Sofia om silversmide

Det började med en kurskatalog från Medborgarskolan för si så där 15 år sedan. Ja, det var i den som Sofia hittade en kurs med silversmide och tänkte "det här ska jag gå, det här är min grej". "Det var lite 'Love at first hammarslag' kan man säga", skrattar Sofia, som sedan dess har jobbat med sitt silversmide i allt större utsträckning. 

Sofia har alltid varit intresserad av hantverk. Då, för 15 år sedan, var det mest en fritidssyssla och ett intresse som senare ledde till kvällskurser och diverse silverkurser på folkhögskolor och numera en egen verkstad hemma på gården. Sedan 2 år tillbaka har Sofia kunnat jobba på lite mer professionell nivå där hon bland annat varit medlem i butiken Amanda Konsthantverk inne i Hjo stad. Men annars säljer hon sina alster främst via Instagram och genom privata beställningar.  

Men vad är det då som är så speciellt med just silversmide frågar vi oss? ”Jag tycker om det fysiska, att banka och såga samtidigt som det är ett väldigt pilligt hantverk. Och, ett material som alltid går att omskapa, det finns liksom inga ramar. Det gillar jag”. 

Sofia om sin egen stil 

Sofia beskriver själv sin stil som stilren och enkel, med mycket grafiska former och spel med olika texturer. "Det startar oftast med enkla former men där detaljerna har olika texturer vilket ger ytterligare en dimension". Hon använder också mycket färg, i forma av olika färgglada stenar. "Ja, det ska vara lite kaxigt och smyckena ska lite av ett statement", där ringar och örhängen gärna får vara stora och ta sin plats. "Saker som själv tycker om helt enkelt".

Om livet på landsbygden och i den lilla staden 

Sofia bor på gården Ljunghem strax väster om Hjo, tillsammans med sin man och barn. Förutom silververkstad, har även familjen ekologisk odling på gården, där dom säljer lokala grödor. "Här stortrivs vi. Naturen ger mig mycket inspiration i mitt skapande. Dessutom är det är otroligt vackert i Hjo" säger Sofia, som flyttade till Hjo från Stockholm. "En skillnad från Stockholm är att man i den här lilla staden alltid stöter på någon man känner, man är inte så anonym, och det finns en styrka i det".