FINA KARAMELL I HJO
När Kira och Luppe kom till Hjo blev de först lurade av cirkustrollen att tro att det var karamellkokerskan Fina Karamell trollen ville fånga. För att få möjlighet att sälja hennes goda kolor och karameller på cirkusen. Men i stället var det Vätterns legendariska talande Gammelröding cirkustrollen var ute efter. Och trollen lyckades faktiskt fånga fisken.
Det hela löste sig ändå till slut, tack vare god hjälp av Fina Karamell och av Filemons kusin, skogstrollet Sammetsfot, som har en magisk svans – vilket visade sig vara mycket praktiskt. Särskilt när Finas magiska godis hjälpte till att göra cirkustrollen alldeles fnossiga. I kalabaliken som uppstod kunde den urgamla fisken räddas tillbaka till sin älskade sjö.
VÄSEN i HJOTRAKTEN
I Hjo kan du möta det busiga men snälla skogstrollet Sammetsfot och kanske få prata en stund med en fisk, Gammelrödingen. Om denna uråldriga talande fisk sägs att den levt här i Vättern sedan istiden. Ja, till och med att den var med och formade sjön och dess botten när inlandsisen försvann.
Vättern är en djup sjö med klart och kallt vatten. Det är antagligen därför rödingarna trivs så bra, de gillar inte varmt vatten. Vi får hoppas att klimatförändringen inte värmer upp Vättervattnet så mycket att de slutar trivas här.
Näcken har hörts spela i Hjoån och även bäckahästen trivs här. Förmodligen finns här även någon kvarngubbe i miljöerna kring Grebbans eller Stampens kvarnar, kanske till och med i båda. Inne i stan kan du hålla utkik efter den talande huskatten.
Spöken, gengångare och skyddsandar
Fina Karamell är snäll och rar men verkar inte själv förstå att hon faktiskt är ett spöke, eller gengångare. Gengångare är spöken som brukar ha något ouppklarat från sina liv som gör att de ”går igen” på en plats. Ibland är det en skatt spöket bevakar. Då är det skatten som håller gengångaren kvar som osalig ande, eller gravvålnad. Lyktgubbarna i Skövde är exempel på denna typ av spöke.
Men andra gengångare har snarare blivit kvar som en form av skyddsandar på platsen för sin död. Till dessa räknar jag Fina Karamell. Fina har inte någon guldskatt eller liknande att vaka över. Hon verkar helt enkelt vara så förtjust i sin gamla hemstad trästaden Hjo, att hon har svårt att slita sig från den. Och hon vill absolut inte vara ensam på platsen, tvärtom. Fina skrämmer inga människor. Det finns säkert de som köpt godis av henne utan att förstå att hon faktiskt är ett spöke. En gengångare av samma hemstadsälskande sort är Johan Schoug i Lidköping.
Maran i Södra Fågelås
Maran är ett kvinnligt väsen som sägs orsaka mardrömmar. Hon kan ta sig in genom mycket små hål för att störa människors nattsömn. Mara kan en flicka bli genom en förbannelse, på samma sätt som pojkar kan bli varulvar.
Södra Fågelås socken ligger på Hökensås sluttning ner mot Vättern i södra delen av Hjo kommun. Under första delen av 1900-talet,upptecknade en föregångare till mig inom trollforskningen, Carl-Martin Bergstrand, en berättelse om en mara här.
I denna sägen var det en karl som, hör och häpna, hade gift sig med en mara. Han hade fattat tycke för henne, så en natt när hon kröp in genom ett litet hål, satte han igen det med en plugg. Eftersom maror, liksom många varulvar, glömmer sitt vanliga liv när de är förvandlade, var hon inte medveten om att hon var en mara. Tills en dag när mannen sa till henne:
”Vill du se vilken väg du är kommen hit?”
I samma ögonblick han drog ur proppen ur hålet for hon ut genom det och kom aldrig igen. Carl-Martin Bergstrand var förresten själv född i Värsås, mellan Hjo och Skövde.
MAGI
Som redan nämnts finns det i Vättern utanför Hjo en magisk talande uråldrig fisk och i staden bor det karamellkokande spöket Fina Karamell. Fina gör så magiskt goda kolor och karameller, ja så goda att man kan bli som förhäxad bara av att känna doften från dem. För lite mer än hundra år sedan kunde man se henne sälja sina godsaker lite varstans i trästaden Hjo. Kanske i Stadsparken eller runt badhytterna vid Guldkroksbadet.
Ångaren Trafiks vissla är också magisk. När du hör den kan vad som helst hända, om du är på rätt plats vill säga. Skogstrollet Sammetsfots har en magisk svans, och som många andra troll har han flera magiska förmågor. Han kan till exempel vara helt omöjlig att få syn på om han inte önskar bli sedd.
SKATTER
Ångaren Trafik från 1892, är ett flytande Arbetslivsmuseum och en skatt i sig.
Alla fina gamla trähus från svunna tider med handhyvlad panel, snickerier och utsmyckningar, ger staden goda skäl att kalla sig ”Trästaden vid Vättern”. Hela stadsparken med sina trävillor är förklarad som byggnadsminne, en riktig husskatt.
SPÄNNANDE PLATSER
Kulturkvarteret Pedagogien >> är en perfekt utgångspunkt för upptäcktsfärder i Hjos gamla trästadsmiljö >> med sina mysiga portgångar och innergårdar. Stadsparken >> var kurortspark under slutet av 1800-talet. Hit hörde badhytterna vid Guldkroksbadet >>.
Grebbans kvarn >> med vattenfall bredvid ligger i naturreservatet Hjoåns dalgång. Nuvarande kvarnen är från 1902. På Skolbryggan skurades förr mattor och kläder tills händerna blev röda, numer är den centralt belägen badbrygga för så väl Hjobor som besökare.
Sammetsfot bor i ett naturreservat, den lummiga lövskogen längs Hjoåns dalgång >>. Inte alls särskilt långt från stadens centrum. En varm sommardag är det fantastiskt skönt att promenera här under träden längs ån. Hjoån rinner från Mullsjön och ut i Vättern, strax söder om hamnen i Hjo. Vattenkraften från dess fall och forsar har använts sedan medeltiden till att driva kvarnar och andra industrier. Det har funnits minst fem kvarnar längs ån. Grebbans och Stampens kvarnar är två av dessa.
Ån har under ett antal år restaurerats så att öring och harr >> numera kan röra sig fritt och gå uppströms till sina gamla lek– och uppväxtmiljöer. Det gör de varje år under särskilt oktober och november. Med lite tur kan du med egna ögon skåda fiskarnas färd nere i den strömmande vattenvägen.
I stadsparken som ligger bredvid Guldkroksbadet och längs Vättern finns det också lummiga lövträd att få skugga av under soliga sommardagar. Parken är ett toppenställe att strosa genom, sitta på en parkbänk och äta en glass, eller kanske om du hellre vill det, spela storschack eller minigolf. Tillsammans med Kira och Luppe gör jag gärna allt det här. Är det mycket folk i parken är det ganska liten chans att få syn på Sammetsfot. Trollet är trots sin lekfullhet och sällskapssjuka ganska blygt. Med hjälp av sin magiska svans behöver Sammetsfot inte heller någon trollmössa för att bli osynlig. Om golfbollen tar konstiga vägar så vet du vad det beror på...
