Stadshuset, Stora Torget

IN ENGLISH

Hjo Stadshus 

Hjo Stadshus är byggt i ett nedtonat funktionalistiskt formspråk med klassiska drag. Byggnaden är ritad av arkitekt Birger Jonson och är en god tidsrepresentant för det sena 1930-talets arkitektur. 

Det första stadsfullmäktigesammanträdet hölls i de nya lokalerna den 12 januari 1938. I Hjo Tidning, för övrigt en av landets minsta tidningar som fortfarande ges ut, kunde man på fredagen 14 januari efter sammanträdet läsa om invigningen:

”Det såg högtidligt ut i det nya stadshuset på onsdags eftermiddag. Före timslaget för invigningsceremonin gingo frackklädda herrar, en och annan med glänsande ordnar på bröstet, och togo lokaliteterna i betraktande. Den akademiska kvarten gick, men då var landshövding Mannerfelt anländ och högtidligen inleddes med att Hjo manskör sjön Stenhammars ”Sverige”…. 

Muralmålningar i Stadshusets vestibul

Vestibulen innanför den stora entrén - ingång från torget - är utsmyckad med muralmålningar med hjomotiv. Målningarna är utförda av Hugo Borgström. Väggarna illustrerar hantverks- och jordbruksnäring samt handel och sjöfart i Hjo. 

Södra väggen 

Två hjobor har med säkerhet identifierats på målningarna. På södra väggen är det Lorentz Bergman (1864-1952), kruk- och kakelugnsmakare, skald och tillika redaktör för Hjo Tidning. Här skrev han bland annat under signaturen "Elbe". 

Norra väggen 

På den norra väggen är det mannen längst till höger, som lagar fisknät, som identifierats som Hjalmar "Tuppen" Karlsson. Han var gift med Ella "SjuarsElla" Karlsson. De bodde en tid vid Sandtorget och därefter i gamla ordenshuset "Guldkrokens Ros", som tidigare varit auktionslokal, och på senare år loppis, på Skolgatan 13. 

Läs mer om Hjo Stadshus 

Du kan läsa mer om Hjo Stadshus i Per-Göran Ylanders bok Hjo Stadshus. Boken finns att låna på Hjo Stadsbibliotek eller att köpa på Hjo Turistinformation. 

Torgets historia

Där viktiga vägar korsas uppstår bebyggelse. Från söder kommer vägen från medeltidsstaden Jönköping och västerut går leden genom Hökensås ohc vidare mot Skövde, Varnhem och Skara. Det är alltså här, vid torget och kring kyrkan, som de första byggnaderna uppfördes någon gång på 1200-talet. 

Namnet Hjo 

Namnet Hjo har genom århundradena stavats på lite olika sätt, till exempel H-I-O eller H-Y-O, som platsen kallas i det äldsta bevarade skriftliga dokomuntet; ett testamente från 1327. 

Betydelsen av namnet är omtvistat men enligt de flesta källorna har staden fått sitt namn av Hjoån. En annan variant bygger på en gammal sägen där begynnelsebokstäverna i Hic Jacet Otium (här finns vila) bildar stadens namn. Detta är ett utrop på latin som tillskrivs en Alvastramunk som efter en stormig överfärd över Vättern finner sin räddning på Hjostranden. Romantiskt men knappast sant.

När Hjo blev stad 

När Hjo fick sin stadsprivilegier är inte känt men 1413 är vi i varje fall stad och omnämns i Erik av Pommerns skattebok. 

1794 brann Hjo 

Eld och trästäder har aldrig varit någon bra kombination, men såvitt vi viet har staden inte varit utsatt för någon egentlig stadsbrand. 

1794 var det dock nära! En vådeld i en stallbyggnad sprider sig och i den hårda, sydostliga vinden når lågorna den gamla kyrkan som hade spåntak och långhus i trä. Genom ett rådigt ingripande av stadens borgare och Fågelås bönder och torpare, begränsas förödelsen. 

Kyrkan brinner ner till grunden liksom närliggande fastigheter på Regeringsgatan och Hantverksgatan, men det finns anledning att tro att det medeltida stadsmönstret på detta sätt bevarades coh att det i stor sett är samma gatunät som i våra dagar. 

Torgets utformning 

Torget utgör ett slutet rum med tätt byggda och förhållandevis låga hus. Gamla stadens tre huvudgator börjar och slutar just här, i det som då var ett självklart centrum. 

Rumskänslan förstärks av att nivåskillnaderna togs bort vid torgets restaurering 2011. Numer är torgets markbeläggning inspirerad av hur det såg ut på 1800-talet, med det markerade diagonala gångstråket som följer samma linje som på de tidigaste fotografierna. 

Notera den vackra torglyktan. I många år låg den förvarad, utbytt mot en hög och kall "rondellykta", men är nu åter på sin gamla plats och sprider sitt milda skön över kvälls- och nattflanörer. 

Kompassrosen 

Den gamla rådstugan, där dåtidens fullmäktigt sammanträdde, är borta sedan många år, men just på denna plats ser vi en sentida kopia i granit av kompassrosen från 1696 års karta, tänkt som en mötesplats - en Stureplanssvamp i miniatyr. 

Kvinnan vid brunnen - fontänen

På 1870-talet anlades en vattenfontän på torget och här hämtade pigor och mamseller vatten till sin hushåll utbytte nyheter och skvallrade i största allmänhet. 

Nuvarande fontän med den vackra skulpturen Kvinnan vid brunnen är från 1656, en hyllning till alla de vattenbärerskor som i ur och skur släpat hem vatten i kärl och hinkar till herrskapshushåll och egna familjer. 

Torget - en marknadsplats 

Som i alla medeltidsstäder var naturligtvis också torget en marknadsplats. Hästar framför järnskodda kärror. Högljutt och glatt. Pigor i hucklen med korgar under armen. Borgarkvinnor med vackra hattar och parasoller. Kött och fisk, fågel och vilt, bär och ost, allt fanns för den som kunde handla.