Gå till innehåll
({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
  • Fotograf: Erland Pålsson

Stenehed
Hällevadsholm

Bautastenar och en spännande historia

Gravfältet Stenehed består av minst 40 fornlämningar. På gravfältet förekommer runda högar upp till 20 meter i diameter, ofta med synlig kantränna kring högens fot. Dessutom finns upp till 10 meter stora långhögar, enstaka resta stenar samt en skadad skeppssättning, bestående av två stävstenar och ytterligare fyra stenar. Mest kända är de nio bautastenarna som står på rad.

Under järnåldern, för cirka 2500 år sedan, inträdde en påtaglig klimatförsämring. Det blev nu nödvändigt att stalla upp boskapen vintertid, och om sommaren blev man tvungen att samla foder för lagring. Det kalla och mycket regniga vädret tvingade människorna till nya levnadsvanor och från att ha varit kringflyttande blev de bofasta.

Vid gravfältet Stenehed i Munkedals kommun ligger en av landets märkligaste fornlämningar. Omkring en kilometer sydväst om samhället Hällevadsholm intill ett storslaget järnåldersgravfält med högar, stensättningar, resta stenar, en skeppssättning och en domarring står nio bautastenar resta på en lång rad. Stenarna som ursprungligen varit elva eller tolv till antalet, ökar jämt i storlek/höjd från 1,4 meter i norr till 3,3 meter i söder.

Det som gör bautastenarna på Stenehed speciella är hur de har placerats. De står i en lång något krökt rad där stenarna blir högre och högre i riktning från norr mot söder. Docenten i astronomi Curt Roslund ledde 1980 en undersökning av stenarnas placering i förhållande till solens upp- och nedgång vid sommar och vinter- solståndet. Han kom fram till att stenraden kan ha byggts som en slags astronomisk kalender. Den kan ha använts på ungefär samma sätt som de kända stencirklarna vid Stonehenge i England.

Om man tittar i stenradens riktning kan man vid sommarsolståndet se solen gå ner över Kleveberget cirka två kilometer bort. Kanske har bronsåldersröset där använts som riktmärke. Någon exakt datering av stenraden finns inte eftersom inga arkeologiska utgrävningar har gjorts. Men gravfält av den här typen brukar oftast dateras till omkring år 400-600.

Kontaktinformation