Hertig Johans brygga, Hjoåns mynning

På östgötasidan byggdes Alvestra och på väsgötasidan Varnhems kloster. Logistiken emellan de två blev viktig och för sjöfarare fanns här Hjoån som en skyddad ankringsplats. Just här gör också Hökensås en vacker nigning och bjuder vandrare på en lättare färd västerut mot Varnhem och Skara.

Landvägen till Alvastra var tretton mil i tämligen obanad terräng och med stor risk att bli både rånad och ihjälslagen. De två milen över en oberäknelig sjö som Vättern var då att föredra. 

Hjos stadsvapen

Hästholmen, på östgötasidan av sjön är den första staden i medeltiden Sverige med en båt i stadsvapen. Möjligen förlorade man sina privilegier till förmån för just Hjo, och det är också möjligt att vi tog över deras stadsvapen.

Den första avbildningen av vårt stadsvapen är från 1421 och då har skeppet en vikingaför. Sjöbolanka, som båttypen kallades, gick lätt in på mycket grunt vatten och Hjoåns säkra ankarplatser för munkar, köpmän, fiskare, gycklare och hantverkare som ville och behövde samarbeta för sin utkomst. 

Johan Hertig

Redan på 1200-talet ägde både Alvastra och den mäktiga Bjälboätten i Vadstena stora jordegendomar på västgötasidan, vilket självklart ökade överfarterna och ställde större krav på ankringsplatser, mat och husrum. 

Hertig Johan, som var halvbror med Sigismund, brorson till Karl IX, kusin till Gustav II Adolf och slutligen hertig av Finland och Östergötland, i vilken även Kåkinds härad här på västgötasidan och vår lilla stad ingick. Johan vurmade för handel och städernas utvecklingen. På tidigt 1600-tal bekostade den gode hertigen Johan en brygga vid Hjoåns mynning så att större fartyg också skulle kunna lägga till och således fortsatte Hjo vara en stark handelsplats. 

Rester av bryggan finns kvar under vattnet, men en av bryggans ekstockar är bärgad och utställd på åns norra sida. Här vi åmynningen börjar också vandringsleden västerut genom naturreservatet Hjoåns dalgång.