Gå till innehåll
({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}

Vi använder Cookies, stäng meddelandet för att godkänna. Visa mer information

{{settingsInstance.Localization.Data.Cookies.Title}}

En del av
  • Fotograf: Kent-Åke Gustavsson - Skavfräken

  • Fotograf: Lars Eric Fjellman - Röd flickslända

42. Ånäsebäcken och Dackehögen – Minnen av en svunnen rikedom

  • Källa: Dalslands Miljö & Energiförbund

Vid Ånäsebäcken kan man finna skavfräken, en växt med spännande kulturhistoria. I övrigt bär markerna här mest vittnesmål om en svunnen rikedom. Kanske kan den återfås om naturvårdens planer blir verklighet.

Skavfräken är en udda existens i Sveriges flora. Den ser närmast halvdöd ut. Mörkgröna, stela pinnar som sticker upp ett par decimeter ur den fuktiga marken. Skurgräs kallades den förr. Om man bryter en bit av den styva, ihåliga stjälken och drar den fram och tillbaka över tumnageln förstår man varför. Växten slipar nageln! Stjälken är full av små vassa kiselkristaller. Innan man kunde köpa små gröna skurkuddar på Konsum band folk ihop buntar av skurgräs till rengöring och finslipning. Man kunde exempelvis skura mjölkkärl och degtråg, polera kopparkärl blanka eller finslipa trä med sådana tvagor. Än i dag, påstås det, använder tillverkare av träblåsinstrument skavfräken för den sista finjusteringen.
Skavfräken är en av de bekantskaper man kan göra vid Ånäsebäcken. En annan är den röda flicksländan, som flyger här hela sommaren. Det finns över 20 arter av flicksländor i Sverige, men bara en med klarröd bakkropp. Och hur man skiljer flicksländor från övriga trollsländor vet väl alla? Just det, trollsländor vilar med vingarna rakt ut, flicksländor fäller ihop dem bakåt.
Nu ska sägas att det inte direkt är en promenad i parken att ta sig fram längs Ånäsebäckens slingrande fåra. Skogen är tät, det är risigt och bitvis sankt. Om detta avskräcker från närmare studier av skogsbäckens biologi kan man hålla sig till den markerade stigen och istället ägna sig åt landskaps- och skogshistoria. På den gamla häradskartan kan man se att stora delar av det område som i dag är naturreservat och täckt av tät skog var ängsmarker i slutet av 1800-talet. Här fanns till och med en eller annan liten åkerlapp.
Landskapets förvandling är ännu tydligare i naturreservatet Dackehögen. Här fanns ett sammanhängande lövängslandskap som sträckte sig mer än två kilometer söderut längs bergsryggen öster om Hedetjärnarna. Underlaget är Dalformationens kalkrika lerskiffer. Markerna är alltså bördiga, men befinner sig i ett stadium av långt gången igenväxning. Av gården Dackehögen återstår bara en gammal lada i ett midjehögt hav av älggräs och skogsnäva.
Reservaten är relativt nybildade. Arbeten för att återställa delar av det gamla kulturlandskapet har påbörjats, men det mesta återstår att göra. Ännu är vandringen in till Dackehögen knappast mödan värd, såvida man inte är ute på spaning efter en tid som flytt.

Ånäsebäcken och Dackehögen är naturreservat, 26 respektive 34 ha. En markerad vandringsled finns i Ånäsebäcken. Vägvisning till Dackehögen finns från parkeringen.



Hitta hit:
Reservaten ligger väster om sjön Råvarp, omkring 5 km söder om Dals Långed. Från Långed, följ vägvisning mot Mellerud, ta sedan vänster vid skylt mot Ramdalen. Parkeringsplats på höger sida ca 200 m in på denna väg (N58.879904 O12.337479). Informationstavla för Ånäsebäcken på andra sidan vägen, där också en markerad led genom reservatet börjar. För att komma till Dackehögen fortsätter man bilvägen till fots ett litet stycke från parkeringen och tar sedan in på en stig/traktorspår in till höger. Det är drygt 400 m in till reservatet.

 

Karta över området

 

Tillbaka till www.naturidalsland.se