänt.
I Håby uppfördes en kyrka för ca 800-900 år sedan. Eftersom de valde just denna plats fanns det sannolikt en eller flera gårdar i området redan under denna period. Biskop Eystein som besökte Håby under 1390-talet skrev i ”Den röde bog” att kyrkan i Håby var i dåligt skick och att den borde rivas. Lyckligtvis gjorde man inte det men på 1700-talet var kyrkan återigen i så dåligt skick att den blev dömd att rivas.
Tack vare kapten Hans Ruda på Harska blev kyrkan kvar. Han protesterade mot att den skulle rivas och menade att hans förfäder vilade i kyrkogårdens grifter och han önskade vila i samma jord. Hans Rudas far hade också åren tidigare skänkt en predikstol till kyrkan. Till följd av Rudas ingripande och att socknen var så fattig upptogs en rikskollekt. Folk från hela landet skänkte pengar till den fattiga lilla socknen i Bohuslän. För pengarna reparerade man och byggde ut den lilla och dåligt underhållna kyrkan.
I kyrkan blandas 1700-tals inspirerad stil med inventarier från medeltiden. Dopfunten av trä är från 1647 och predikstolen skänkt av Jörgen Ruda från 1650. Predikstolens barriär är dock senare och ljudtaket snidades 1692. Kyrktornet uppfördes 1869. Innan dess fanns det en klockstapel på berget norr om kyrkan. På kyrkväggens södra sida kan man fortfarande se spår efter den tidigare ingången till kyrkan. I kyrkans västra del finns medeltida murverk kvar och kyrkmuren som omgärdar kyrkan består troligtvis av stenar från medeltidskyrkan.
