Marstrand mitt i världen

I Ann Rosmans romaner smälter fantasi och geografi, fiktion och fakta, historia och nutid samman – och i det nya landskap som då öppnar sig är det spännande att resa. Varje hörn du rundar i Marstrand bär på en historia, varje sten avslöjar en hemlighet, kanske rentav ett brott.

Har du lite tur kan det hända att du kan smita in på Bergs konditori för nybakade kakor, hälsa på några karaktärer du känner igen från boksidorna och få höra om den där kvällen när någon eller något svepte förbi i gränden och sedan var spårlöst borta...

Du flyttade till Marstrand 2001 och din första roman kom ut 2005. Hade det blivit några böcker om du och din familj bott kvar i stan?

– Förr eller senare hade de nog blivit det, men inte de böcker som jag skriver nu. För dem är Marstrand en förutsättning. Den här platsen skapar speciella förutsättningar för människor som lever och har levt här, och även för mig som författare.

På vilket sätt?

– I Marstrand händer allt på en mycket liten, koncentrerad och på sätt och vis isolerad yta. Nu för tiden kommer de flesta hit landvägen och tar färjan bara sista biten från Koön till Marstrandsön, men vägen byggdes inte förrän på 40-talet. Tidigare var alla tvungna att komma från havet. Samtidigt har Marstrand alltid varit en mötesplats för människor med olika språk och bakgrunder. Läget och den isfria hamnen gjorde Marstrand till en brokig och spännande plats med stark koppling till världen.

Det innebär också att Marstrand har en spännande, händelserik och periodvis våldsam historia. 

– Ja, och för min del är det allra viktigaste att historien alltid är så påtaglig här. Jag är en taktil person som behöver gå runt och ta på saker när jag ska skriva. Det är samma hus, samma gator med samma skifferplattor och kullerstenar som funnits i flera hundra år. Även människors minnen och berättelser från förr är väldigt levande. Vissa saker är fortfarande känsliga att prata om. Min nyckel till de glömda eller nedtystade berättelserna har varit att hänga med hembygdsföreningen. Det älskar jag.

Det låter som att det finns stoff för flera romaner om Marstrand och din huvudperson Karin Adler.

– Marstrand har varit bebott sedan 1200-talet så det finns material att ta av. Men jag vet aldrig riktigt. Jag planerar inte på det sättet. Det måste kännas rätt. Jag trodde att min sjätte och senaste bok skulle handla om Ostindiska kompaniet, istället blev det något helt annat. En tom segelbåt med koppling till Marstrand hittas vid Orkneyöarna utanför Skottland och Karin Adler får åka dit och undersöka vad som ligger bakom.

Varför började du skriva?

– Jag har alltid älskat att skriva och att segla, men utbildade mig inom IT och företagsekonomi. När jag var ute på långseglingar skrev jag resebrev till min morfar. När jag sedan var föräldraledig började jag skriva på det som sedan blev min debutbok Fyrmästarens dotter. Jag promenerade med barnvagnen i Marstrand och funderade på var det skulle vara bäst att gömma ett lik. Lite konstigt kanske.

När man vandrar omkring i Marstrand är det lätt att känna igen sig från dina böcker. Vad säger människor som bor här? Känner de igen sig själva eller sina grannar från romanerna?

– Ja, det händer då och då att jag får höra att de känner igen karaktärer i böckerna. Eller sig själva. Och med viss rätt. Det är ingen som brukar vara kritisk, tvärtom tror jag många tycker att det är lite roligt. När det är namngivna personer ber jag förstås om lov först. Chansen att möta någon från mina romaner här är ganska stor.

Din kärlek till Marstrand hindrar dig inte från att låta det ske massa hemska brott här eller att berätta om de mörka sidorna av öns historia. Lockas du inte att försköna berättelsen ibland?

– Nej, jag hoppas att mina böcker berättar om mer än vem som begick brottet. De bygger alltid på en eller några frågor som jag tycker är viktiga. Att skriva romaner är mitt sätt att uttrycka min kärlek till Marstrand och ibland måste jag också berätta om sådant som kan skada den här underbara platsen. För att göra något åt det. Något annat vore att sälja ut.

Det gör att man lär sig mycket om Marstrand, samtidigt som det är spännande läsning.

– Jag hoppas att det ska kännas så. Det är berättelser som gör hela skillnaden i hur man upplever en byggnad eller en plats, tror jag. De gör helt enkel att tillvaron får fler nyanser. Blir besöket i Marstrand rikare av att man läst mina böcker så är jag väldigt lycklig.

– Oj, det finns så mycket, men det viktigaste är att ta reda på lite mer om Marstrand. Det finns så många intressanta och spännande saker här. Stanna inte på kajen utan ge dig upp i gränderna och bara vandra omkring. Då kan det hända att du känner någon av mina karaktärer svepa förbi dig.

5 PLATSER -  i Ann Rosmans Marstrand

• Carlstens fästningViktig plats i flera romaner, mest i Mercurium. En fascinerande byggnad med spännande historia. Numera kan du också bo över på fästningshotellet. Om du vågar.
  
  
• Turisthotellet, Varmbadhuset och Societetshuset
  Spår från Marstrands storhetstid som kurort under andra hälften av 1800-talet. Perioden skildras i Havskatten, med kunglig glans och solkiga affärer.

• Gränderna
  Trots att Marstrand är en liten ö kan man tillbringa många timmar i gränderna ovanför kajen. I Porto Francos väktare finns mustiga skildringar av hur det kunde gå till på 1700-talet.

• Rådhuset
  Under häxprocesserna 1669-1672 hölls de anklagade fångna i källaren.  I Själakistan binds denna tid samman med nutid.  

• Kajen
  Platsen där besöket börjar, både för dig och för många av karaktärerna i romanerna. Kuriosa - den södra delen av kajen är fortfarande intakt från 1700-talet.