Brunnsnäs Säteri
Ulricehamn

Brunnsnäs Historia

De första byggherrarna till Brunnsnäs var bröderna Johan och Göran Gyllenstierna. År 1636 vid tinget i Timmele blev Ågården i Brunn förklarad sätesgård för Johan. I detta nya säteri, som kallades Brundsberg, ingick även gården Jöns i Brunn samt torpet Hästhagen, som låg på samma plats som Brunnsnäs i dag. 1999 renoverades den sydöstra flygeln. Då hittades inskrivet på en timrad vägg: ”Böggt anno 1641”. På en karta från 1642 benämns Hästhagen för Brunnsholm. Enligt folkmun var Hästhagen jaktgård åt drottning Kristina och herrskapet Stenbock på Torpa. 

Säteri

Johan Gyllenstierna avled ogift 1638 och i jordeboken från 1645 står brodern Göran Göransson Gyllenstierna d.ä. (1601 - 1646) som ägare. Han var gift med Anna Skytte och var amiral och landshövding i Uppsala län, där de också bodde. I jordeboken från 1670 uppges att både Ågården och Hästhagen var säteri och kallades för Brunnsnäs. Under änkan Anna Skyttes tid förlorade Brunnsnäs sina säterirättigheter och blev ett vanligt frälsehemman. Dottern Maria Gyllenstierna, gift med landshövding Mauritz Posse, sålde 1708 Brunnsnäs till Benjamin Dannerhjelm (1664–1730), som ägde Redvägsborg säteri. 1686 hade det blivit förbjudet att inrätta nya säterier. Dannerhjelm valde då att 1722 transportera säterirättigheterna från Redvägsborg till Brunnsnäs, som alltså blev säteri för andra gången. Benjamin Dannerhielm var häradshövding i Kind och Redväg och adlades 1699. Han gifte sig andra gången med friherrinnan Brita Christina Cederhielm. De bodde på Brunnsnäs, där de avled 1730 respektive 1754. I Ulricehamns kyrka ovanför uppgången till barnkyrkan hänger Dannerhjelms huvudbanér.

Dottern Maria Christina gifte sig med häradshövdingen David Göthenstierna på Hökerum. Deras barn sålde 1757 Brunnsnäs och Hökerum till Sara Christina Sahlgren, dotter till borgmästaren i Göteborg Jakob Sahlgren. Sara Christina var änka efter hovmarskalken, direktören i Svenska Ostindiska Companiet och greven Axel Rutger Sparre af Söfdeborg. Hon avled 1766 och både Hökerum och Brunnsnäs övertogs av den 20-årige sonen greve Gustaf Adolf Sparre (1746–1794).

Gustaf Adolf Sparre

Gustaf Adolf Sparre studerade som tonåring både i Lund och Uppsala. 1768 - 1771 gjorde han bildningsresor till bland annat Frankrike, Schweiz, Holland, Italien och England. Han samlade på sig en mycket förnämlig konstsamling med bland annat Rembrant, Rubens och Rafael med flera stora mästare. Efter Tessin hade Gustav Adolf Sparre Sveriges näst förnämsta konstsamling. Denna samling av dyrbar konst kom så småningom genom arvskiften till Wanås slott i Skåne. Samlingen är numera splittrad i och utanför Sverige.

Gustav Adolf ärvde också en magnifik våning vid Norra Hamngatan i Sahlgrenska huset, granne till Ostindiska huset i Göteborg. I dag används denna våning för representation av Göteborgs stad. Ett ensamt verk ur den Sparreska samlingen, Vingårdsarbetaren av den holländske 1600-talsmålaren Bernard Weil, hänger kvar i det blå förmaket i Sahlgrenska  huset. Målningen skänktes 1981 av greveparet Wachtmeister på Wanås slott. Det var Gustav Adolfs mormor Birgitta Sahlgren som försåg honom med pengar. Hon drev framgångsrikt det lukrativa Sahlgrenska sockerbruket i Gammelstaden. 1729 hade sockerbruket fått ett kungligt privilegiebrev som skyddade mot konkurrenter inom 30 mils radie under företagets första 25 år.

Det var Gustaf Adolf Sparre som lät uppföra nuvarande huvudbyggnad och de fyra flyglarna på Brunnsnäs några år in på 1770-talet. Byggnaderna är uppförda under slutet av rokokotiden. Det syns invändigt bland annat på de rundade hörnen i en del rum. Målningarna över dörrarna, de franska spegeldörrarna med de engelska mässinglåsen och de vackra kakelugnarna är alla från den tiden. Det anlades också en stor park med hundratals holländska lindar. I dag finns fortfarande drygt hundra lindar kvar inklusive de träd som finns i Brunnsnäs Allé, som bildar en lummig och vacker entré till säteriet.

1775 köpte Sparre Kulla Gunnarstorps slott utanför Helsingborg. Gustav Adolf gifte sig 1777 med friherrinnan Elisabeth Beata Ramel (1753–1830). Deras enda barn Christina Sparre (1778–1811) övertog Brunnsnäs 1794 efter att fadern avlidit på Kulla Gunnarstorps slott. Christina Sparre gifte sig 6 juni 1799 med en av rikets förnämsta herrar, överstemarskalken greve Jacob de la Gardie (1768–1842). Jacobs kusin, Axel von Fersen d.y. beskrev i ett brev Christina som ful, rik men väluppfostrad. Christina och Jacob sålde 1799 Hökerum och Brunnsnäs säterier för 40 000 riksdaler riksgälds till Tönne Oxehufvud, född 1769. Denne man utbjöd Brunnsnäs till försäljning men behöll Hökerum, där han mördades 1830.

Den sista adliga ägaren

Överstelöjtnant Carl Fredrik Coyet (1768 - 1857) blev ägare till Brunnsnäs cirka 1810. I P E Lindskogs bok ”Kort beskrivning om Skara stift” från 1816 står: ”Av den av säteriet omgivande ängen har denne herre danat en så kallad engelsk park, försedd med lövsalar och sandade gångar samt de ypperligaste utsikter. Till åker har uppodlats de till säteriet hörande mossarna”. Till säteriet hörde 1/8 mantal Refleskog, 1/4 mantal Brunn Gästgivaregården samt tre ej namngivna torp. Vidare berättas om god barrskog och ännu bättre lövskog på de omgivande bergen. Brunnsnäs får slutomdömet, att ”gården således av naturen blivit gynnad med så många behagligheter att den kan tävla med de skönaste belägenheter i riket”. På grund av dåliga tider försökte Coyet sedan sälja Brunnsnäs genom ett så kallat egendomslotteri 1822. Just detta lotteri beskrivs i en av Lars Widdings böcker. Försäljning på detta sätt genomfördes dock aldrig och ny ägare tillträdde först 1829.

Greve Coyet blir den sista adliga ägaren. Efter 1810 har adelsprivilegierna tagits bort från säterierna och vem som helst tillåts köpa ett säteri. Ett flertal ägare såsom hovkamrer Forselius, patron Aron Brovall, färgerifabrikör Claes Mårten Lundberg, stadsläkare K A Belfrage, ingenjör Ivar Otterström, borgmästare och riksdagsman Victor Ekenman, kronofogde C A Nilson, godsägare Fingal Norstedt passerade revy som ägare under resten av 1800-talet. 

Kyrkoherde sätter prägel på säteriet

Brunnsnäs köptes sedan 1907 av resepredikanten i EFS Efraim Rang, som också sedan blev kyrkoherde i Habo 1918. Han ordnade bland annat bibelkurser, konfirmationsläger och gudstjänster på gården. Det blev bekant i hela riket och kunde locka upp till 2000 besökare en söndag. Han byggde den så kallade Stenkyrkan där gräset är golv, himlen är tak och berget fungerar som kyrkvägg. En predikstol av stenar har rests med inskriptionen ”Kommen till honom, den levande stenen”.

Rester syns än i dag av de stenar som man lade bräder på för att få kyrkbänkar. 1915 samlades 2000 personer i Stenkyrkan vid en gudstjänst. Vid ett annat tillfälle avslutades ett söndagsmöte med att 1000 personer knäböjde under bön. Dessutom har Rang låtit resa en mängd minnesstenar i parken, bland annat efter Titanics undergång och en järnvägsolycka vid Malmslätt 1912. På stenar, som står placerade som i en domarring, har han låtit rista in årtal för de tretton olika bibelkurser som hölls här under åren 1908 - 1928. Det finns även stenar med namn på olika predikanter som talat på Brunnsnäs. Han byggde även ett växthus vid Brunnvägen och ett brygghus vid Brunnsbäcken. Rang skrev tyvärr på borgen för en ”broder i anden” och det blev början till hans ekonomiska fall 1928.

Ett pensionat med nykter och kristlig inriktning startades av fröken Atalia Bergman, som också köpte gården 1934. En omfattande renovering gjordes 1941 av dåvarande ägare Stig Rydin. En inventering och utredning gjordes av Borås Museum. Byggnaderna rensades från diverse tillbyggnader, som hade tillkommit under Rangs tid. En ny front på huvudbyggnaden mot väster i empirestil uppfördes och en vapenliknande sköld med texten Mea Gloria Fides (Min Ära Trohet) sattes upp. 

Hyresgästen Birgit Th. Sparre

Nästa ägare blev fabrikör Weber från Borås. Det var han som stängde av vägen, som gick rakt över gårdsplan. Detta gjorde att Ulricehamns kommun fick bygga en helt ny väg till Åsakullen 1946. Direktören vid Järnia, Karl-Erik Olsson tog över som ägare efter Webers sterbhus 1971. Han gjorde omfattande renoveringar och moderniseringar av alla sex bostadshusen. Fyra av husen uthyrdes till externa hyresgäster. Den första hyresgästen i den nordöstra flygeln blev författarinnan Birgit Th. Sparre (1903 - 1984). Hon är känd för bland annat romansviten ”Gårdarna runt sjön” och startade de guidade bussturerna runt sjön Åsunden. Här på Brunnsnäs fick hon njuta sina sista år med vacker utsikt över sjön och trakten, som hon älskade.

Brunnsnäs idag

Familjen Brorsson tillträdde i maj 1981. Omfattande renoveringsarbeten har gjorts genom åren av alla sex bostadshusen. Det mest omfattande arbetet gjordes 1998 - 99 då den sydöstra flygeln tillbyggdes med en undervåning och befintlig del helrenoverades. Endast ytterskalet och bärande timmerväggar är kvar av den gamla byggnaden, med äldsta delen från 1641. Även den nordöstra flygeln är totalrenoverad under senare år till mycket hög standard. Båda sjöflyglarna har bland annat vattenburen golvvärme via jordvärmepump. De har också försetts med stora altaner, men underbar utsikt mot Åsunden och staden Ulricehamn. Även före detta förvaltarbostaden Nygård, byggt av Rang 1915, har totalrenoverats med alla moderniteter. Det har installerats ett helt nytt vattenburet värmesystem med jordvärmepump, som är gemensam med den stora ekonomibyggnaden. Ekonomibyggnader har tillbyggts, renoverats och moderniserats. 

I stora ladugården finns reparationsverkstad med högt i tak och en lite mindre snickeriverkstad bredvid. På andra våning finns möteslokal med eget kök och toalett. Från början avsedd som konferenslokal för upp till ca 35 gäster, men numera använd som kontor. Dessutom finns stora rymliga varm- och kallförråd. I den mindre byggnaden intill inryms stall med fyra hästboxar och en tillbyggd maskinhall. Dessutom finns en byggnad, byggd som ryggåsstuga, som innehåller pumpen för den djupborrade brunnen. Den förser hela gården med vatten av mycket hög kvalitet. Dessutom har de mer än 200 - åriga lindarna åter hamlats och gamla hag- och betesmarker återställts. Röjningsarbeten runt stenmurar och runt ett stort antal hundraåriga ekar har genomförts. Sedan 2002 har ett mer aktivt jord- och skogsbruk startats med både gutefår och Highland Cattle-kor.

Fornlämningar på Brunnsnäs ägor

Ungefär 100 meter söder om mangårdsbyggnaden på Brunnsnäs står 3 stycken resta stenar.  Den högsta stenen som är drygt 2 meter hög står i mitten och flankeras på sidorna av 1,25 respektive 0,75 meter höga stenar. Stenarna är mellan 0,6 och 1 meter breda.

Strax söder om de resta stenarna finns något som liknar en flack och rund gravhög från järnåldern. Den är ca 12 meter diameter och knappt en meter hög. Högen och stenarna verkar kunna vara delar av ett sammanhängande grav- och minnesmonument från någon gång mellan ca år 200 och 950 efter Kristi födelse då sådana gravmonument var vanliga i dåtidens Västergötland.

På en skifteskarta från år 1810 finns stenarna markerade och beskrivna. Där kan man läsa: ”Nära sjöstranden i detta gärde finnes ungefärligen vid X 3ne stycken i linia efter hvarandra uppsatte stenar, en större och 2ne smärre som utan tvifvel från början vardt ämnade att förwara minnet af någon märkelig händelse; men hvad de påsyfta är nu intet bekant”.

Detta bevisar att dessa stenar restes åtminstone ett sekel innan den tidigare nämnde pastor Rang skapade sina stenmonument.

Ca 100 meter söder om de 3 stenarna finner vi Rangs stora stenkrets. Några av stenarna i denna cirkel skiljer ut sig på grund av sina klumpiga ohuggna former och i det att de är mycket mer övermossade än de övriga. Man kan misstänka att det sannolika forntida gravmonumentet tidigare bestod av fler stenar och att Rang av praktiska skäl använde sig av dessa i bygget av sin stencirkel.  Kanske fanns det tidigare en förhistorisk domarring på nästan samma plats.

Bron, en tidigare källa?

20 – 30 meter söder om Rangs stenkrets finns något som i fornlämningsregistret bedömts vara en bro. Den är murad av halvmeter stora stenar och är ca 5 meter lång, 1 meter hög och 1 meter bred. Funktionen som bro är dock meningslös då det här inte finns något naturligt hinder och man kan passera förbi torrskodd på jämn och stenfri mark bara några meter därifrån. Vatten bubblar fram under ”brons” östra sida och bildar en liten bäck som inte hinner många meter innan den mynnar i Åsunden. 

På ”brons” västra sida ser man inga spår av någon bäck utan bara en oval fördjupning. Vad det handlar om är troligen en tidigare källa som fyllts igen med jordmassor som hålls på plats av denna stenmur och att det är detta som är konstruktionens egentliga funktion.

Varför har man då lagt energi på att fylla igen källan? I Sverige finns 100-tals källor som man i äldre tid såg som särskilt heliga och därför offrade mynt och andra värdeföremål i dessa. Än idag slänger vi ibland mynt i önskebrunnar. Man trodde också att källvattnet i dessa källor hade speciella läkande krafter och tvättade sig därför med och drack av källvattnet.

Det finns exempel från flera håll i Sverige att kyrkan fick nog av denna så kallade källkult, som man såg som någonting hedniskt, och därför fyllde igen källorna efter att de hade rensats på sitt innehåll. Ibland hade man dyrkat vissa kristna helgon vid källorna för att dölja kultens hedniska rötter.

En offerkälla på denna plats skulle också passa bra in i sammanhanget eftersom det inte är ovanligt att domarringar och andra förhistoriska grav- och stenmonument ligger i nära anslutning till en sådan källa.

En spekulation är att källan kan ha varit så känd och välbesökt att den till och med namngivit Brunns by och socken. Ordet Brunn betydde tidigare också källa. Man sa ”dricka brunn” när man drack källvatten som ansågs nyttigt. 

Besök Brunnsnäs

Eftersom Säteriet ägs av kommunen är du välkommen att besöka området. Huvudbyggnaden är dock stängd för allmänheten ännu och flyglarna är privatbostäder och bör därför ses på från håll.